I natt var ingen rolig natt. Jag kunde inte sova utan låg och snurrade mig svettig i sängen. Grävde en djupare grop åt mig själv och ältade och hade ångest.
Känslorna är så mycket värre på natten, allt liksom förstärks.
Jag tänkte på exet, på mig, på hans nya tjej, på vännerna, på huset, på mamma och pappa, på flirtar, på allt.
Och magen började värka i takt med att jag snurrade i lakanen och snurrade i tankarna.
Kanske jag inte är lycklig egentligen? Att det bara är en försvarsmekanism? Att det kommer att komma en käftsmäll den dagen mitt liv lugnar ner sig? Att jag kommer att gå in i ett svart hål och inte ta mig upp därifrån?
Jag är inte hel ännu. Jag är rätt trasig. Och alla dessa tankar i mörkret förstärks.
Känner mig därför rätt utpumpad och mör i dag. Ångesten ligger liksom kvar, precis under ytan.
Och allt jag vill är att glömma, gå vidare och bli lycklig.
En dag. En dag blir jag det på riktigt.
6 kommentarer:
Har han en ny tjej?
Och vet du, det är inte alls konstigt att man får dippar. Man behöver de för att komma framåt. Det gör de inte lättare eller mindre jobbiga, men ändå.
Tror inte att det är möjligt att leva ett liv utan käftsmällar dom kommer som på köpet.
// Kicka
Egon: Jo, det har han.
Och jag vet att det är okej att få dippar, men det är extra jobbigt när man ligger på natten och ältar. Det finns liksom inget ljus i tillvaron som kan lätta upp, få en att se saker ur en annan synvinkel. Allt blir liksom så ... definitivt.
Kicka: Så är det ju. Det är bara jobbigt att behöva ta emot dem.
Matilda, kom till stockholm snart så pratar vi om skiten. Eller undviker det. Kom hit iaf! :)
Egon: Jag kommer i slutet av januari. Har dock rätt fullt upp då, många att träffa och så, men den där ölen vi pratat om – den vill jag gärna hinna med!
Tack för att du bryr dig!
Skicka en kommentar