Jag ser ljus i mörkret!

Ingen är gladare än jag att december är här. Ljusen i fönstren lyser så trevligt och påminner mig faktiskt om att jag inte är helt ensam i världen. Jag ser liksom att det finns människor även i grådasket.
Ännu gladare är jag att det blivit kallt. Blå himmel, sådär nästan äckligt hälsosamt frisk luft och sol. Hörde ni – sol!

Men det finns en nackdel.
Jag bor vid havet och efter två tre fyra (eller hur många det är) månaders regnande är det en aning fuktigt ute. Fuktigt och kallt är ingen bra kombination. Bildörrar fryser och bilrutorna får så tjockt lager med is på både in och utsidan att det är så gott som omöjligt att skrapa bort det. Och sist men inte minst – det blir snorhalt på vägarna.

I går kväll när jag åkte hem var det den asiga kombinationen dimma och isgata. Riktigt riktigt obehagligt.
Jag hoppades för allt jag var värd att ingen dum jävel skulle vara ute och gå. Jag skulle inte ha sett dem förrän jag var två meter ifrån dem och skulle då inte haft en chans att kunna bromsa in för att undvika en krock.
Som tur är var ingen så dum. Inte ens rådjuren.



De här konstnärliga bilderna fotade jag dock inte i går, men en annan dag på väg hem i bilen. Det är två extremt översmyckade hus som alltid får mig att flina. Skulle gissa på att husägarna elräkning i december är minst den trippla mot normalt. Men glad blir man i alla fall.