Jag gillar när mitt liv är en idyll. Som ett avsnitt av Barnen i Bullerbyn. Eller som en Zorntavla.
Det är dagar som de två senaste dagarna som gör att jag står ut med livet i november. Som gör att jag blir full av livsglädje. Som gör mig lycklig.
Nu har jag vind i håret, rosor på kinden och vin i magen. Och pojkvännen tungt andandes bredvid. Behöver inte så mycket mer än det. Det är fullkomligt, mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar