En månad – ett liv

I dag har det gått en månad. En månad sedan mitt förhållande tog slut.
Och vilken månad sen! På den tiden har jag hunnit med att bo i kollektiv, skaffa egen lägenhet, jobba helg, resa till Stockholm, gå ut på krogen tre gånger, tappa ytterligare tre kilo, flytta ett halvt hus, få någorlunda i ordning i nya lägenheten, gråta miljontals tårar, skratta så att jag fått kramp i magen, äta sju pizzor minst, hitta extremt stöd i fina vänner, lära känna mig själv på ett helt nytt sätt och så himla mycket mer.

Det har varit intensivt, jobbigt, roligt och alla känslor på samma gång. Men den känslan som består är att det är rätt. Det ska inte vara vi.
Och det känns ganska rofullt att konstatera det.