Jag är löjligt rädd för småkryp. Inte när de är på ett tryggt avstånd, typ på golvet eller på väggen, men om de kryper på mig kryper det lika mycket i mig.
Rädslan kom när jag var på Cypern för drygt tio år sedan. Vi bodde högst upp i ett ganska risigt lägenhetshotell och redan första dagen såg vi en fet kackerlacka pila över köksgolvet. Andra dagen hade vi en gigantisk ödla på besök. Med andra ord, det kryllade av kryp där.
Detta ledde till stora hjärnspöken hos mig. Redan första natten inbillade jag mig att det kröp på mig. Jag satte mig upp i sängen och tände taklampan för att kolla efter. Men det fanns inget i sängen.
Det tog bara några minuter innan jag inbillade mig att det kröp på mig igen. Jag satte mig upp, tände taklampan igen och konstaterade att det fortfarande inte var något som kröp på mig.
En vecka senare hade jag och min äldsta syster blivit sjuka. Vi var feberyra och hade gått hem för att sova bort febern. Jag var dödstrött och klämde ner mig under täcket i den nybäddade sängen. Jag frös och bäddade in mig i täcket så det bildade en kokong.
Ganska snart fick jag för mig att det kröp på mig igen. Jag slog bort tankarna eftersom jag visste att det bara var mina hjärnspöken. Efter en stund kände jag det igen men vägrade sätta mig upp, tända lampan och kolla efter.
Men när jag för tredje gången kände samma sak kunde jag konstatera att det inte längre var inbillning. Någonting kröp på mitt lår. Under mitt täcke. I min kokong.
Jag flög upp ur sängen, feberyr och vimsig, och fick syn på en sju centimeter stor kackerlacka krypandes längs troskanten.
Behöver jag förklara att jag tillbringade resten av natten i min systers säng?
4 kommentarer:
fy helvete vad hemskt! jag har bara sett en kackerlacka en gång och då trodde jag att jag skulle dö och det var inte ens hälften så äckligt som detta. ISCHLO.
Åh det får fortfarande mig att le....=) du helt hysterisk och lisa med toffeln i högsta hugg. jag har nog aldrig skrattat så mkt.
vilken härlig semester vi hade... =).
UUUUUUSCH!!! jisses, mitt hjärta hade stannat!
egon: Ja, det var VIDRIGT. Minst sagt. Förstår du att jag har lite svårt för småkryp numera?
Hanna: Haha. Ja, den synen kan inte varit å leka med. En feberyr, halvnaken Lisa med gamla glasögon med en flaska i högsta hugg. Och jag gungandes i fosterställning i din säng. Härligt var ordet.
Nilla: Det gjorde mitt också. =)
Skicka en kommentar