Jag har alla möjligheter

Det är sant som man säger: Ur varje dålig sak kommer det något gott. De senaste månaderna har jag märkt att det faktiskt stämmer.
För trots att jag har krisat och gått igenom en tung tid så har jag kommit ut på andra sidan med hälsan i behåll. Eller jag kan till och med säga att jag kom därifrån vid god vigör, redo att ta ett tjollahoppskutt och slå ihop klackarna.
Ur allt det tråkiga har jag lärt mig att ingenting, absolut ingenting, ska eller kan stoppa mig. Jag har alla möjligheter i världen. Alla!

Om jag känner för att flytta till New York kan jag göra det. Om jag känner för att äntligen ta tag i mitt brinnande intresse för att klättra så kan jag göra det. Om jag känner för att strunta i att laga middag en dag kan jag göra det.
Det lustiga är ju att jag egentligen har haft alla de här möjligheterna förut. Jag har bara inte insett att jag har haft dem. Jag har trott och känt att jag varit begränsad, att jag var tvungen att passa in i någon mall. Vara på det sättet jag förväntas att vara. Vilja ha hus, vilja stryka gardiner och vilja bo på landet, när jag i själva verket inte har velat något av det.
Jag hatar att stryka. Jag gillar inte alla måsten som kommer med ett hus. Och jag trivs bättre med rödljus, gatlampor och billjud utanför fönstret än hackspettar och mörker.

Vad är det då som fått mig att tro att jag ska vara på ett visst sätt? Varför har jag låtit andras förväntningar och förhoppningar styra mitt liv? Varför har jag så desperat försökt passa in i en mall där jag uppenbarligen inte har passat in, hur jag än har vridit och vänt på mig själv?
Det vet jag inte ännu. Men jag har bestämt mig för att försöka ta reda på det. Och under 2012 kanske jag förhoppningsvis någonstans hittar vem jag är. På riktigt.

Publicerad i Ålandstidningen.