Jiho!

I dag får jag lön! Jippi!
Den har aldrig varit mer välkommen. Nu är jag rik igen. Om rik är motsatsen till urfattig alltså. Annars är jag nog fortfarande fattig.

En inte särskilt aktiv dag

Vakna.
Se på Top Gears specialavsnitt från Sydamerika. Älskar Top Gear.
Se två Bondfilmer. Goldfinger och  Thunder ball. Älskar Sean Connery.
Gå och lägga mig.

Dagens lärdomar från livet

1. Håll munnen stängd när du städar toalettstolen. Det blir kräkvarning och väldigt mycket muntvättning annars.

2. Tappa inte ett fullt glas rödvin på badrumsgolv av klinkers. Det blir tusen miljoner bitar och rödvinssprätt överallt.

Mvh vis av erfarenhet igen.

En trevlig överraskning

I går på jobbet kollade jag schemat och möttes av det här: Matilda fredag 28 oktober, resurs - ledig.
Hoppalalla! Oväntad (glömd) ledighet är den bästa sortens ledighet.

I dag har jag skrattat hela dagen

Bland annat åt det här klippet.


Och åt den här bloggen: Awkward poses.

Och åt den här bilden:

Äntligen äntligen lyckades han efter alla dessa år.


Har jag sagt att jag har ganska enkel humor?

Varning inför julen

Drick dig inte berusad på enbart glögg och ha inte som mål att dricka dig igenom hela Blossas sortiment av årgångsglögg på en och samma kväll.
Det kan leda till ... Ja, något. Exakt vad minns jag inte. Jag minns inte särskilt mycket alls från den kvällen om jag ska vara ärlig.

Mvh vis av erfarenhet

Självinsikt

Ibland blir jag bara så trött på mig själv.
Att jag aldrig kan vara seriös och allvarlig utan alltid måste fjanta mig och vara en barnrumpa. Undrar egentligen vad folk som till exempel följer mig på twitter tycker om mig. Tycker de att jag är en seriös journalist? Nja.
Men jag kan vara seriös ibland. Lovar.

Uppföljning på snoret

Färg: Klar.
Mängd: Mindre.
Värk: Överkomlig.

Ringde hälsocentralen i går men de hade inga tider. I dag känns det dock lättare. Käkvärken är överkomlig och tänderna värker inte riktigt lika illa. I går var första dagen då jag inte åt en enda värktablett!
Dessutom fick jag Rinexin av Petra på jobbet i dag. Så nu tänker jag bli frisk. Bara så ni vet.

Det där om att olla en ipad

Speciellt för Fox som undrade vad vi kom fram till.
En helt vanlig konversation på nätet. Typ.

T: betalar räkningar naken. Vardagsedge.
J: Det är knappast vardagsedge såvida du inte betalar räkningar naken på bankkontoret!
T: De hade stängt. Får gå hem igen. Severe shrinkage.
J: Vardagsedge vore att ställa in en tombola och lotta fram vilka siffror man ska skriva in istället för OCR-numret!
…
Matilda: Ollar du dem också? Som hämnd för att du måste betala dem liksom.
T: Vad ska man olla då? Pappret? Datorn? Tangentbordet? Tvn? Modemet? Allt?
Matilda: Räkningarna?
Mikael: Olla OCR-numret!
Matilda: Gilla Mikaels förslag!
T: Om jag kommenterar genom att olla skärmen, märker ni det då? Btw: kommatecknet var svårt att få till.
J: I cyberrymden kan ingen se dig olla?
Matilda: Man borde kunna olla sig fram på en ipad!
Matilda: Fan att jag saknar hälften av det som behövs för att testa.
T: Det fungerade på en fån också. Fast så har jag ju en liten snopp också. Och iOS 5.
Mikael: Multitasking blir lite kämpigt, dock...
T: För att inte tala om att zooma.
Matilda: Fast hur gör man när man vill zooma? Ber en kompis att lägga sin penis i ena änden?
Matilda: Ha! Såg inte att du skrev samma.
T: Man kanske kan använda kulorna?
Matilda: Smart!
T: That's using your head. The other head.
Matilda: Fan att jag inte är kille.
T: Äsch. Prova att zooma med tuttarna istället.
Matilda: Får göra det. Men det är inte lika roligt. :(
T: Gräset är alltid grönare! Personligen tycker jag ni har roligare leksaker.

