Radion skrålade i köket, torktumlaren i arbetsrummet. Jag satte mig i vardagsrummet i det som tidigare var bara A:s fåtölj, stirrade ut genom fönstret. Snön som precis lagt sig för första gången, rödljuskorsningen där bilar körde, väntade. Folk med huvorna uppfällda som skyndade fram.
Och helt oväntat kände jag ett enormt lugn. Lugn inombords, som det var länge sedan jag kände mig.
Jag vet inte om det var faktumet att jag är ledig en vardag, den första snön, faktumet att jag bor i stan och ser folk från mitt fönster, att A nästan har flyttat in och att vi snart fått i ordning hemmet, som gjorde att känslan kom. Eller om det kanske var en kombination av allt? Jag känner mig i alla fall lugn. Och nöjd. Och lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar