Vi är väldigt få människor på jobbet den här veckan. Väldigt få.
Hur som helst börjar tröttheten hos oss ensamma stackare som är här märkas.
Kollega B kom nyligen och sa bekymrat att hon var orolig för redaktionens mentala hälsa. Kollega T hade nämligen råkat kalla henne för Jomala (ett kommunnamn) i stället för hennes förnamn.
”Så ropar jag Kökar (en annan kommun) behöver ni inte bli oroliga. Då ropar jag bara på någon av er”, sa kollega B.
Haha. Jag älskar det här stället.
2 kommentarer:
Haha! Och jag sa "Vem är jag?" när jag spelade vänd tia med mina bröder häromdagen. Vad jag egentligen menade var "Vems tur är det?"
Oj, mjölkstockning i hjärnan månne ^^
Haha! Så där är man när man är trött tydligen. Förvirrad.
Skicka en kommentar