”Vem kan skiljas från vännen sin utan att fälla tårar ... ”
Inte jag i alla fall.
Och trots att jag ibland blir jobbigt kontrollerande och ibland får ett avskyvärt tonläge (precis som det var när man bodde hemma och retade gallfeber på varandra) älskar jag dem mer än livet självt.
Mamma, pappa, mormor, storasyster och lilla systerdottern.
Varför bor de så långt bort? Varför bor JAG så långt bort?
Jag vill inte vara ensam.
3 kommentarer:
Vet precis hur det känns..Men du är Inte ensam, glöm inte det!
Samma här! Saknar hem-hem hela tiden.
Kram Anna
Tesa: Jag vet det, men ibland känns det som om jag är det.
Anna: Jag med! Kram tillbaka!
Skicka en kommentar