Högt och lågt (minus högt)

Internet är fint. I dag har jag pratat tänkbara frisyrer i mitt imaginära skägg och om man egentligen kan olla sig fram på en ipad.

Shake it like a polaroid picture!

Den här låten får mig alltid alltid alltid upp på dansgolvet.

Jag i ett nötskal

Vad gör jag när jag är fattig?
Jo, går och köper pizza till lunch, som är bland de dyrare lunchalternativen. Smart alltså. Mycket smart.

(Till mitt försvar var jag sugen. Dessutom blev jag jättemätt.)

Fattiglappen

Jag har köpt en ny säng.
Jag har ätit lunch ute nästan varje dag den här månaden.
Jag har åkt dyr taxi.
Jag har varit till Sverige flera gånger.
Jag har lagt ut hela summan för två övernattningar på hotell för fyra personer.

Det är en vecka kvar tills jag får lön.

Ser ni omöjligheten i den här ekvationen? Om inte kan ni lyssna, då hör ni min tom-peng-pung som inte ens skramlar.

Sköna söndag

Vakna. Somna om. Ligga och dra mig. Äta frukost.
Slappa på soffan. Långdusch. Kaffe och knäckemacka med keso.
Vännen på besök. Långpromenad för andra dagen i rad. Behövligt prat.

Gårdagens rester till middag. Matprogram på tv. Slumra en liten stund på soffan.
Och nu fortsatt slappande. Precis som en söndag ska vara.

En sjukdom jag faktiskt har

Jag har hittat felet! På mitt fysiska mående alltså. Den här gången har jag till och med pojkvännen på min sida, så jag är övertygad om att det stämmer.
Bihåleinflammation.

Symptom:
Käkvärk. Japp.
Tandvärk. Japp.
Snor i mängder. Japp.
Tryckande huvudvärk i pannan. Japp.
Rödkantade ögon. Japp.
Värk när man böjer huvudet nedåt. Japp.
Pågår länge utan att det försvinner. Japp.
Gult snor. Japp.

Det va faktiskt det sista som fick mig att googla symptomen. När jag snöt mig i morse var snoret saffransfärgat. Har aldrig varit med om en sådan intensiv färg på snoret någonsin förut. Varsågoda för info.

På måndag ska jag gå och tigga till mig antibiotika.

Som september i november?

Mitt hår börjar numera bli långt på båda sidor. Tillräckligt långt för att jag ska kunna ha en ”normal” frisyr snart. Typ nästa månad.
Hur den normala frisyren ska se ut vet jag däremot inte, men är grymt sugen på att klippa kortare med en längre lugg. Som man antingen kan kamma ner över pannan eller kamma bakåt. Ungefär som September.

Problemet är bara att hon är så jäkla söt och därför passar grymt bra i vilken frisyr hon än väljer att ha. Jag är inte lika söt. Men jag gillar frisyren i alla fall.
Äsch, vi får se vad det blir. Min vän och frisör Jamie får nog bestämma.

Sluta klappa männen på huvudet

Vi sitter i ett rum. Vi är bara tjejer och vi skrattar och skojar och pratar vardagssaker. Trevlig stämning som med ens raseras. I alla fall i min värld.
"Till och med min man lagar mat nu. Han blir tvungen nu när jag är borta så mycket på kvällarna", säger en kvinna och är riktigt stolt i rösten.
Hon nickar åt oss andra som för att få ett tummen upp för att hennes man minsann är en sjusärdeles karl.

