Det känns som att det aldrig tar slut. Två personer ska få rum i ett hem. Två personers hem ska få rum i ett hem. Två personer ska känna sig hemma.
Det trösterika är att jag ser slutet nu. Allt från A:s lägenhet som ska till min är flyttat förutom två mattor och två kartonger. Resten är här, någorlunda på plats.
Sedan ska resten till Emmaus/slängas/till en kompis/ vara kvar till hans syster som flyttar in där. Det ska fixas innan torsdag. Och då ska lägenheten vara städad också.
Men ändå. Jag ser ljuset! Snart bor vi ihop. På riktigt.
Riktigt så här illa är det inte längre alltså. Tack och lov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar