Jorå, jag gjorde det också, men dog på kuppen. På riktigt. Sedan första gången jag sprang, för drygt en månad sedan, har jag klarat mig utan att få håll.
Tills i dag alltså. I dag var det hela paketet: Håll, blodsmak, salivansamling, fetaste svettfötterna, andnöd och lite till. Dog som sagt.
Men jag sprang!
I torsdags investerade jag för övrigt i nya skor. Dyra och bra sådana, enligt försäljaren i alla fall. Kände ärligt talat inte så himla stor skillnad förutom en aning mindre ont i vristerna. Hållen, andnöden, svetten och det andra dränkte liksom det positiva från skorna.
Hur som helst är investeringen en indikation på vart jag är på väg.
Jag lovade ju att springa maj månad ut, om ni minns det. Jag har sedan löftet sprungit nio gånger. Jag har sprungit längre och längre sträckor på snabbare och snabbare snittid. Nu springer jag mer än en minut snabbare per kilometer än när jag började och jag fortsätter öka.
Det är juni nu och mitt löfte är egentligen uppfyllt. Men jag kommer att fortsätta. Jag ska göra joggning till min grej. Till min hobby.
3 kommentarer:
Vad duktig du är! hatar att springa. men nu ska jag ta en powerwalk-runda på fem kilometer iaf. Bättre än inget.
Sjukt bra hobby! Du e så jäkla duktig!
Vi ses på lördag :)
Egon: Jag vet! Helt sjukt duktig. Jag trodde att jag hatade att springa, men det är ganska kul. Betydligt bättre än att gå i alla fall, för då kommer man ju ingenstans.
Och powerwalk ska ju vara skitbra träning har jag hört, så det är bra mycket bättre än inget.
Åsa: Tack tack tack! Japp, vi ses på lördag! Ser fram emot det som tusan!
Skicka en kommentar