Jag ligger på magen i sängen, benen så utsträckta att fötterna hänger utanför och armarna rakt framåt med en kudde vilandes på.
Ansiktet är nerborrat i dunet och plötsligt hör jag det från mig själv. Ett bubblande skratt som liksom letar sig vidare längs kroppen tills hela jag skrattar.
Hela jag skrattar åt ingenting. Åt mig själv. Åt livet.
Hörrni, jag är glad!
3 kommentarer:
Underbart! Och roligare blir det ikväll! :-)
Åh så härligt att höra!
Tesa: Och det blev det!
Linda: Ja visst! Så känner jag mig. Sprudlande glad! Så härligt!
Skicka en kommentar