Jag borde kanske inte reagera som jag gör. Jag borde kanske nicka tillbaka till kvinnan och tycka att hennes man är duktig. Men jag kan inte.
Det är 2011, 51 år sedan vi lämnade 50-talet och dess urusla kvinnosyn. 51 år. Borde vi inte ha kommit längre än så? Borde vi inte ta för givet att män också lagar mat hemma?

Måste vi fortfarande klappa alla killar på huvudet och säga att de är duktiga när de lagar mat, dammsuger eller gör något annat i hemmet? Jag vägrar.
Jag får ingen klapp på mitt huvud. Och jag borde väl vara lika mycket värd som min kille? Jag jobbar heltid precis som han, jag har fritidsintressen precis som han och har lika lite lust att ställa mig och laga mat efter jobbet som han har.
Varför ska han då få en duktighetsstämpel när inte jag får det?

Jag sa ju att jag skulle ta en whisky

I badet blev det dessutom. Skön fredag.

Li-li-li-lista

Gör: Sitter på jobbet. Jobbar som redigerare i dag.
Vill: Gå och shoppa mig lycklig. Kanske den fina vinterjackan jag hittade för ett tag sedan?
Måste: Göra något åt mina käkar. I dag kunde jag knappt gapa tillräckligt stort för att skyffla in lunchen i munnen.
I morse: Försov jag mig. Trots att jag hade sovmorgon. Vaknade en kvart innan jag behövde lämna hemmet. Är trots det helt slut och trött. Lyckades dock få på mig både kläder och mascara!
I kväll: Ska jag nog ta mig en whisky, trots att det smakar röv. Och så ska jag äta middag med pojkvännen, han lovade handla och laga tills jag kommer hem.
I helgen: Ska jag sova. Försöka att inte bita ihop och fortsätta knapra tabletter.
Gör mig glad: Att loppisförsäljningen gått ganska bra. Efter bordshyran sålde jag för 17 euro på fyra dagar! Nästa vecka kör vi igen.
Gör mig ledsen: Mitt mående. Både det fysiska och psykiska.
Tänker: Bli glad. Och lycklig. Det är väl gjort på ett kick?

Ett halvt paket alvedon om dagen

Om inte den här kombinerade tand- och käkvärken går över kommer jag snart att ta livet av mig. Och nej, jag skojar fan inte den här gången.

Så säger lagen

Nu när det är höst får man äta ostbågar och kokt korv till middag. Sådetså!

<3

Så lätt men ändå så svårt.

Resultatet

Fyra minuters tandborstning och munskölj så länge att det bränner på tungan. Passade dessutom på att göra helrengöring av ansiktet.

Och serien? Uppfyllde alla förväntningar. Med råge.
Nu är jag som en ny människa, både till kropp och själ.

Blir jag inte frisk och utan tandvärk nu så tänker jag strejka.

Planer för kvällen

Tandtråd.
Eltandborstning.
Munskölj.
Värktablett.
Och det alldeles nya avsnittet av The Walking Dead.

Ni vet ju vad man säger, lite smisk och lite smek blir en perfekt kväll. Eller ja, lite tandrengöring och lite tv då.

Celiaki och cancer

Jag skriver om glutenintolerans i dag. Skriver en faktaruta om symptomen och är helt övertygad om att jag har det. Om mer än fem grejer stämmer in på mig bockar jag av den. Check på celiaki.
Som vanligt alltså. Läser jag om en sjukdom eller om psykiska problem tror jag att jag lider av det. Nämn en sjukdom och jag tror att jag har haft den.
Häromdagen var jag till exempel övertygad om att jag hade typ cancer i käken (troligtvis tandvärk i kombo med snor i bihålan) och frågade pojkvännen om jag skulle dö.

”Man dör inte av hypokondri” svarade han då.

Pöh.

Vad säger min handstil om mig?

