Det är lustigt det där. När jag mår illa (läs i går) kan jag inte sluta tänka på äckliga saker. Riktigt riktigt äckliga saker. Och är man känslig ska man sluta läsa nu.
Jag tänker på hur det kändes den där enda gången jag åt ostron. Hur jag inte hade fått bort den hårda muskeln, hur ostronet inte gick att tugga eller dela, hur slemklumpen liksom kanade längre och längre bak i svalget och hur tårarna började spruta på mig. Hur muskeln skar i matstrupen (haha, jag skrev mustrupen först) hela vägen ner till magmunnen. Hur jag trodde att jag skulle spy.
Eller den gången jag var på en offentlig toalett och möttes av den vidrigaste bajskorven. 30 centimeter lång och omöjlig att spola ner. Hur jag höll på att kräkas på den.
Hur det var när jag och pojkvännen åkte båt i krabbsjö och hur jag satt med den hårda plåthinken i knät och kräktes och kräktes och kräktes. Och sedan kräktes jag lite till.
Hur det var att jobba som städerska på ett kryssningsfartyg, hur det var att städa hytten där mannen med tarmcancer bodde. Eller hur förfärad den snälla tanten var när hon krupit ner under sitt täcke i den nybäddade sängen och mötts av kladdigt bajs som någon annan bajsat. Hur jag höll på att spy när jag bytte hennes sängkläder. Eller när det var spyor upp till kanten i handfaten och det enda sättet att få bort dem var att stoppa ner handen och gegga runt.
Uhäk. Man blir ju inte direkt mindre illamående. Jag måste vara masochist.
4 kommentarer:
ahmenfyfan. jag som redan mådde illa innan. du måste varna matilda! fast det gjorde du ju. haha. fan.
Du är ju knäppare än jag trodde ;-)
...du tror att detta är bra läsning för en gravid illamående liten sate som mig va?!
Säger som föregående - du måste ju varna!! Ordentligt...
=)
Haha. Förlåt båda, men jag varnade faktiskt! Hoppas ni inte kräktes i alla fall!
Och Erica, jo jag är så här knäpp tyvärr. =)
Nä, men *urk* för helvete...
Skicka en kommentar