tisdag, juni 19, 2012

Gränsen går vid mörk choklad

Jag är ett barn i smaken. Alltså, typiskt "vuxna" smaker faller inte mig på läppen.
En del har jag dock lärt mig att tycka om och faktiskt har kommit att älska. Som rödvin, som jag började traggla med i 20-årsåldern efter tre års avsmak från den förskräckliga fyllan på hemmabryggt körsbärsvin.
Eller som med oliver, som jag får extremt vansinnigt sug efter minst en gång i veckan.
Senaste tillskottet är whisky som jag bara har druckit sedan jag fyllde 31 i stort sett. Med andra ord i några månader.

Men det finns vissa saker som jag tror att jag aldrig kommer lära mig att tycka om: Praliner med alkohol (med undantag punschpraliner förstås) och mörk choklad. Det kommer jag troligtvis aldrig att njuta av och längta efter.
Tacka vet jag Marabous schweizernöt. Där snackar vi choklad!

4 kommentarer:

Åsa sa...

Oliver har jag alldeles nyss "upptäckt" Men då ska de va riktiga kalamataoliver, pirkkas med paprikafyllning och liknande går fetbort!
vid chokladen råder delade meningar dock, ju mörkare desto bättre :)

Matilda sa...

Jag gillar i stort sett alla sorts oliver nuförtiden. Utom svarta, kärnfria. De är typ gröna färgade oliver som smakar röv.
Men mörk choklad ... nej. Beskt och bittert och inte alls gott.

Anonym sa...

Ta en bit mörkchoklad, whisky och en kaffe. Måste nog göra det själv i kväll...
//Kicka

Matilda sa...

Kicka: Ja i kombo kanske det kan funka. Ska testa någon gång!