På CSI i går var en handstilsspecialist eller grafolog eller vad det egentligen heter med och analyserade seriemördarens handstil.
Han tittade på bokstävernas lutning, stavningen, var man började sätta ner pennan, var man slutade och på bokstävernas form. Av det kunde han utläsa att mördaren var 1) vänsterhänt på grund av var personen satt ner pennan och pennans lutning, 2) outbildad på grund av stavning och att bokstäverna lutade åt olika håll, 3) kvinna eftersom bokstäverna var runda i formen.

Och det där är grymt intressant tycker jag. Särskilt med tanke på att min handstil är allt annat än snygg, välordnad, läslig och bullig. Min är kantig, hård, oläslig och slarvig. Och inte särskilt feminin. Jag skriver väldigt likt min pappa och min kollega Petter.
Därför skulle det vara så himla spännande att se vad min handstil egentligen skulle säga om mig. Kanske jag är en man egentligen eller?

Ett smakprov. Obs! Här har jag skrivit ganska tydligt. Det kan se betydligt värre ut än så här.

Check!

Jorå. Jag kan minsann. Jag har bokat tid hos tandläkaren!
Har dragit mig för det i sisådär sju åtta år. Men nu. En sketen tisdagsmorgon så fick jag det gjort. Gött!

Min räddning och kärlek

Alltså Försvarets hudsalva!
Den som uppfann det borde fasen få Nobelpriset. I både kemi och fred tamigtusan.

Deep shit

En annan sak jag också tänkt på är att om flugor var människor skulle de vara marinkårssoldater. Det kan inte finnas några djur med bättre tålamod. Tänk bara hur de studsar mot en fönsterruta i hopp om att komma ut. De tar sats, flaxar med vingarna och flyger runt hela rutan för att hitta ett hål att smita igenom.
Och så upprepar de det igen och igen och igen och igen. Tills de inte orkar flyga längre. Då kryper de runt på rutan tills de slutligen trillar ner på fönsterbrädet och dör.
Tålamod och vilja och kämpar tills de dör. Marinkårssoldater, sa jag ju.

Trötthetsfilosofen

Tänk vad många bloggar det finns egentligen. Och tänk på hur många av dem som knappt blir lästa. Tänk hur många ord som finns skrivna av folk sittandes hemma framför sina datorer. Fulla av glädje, sorg, ilska eller bara rastlöshet och vill dela med sig till omvärlden. Men ingen tar del av deras känslor.
Det gör ont i hjärtat när jag tänker på det.
Jag är så glad för er, att ni orkar läsa, bry er och kommentera! Tack tack tack!

Utpumpad men adrenalinhög

Oh my. Äntligen hemma efter valvakan. Det var roligt, spännande, intensivt och stressigt som fan. Jag är samtidigt helt slut och sprallig. Så där som man blir när man stressat som tusan och fortfarande är uppe i varv. Krafterna är liksom slut, men adrenalinet får en att fortsätta ändå.

Och resultatet då? Jo, det blir regeringsskifte men hur regeringen blir att se ut kan man knappt sia om. I och med att det är personval så blev det så lustigt att ordföranden för det partiet som fick flest röster, Centern, inte blev invald. Vem som blir lantråd (motsvarande statsminister) är därför helt öppet.
Det blir några intressanta veckor framöver, inget snack om den saken.

En god egenskap

Ibland, särskilt när man är låg i sinnet och dessutom bakis, får man slå sig själv för bröstet lite extra mycket. Som i dag.
Jag kom på en bra egenskap jag har. Att jag oftast inte bryr mig särskilt mycket om vad andra får för uppfattning av mig genom bloggen eller Facebook. Jag skiter i vad folk tycker om att jag dricker ett glas vin en tisdag. Jag skiter i vad de tycker om att jag spyr ut galla och är låg. Jag skiter i vad de tycker om allt.

