Det kanske är den lille upprorsmakaren i mig som har väckts till liv. Eller så är helt enkelt måttet rågat.
Jag pratar om de duktiga.
De duktiga är de som har smarta åsikter om allt, håller sig uppdaterade om nyheter och har läst de där ”intressanta debattinläggen i svenska dagbladet”. De som kan argumentera i fyra timmar varför du bör rösta på deras parti och har svar på frågor om flaskhalsar och lobbyism.
De duktiga är de som uppfostrar sina barn på rätt sätt. De som aldrig tvekar om vad som är rätt för barnet och har lusläst varenda så-uppfostrar-du-ditt-barn-på-rätt-sätt-bok som finns att tillgå. De som i smyg pratar skit om förortsmammor och kokar både nappar och annat för att det ska vara perfekt sterilt.
De duktiga är de som aldrig gjorde revolt utan har en ”härlig relation” med sina föräldrar och än i dag har kontakt med sin dagisfröken. De som är så varma människor som bryr sig så mycket om alla andra att man nästan får gåshud av att vistas i deras närhet. De som alltid ringer först.
De duktiga är de som ser ner på de som ibland dricker för mycket. De som gärna tar ett glas vin till maten på lördagskvällen men aldrig har hulkat på en skabbig krogtoa. De som håller för ögonen på sina barn när de går förbi en uteliggare och rynkar på näsan om någon luktar lite för mycket sprit.
De duktiga är de som hyssjar åt andra på konferensen. De som tycker att ordning och reda ska bringas i samtliga fall. De som har sina viktiga papper noggrant sorterade i färgglada pärmar. De som aldrig har smulor på köksbordet.
Jag vet, jag målar upp en schablon. Men ni förstår typen av människa. Den typen som är lite bättre än oss alla andra och gärna påpekar det.
Den typen av människa gillar inte jag. Eller jag kan sträcka mig så långt att jag kan säga att jag nästintill hatar den människan.
Och jag hatar den skuld och skam de människor för över på oss andra, vanliga dödliga. Vi som fortfarande inte kan dricka normala mängder alkohol, vi som har damm överallt, vi som är högljudda och ibland glömmer ringa på vänners födelsedagar.
Tänk vad livet vore lättare om de där duktiga inte fanns.
Edit: Jag syftar inte på någon. Och kan man bocka för någon av punkterna ovan behöver man ändå inte vara en ”duktig människa”. Jag målar som sagt en schablon.
8 kommentarer:
Jag håller med från A till Ö. Duktighetskomplexet dessa människor sprider över jorden är sju resor värre än svininfluensan.
Va skönt att du inte är trött på mig =) Jag må ha barn men jag läser inga böcker och jag är inte säker att jag uppfostrar mina barn på rätt sätt. Jag gör det på MITT sätt! Jag gillar inte heller sånna mammor... man kan inte läsa sig till hur man ska göra me sina egna barn! Bra skrivet! Du alltså =)
jag kan säga ärligt att några punkter stämde in rätt bra på mig :) men ja fattar vad du menar. tål inte heller sådana där människor som tycker och framförallt TROR dom är bättre än alla andra. Usch för dom!
och Matilda. Du skriver så himla bra!
Skulle det här vara Facebook så skulle du definitivt få en tumme upp!
Mhmm, vissa punkter kan jag också bocka av. Men jag väljer att tro att jag inte ska ta åt mej ändå. Helt enkelt för att vissa inte alls stämmer in istället, och för att du, som du säger, målar upp en schablon. Och framförallt: för att jag verkligen hoppas att jag aldrig, aldrig, aldrig utger mej för att tycka att jag är bättre än någon annan. Vem fan kan mena att man är det, liksom?!
Puss på dej, Matilda. Och faktiskt så tror jag vi är många, många som kan skriva under din poäng i detta inlägg!!!!
Malin: Ja visst är det. Jag gillar inte att ständigt tvingas känna mig mindervärdig.
Alexandra: Det där med mammorna var ju bara som ett exempel. Men det är gött att du lyckats komma undan duktighetskomplexet. Bra jobbat!
Jessy: Enstaka punkter stämmer in på mig också så ...
Och tack!
Fox: Haha. Tack.
Erica: Du tog det helt rätt! Det var precis så jag menade. Att även om man kan bocka för några punkter behöver man inte vara så. Helt beroende på om man anser sig vara bättre än någon annan. Och det anser jag inte att du gör. =)
Det var poängen som var det viktiga och det jag ville få fram. =)
Ja, varför är kvinnorna så sönderstressade som de är? Tycker en kan läsa om utbrändhet överallt idag.
Jag har också otroligt svårt med människor som rynkar på näsan och som ser sig som mer än andra. Däremot känner jag mig stolt (istället för att irritera mig på alla andra) över att jag är en sån morsa som kastar mig på soffan och skiter i allt så fort tillfälle ges. I slutet tror jag att jag kommer stå stadigt med fötterna på jorden liiiite längre än de andra.
Va glad för att du inte pressar dig själv så mycket som de här duktiga människorna gör. Jag slår vad om att du är 100 gånger lyckligare!
Linda: Ja, man kanske skulle vara stolt över sig själv istället för att irritera sig på andra. Och jag tror också att jag är lyckligare faktiskt. Trots att jag känner mig dålig ibland.
Skicka en kommentar