I morse när jag satt på morgonmötet på jobbet fick jag ett litet stygn av saknad. Tänkte på resan vi gjorde ihop förra vintern. På hur bra allt var då, hur roligt vi hade det, på att vi förlovade oss.
Det gör fortfarande ont.
hmm.... sänder en kram :) kikar in o läser lite nu och då... och får lite ont i hjärtat... exakt så här kände jag för 5 år sen...när jag och min dåvarande kille bestämde oss för att gå skillda vägar.känner SÅ igen alla dina känslor och tankar.Saknaden av vissa saker,människor, ställen och upplevelser ja allt man gjorde då tillsammans, och men alla gemensamma vänner och hans familj osv....var ju ingen lek att gå vidare, men det går:))och starkare blir du! sköt om dej!!
Tack snälla! Ja, jag vet att folk har överlevt detta förut och att jag med all sannolikhet kommer att överleva jag med. Resan till överlevnad är dock inte särskilt rolig. Men, som du säger, jag blir starkare och känner mig redan nu rätt stark. Jag klarar det här. Jag är helt övertygad. Kram!
2 kommentarer:
hmm.... sänder en kram :) kikar in o läser lite nu och då...
och får lite ont i hjärtat... exakt så här kände jag för 5 år sen...när jag och min dåvarande kille bestämde oss för att gå skillda vägar.känner SÅ igen alla dina känslor och tankar.Saknaden av vissa saker,människor, ställen och upplevelser ja allt man gjorde då tillsammans, och men alla gemensamma vänner och hans familj osv....var ju ingen lek att gå vidare, men det går:))och starkare blir du!
sköt om dej!!
Tack snälla!
Ja, jag vet att folk har överlevt detta förut och att jag med all sannolikhet kommer att överleva jag med. Resan till överlevnad är dock inte särskilt rolig. Men, som du säger, jag blir starkare och känner mig redan nu rätt stark. Jag klarar det här. Jag är helt övertygad.
Kram!
Skicka en kommentar