I går kväll när jag hade släckt lampan och sagt godnatt började tankarna. Det började med en krypande känsla i kroppen, en känsla av oro och ängslan.
Alla beslut jag tagit ifrågasatte jag, alla känslor jag har ifrågasatte jag. Jag ifrågasatte till och med mig själv.
Började tänka destruktiva tankar. Att jag inte var värd någon. Att jag har många många fel och egenheter som jag borde ändra på. Att jag inte duger som jag är. Att jag ser sur ut ibland fast jag inte alls är det, att jag låter sur ibland fast jag inte alls är det. Och att jag är ful och inte älskvärd.
Vill inte ha något pitty. Vet att det där bara är destruktiva tankar som kommer med jämna mellanrum. Inte verklighetsförankrat. Men trots att jag vet det är det grymt jobbigt. Jag orkar inte vara destruktiv och inifrån försöka bryta ned mig själv. Jag orkar inte med att se mig själv som värdelös. Vet bara inte hur jag ska komma ifrån skiten.
7 kommentarer:
Men åh fina Matilda, jag vet precis precis precis hur du känner dig men det gör ju inte saken bättre. I min kalender sitter en lapp där det står "Du är den viktigaste människan i ditt liv. Ta vara på dig!" - vissa dagar när jag ser den vill jag riva sönder den, hoppa på den och spotta på den. Men samtidigt är det ju så sant. Jag hoppas din känsla går över snart och att du förstår att du varken är ful eller icke älskvärd. Och för övrigt får jag också höra att jag ser sur ut eller låter sur fast jag inte menar det. Tur att vi är olika för ibland står det en upp i halsen med äppelkäcka människor! Jag skulle bra gärna sätta mig ner och ta en öl med dig om du inte bodde på en himla ö ute i havet, för ibland tror jag att vi är väldigt lika. Fast olika. (förlåt för långt utlägg)
KRAM!
Krams!
KRAM!!!
Jojjo: Du behöver aldrig be om ursäkt för långa inlägg!
Och ja, en öl med dig vore helt underbart! Jag tror också vi kan vara rätt lika. Vi får se till att styra upp det någon gång. Jag är ju trots allt på andra sidan vattnet titt som tätt. Och om du kommer hit någon gång – ring mig!
Åsa, Chaos by, tears and pearls: Tack fina ni! Kram tillbaka!
Åh, som jag hoppas att den där känslan inte finns i dig idag. För precis som du skriver så är det ju inte verklighetsförankrat nånstans alls.
<3 <3 <3
Erica: Det går upp och ner. Mest beror det på att jag är rätt trött och i behov av semester.
Men tack fina! Kram!
Skicka en kommentar