Och det är så himla befriande. Jag bryr mig faktiskt inte särskilt mycket vad andra tycker om mig. Så till vida att jag inte får höra att de ogillar mig, då kan jag älta det i hundrafyrtio år och nitton dagar. Men så länge jag inte vet det – då lever jag lyckligt ovetande.
Sen vet jag ju att jag uppfattas som konstig av många också, och eftersom jag har hört det så många gånger har jag kanske blivit hårdhudad. Eller bara konstaterat att jag kanske är konstig.
Och konstig är väl bra?

Det blev visst inte så

Jag bestämde mig för en sak i går: Jag skulle inte bli full. För jag kan inte vara bakis när jag ska jobba på valet i dag. Då måste jag vara frisk, pigg och vid mina sinnens fulla bruk.
Sedan lassades drink efter drink efter drink efter drink fram på bordet och jag drack och drack och drack och drack utan en tanke på morgondagen.

Och vips var jag jättefull och somnade i hytten. Så full att vi inte hann av båten eftersom jag behövde besöka sju toaletter på vägen ut ...
Så vi fick vänta tills båten la till vid kajplatsen för natten och fick gå av via bildäck tillsammans med personalen.
Hoppalalla.

Men trots alla aber och trots att jag ska jobba i dag var gårdagens fylla faktiskt precis exakt vad jag behövde.
Nu ska jag ta en treo och hoppas att den hjälper.

Så, nu är jag pigg(are)

Lite läppstift, lite klänning, lite treo. Hepp hepp och redo för fest.


Uppdatering: Tyvärr inte den finfina bloggalan som jag är bjuden på. Har fortfarande lite ont i hjärtat när jag tänker på att jag inte kan gå.

Någon som kan hjälpa?

Jag måste rycka upp mig. Bli piggare. Sluta grubbla. Börja leva.
Det är bara det att jag har glömt bort hur man gör.

Jag är ledsen om jag tjatar

Men ska inte livet vara mer än så här?

Fyra ... i brist på annat

Genom facebook hittade jag Ramonas blogg och snodde en lista av henne. Har liksom inget bättre för mig en fredagskväll som denna.

Fyra jobb jag haft:
1. Brevbärare och postsorterare på Posten.
2. Hyttvärdinna (finare ord för städare) på Birka Princess.
3. Fotolärare för årskurs 8 och 9.
4. Skinkskivare i mataffär. Med andra ord – jobbade i charken.

Fyra filmer jag gärna ser om och om igen:
1. The Usual Suspects.
2. Fight Club.
3. Pulp Fiction.
4. Dumma mig.

Fyra städer jag bott i:
1. Karlstad.
2. Geta (som egentligen är långt ifrån en stad).
3. Oslo. Om det räknas att jag tänkte flytta dit men stannade i två veckor.
4. –

Fyra teveprogram jag gillar att se:
1. The Walking Dead.
2. Greys Anatomy.
3. Vänner.
4. CSI.

Fyra platser jag åkt på semester till:
1. Malaysia.
2. Egypten.
3. Grekland.
4. Cypern.

Fyra webbsidor jag besöker varje dag:
1. Bloggen.
2. Facebook.
3. Ålandstidningen.
4. Twitter, men oftast via appen i telefonen.

Fyra favoritmaträtter:
1. Lasagne.
2. Schnitzel med massor av kapris.
3. Tjälknul.
4. Och och och ... oj vad svårt det är att bara välja fyra. Kanske kyckling med pepparost och grädde?

Fyra favoritdrycker:
1. Vatten.
2. Vin!
3. Öl.
4. Kolsyrat vatten.

Fyra skolor jag gått på:
1. Stodeneskolan.
2. Ilandaskolan.
3. Tingvallagymnasiet.
4. Ålands folkhögskola.

Fyra saker i rummet jag sitter i:
1. Kök.
2. Köksbord och stolar.
3. Soffa och fåtölj och gungstol och tv och sånt.
4. Världens finaste gigantiska byrå. Se bild nedan (syns i bakgrunden).

