Ångest deluxe

Jag gick och lade mig för tjugo minuter sedan. Men det är stört omöjligt att sova. Tankarna bara far runt i huvudet och ångesten kommer som ett paket på posten. Orsaken är enkel den här gången: Alldeles för mycket ogjort alldeles för nära deadline.
Jag undrar när jag ska lära mig? När ska jag sluta vara en sista-minuten-människa? När ska jag lära mig att vara förutseende och att planera?

Som det ser ut nu kommer min äldsta syster, vars lott att handla julklapp till hamnade på mig, inte att få någon julklapp. Jag började med den i dag. I DAG mitt jävla dumhuvud! Och då ska jag snickra någonting till henne. Jag är så dum.

Och efter en halvtimmes snickrande i kväll kunde jag konstatera: Det blir vint, snett och jag har limmat dit en bit så jag omöjligt kan skruva dit den sista. Och träet har nästan spruckit på sina ställen eftersom jag borrat lite snett.
Kort sammanfattat: Allt jag har gjort i dag kommer jag att få göra om.

Och eftersom jag inte vågar använda klingsågen själv (eller ja, vågar gör jag väl men jag vet att jag kommer att kapa av mig minst ett finger i så fall) och såga till nya bitar måste jag vänta tills pojkvännen kommer hem. Sent i morgon kväll.
Så då ska jag snickra allt, spackla det, grundmåla det, täckmåla det och kanske måla det en tredje gång innan vi åker hemhem vid tvåtiden på tisdagen.

Ni ser, en omöjlig ekvation. Däremellan ska jag dessutom försöka laga ny knäck. Och kola. Och handla lax och röka den. Och packa väskan. Och förbereda så mycket jag kan inför det stora nyårskalaset här hemma hos oss eftersom vi annars på bara tre dagar ska handla all mat, gärna förbereda så mycket vi kan, städa hela huset så katt- och hundallergiker kan komma hit, hitta extrastolarna så vi slipper stå upp när vi äter, stryka duken ... Jag får ont i magen.

Till saken hör att jag har varit ledig sedan i onsdags. Vad tror ni att jag har gjort under den tiden? Just det – typ ingenting!
Nu ska jag gå och dö. Eller sova i alla fall.