Den här matlusten måste återvända snart. Jag börjar ledsna på att bli illamående när jag har ätit, att inte orka äta upp en helt portion mat – någonsin, eller att inte vara sugen på något annat än vatten och grönsaker. Och alkohol.
Det börjar nämligen ge konsekvenser. Jag kan ana mina revben om jag står upp med magen bar. Det har inte varit möjligt på ... sju år kanske. Brösten har minskat, låren har minskat och värst av allt – rumpan har minskat. Rumpan som alltid varit lagom putig.
Fast det är inte bara det estetiska med rumpan som jag är orolig över. Cykelsadeln har plötsligt blivit så förbannat hård.
2 kommentarer:
Ät små protioner ofta så vänder det, jag vill inte att du försvinner helt älskade lillasyster.
Jag försöker! Jag tror att det är på väg att bli bättre iaf, även om det går långsamt.
Jag får äta upp mig i jul!
Skicka en kommentar