Fyra saker jag har på mig just nu:
1. Blåjeans.
2. Svart silkig skjorta.
3. Svarta underkläder.
4. Tofflor.

Fyra platser jag hellre skulle vara på:
1. Där det är varmare! Typ Barcelona.
2. Hemma hos mamma och pappa.
3. I badkaret kanske?
4. Annars är jag rätt nöjd med att sitta här.

Kling kling

I dag är det fredag. Jag är låtsasfrisk och har jobbat i dag. Då får man dricka vin! Tjing tjong på er!

Känner mig ensam

Bara en känsla som slog mig plötsligt. Jag har inte så många så nära i mitt liv och det gör mig ledsen när jag tänker på det.

Matilda och de 114 valskyltarna

När jag åkte till jobbet häromdagen räknade jag på skoj antalet valaffischer längs vägen mellan mitt hem i Geta och jobbet i stan. Eller ja, längs halva vägen om jag ska vara ärlig, jag kom på det först i Godby.
Siffran jag kom upp till när jag parkerade vid jobbet var skrämmande. På ungefär en och en halv mil räknade jag till 114 affischer. 114! Och sedan dess har ännu fler tillkommit.
Jag kan inte låta bli att undra: Gör en skylt skillnad?
Jag tvivlar.

Visst, det är bra att synas. Det är a och o om man över huvudtaget ska få någon röst. Vem ska veta vem ”Arne Andersson” är om man aldrig hört hans namn, aldrig sett hans ansikte, aldrig hört talas om någonting han står för. Syns man inte finns man inte, så enkelt är det.
Problemet är att alla vill synas. Ansikte efter ansikte efter ansikte blir till slut en grå massa. Jag vet inte vem som är vem längre, vem som hoppar på sin bild, vem som boxas, vem som står med motorsåg och hörlurar. Och framförallt: Jag har ingen aning om vad de vill säga.
Budskapet på affischerna är långt ifrån solklart. ”Framåt Åland” – Ja, vem vill att Åland ska gå bakåt? Men på vilket sätt ska vi framåt?
Det finns bara några enstaka som faktiskt skyltar med sina åsikter.

Och så finns det de som skyltar så himla mycket med sina åsikter att det är omöjligt att hinna uppfatta dem. Obunden samling har nio skyltar fulla med text med cirka en och en halv meters mellanrum i Godby.
Hur tänkte man där?
Jag har medvetet gått in för att försöka hinna läsa vad det står men har hittills bara lyckats se vad det står på den sista skylten. Eller ja, halva budskapet i alla fall. ”Nej till tv-licens – ja till ...” har jag hunnit se. Solklart? Knappast.
Men jag tror inte att jag hinner ta reda på fortsättningen. Jag har ju 113 andra skyltar som också pockar på uppmärksamhet.

Publicerad i Ålandstidningen.

Lämna mig, jäkla basillusker!

Jag är så trött och less på att vara sjuk. Den här hösten – gillar den inte. Mitt normala agg mot höst är liksom dubblat 400 gånger ungefär.
Under mina sju år på tidningen har jag kanske tio sjukfrånvarodagar. Tre av dem är från den här hösten. Behöver jag säga mer än så?

Det är liksom ingen liten lätt förkylning jag åkt på heller. Det är värstavärsta sorten. Ont i halsen, halsmandlar som golfbollar med varbölder, näsan som oavbrutet rinner alternativt är full med tjockt geggigt snor, ögon som är irriterade och grusiga med röda kanter, öron som värker och slår lock och hostan som kommer från djupet av lungorna och gör att jag inte kan sova på nätterna. Och så strösslar kroppen med lite feber på toppen. En cocktail ni helst skulle vilja slippa, kan jag lova.

I morgon vill jag vara frisk. Kan ni fixa det åt mig?

Saker jag inte gillar

Tunikor. Främst ordet. Det får mig att tänka på fula sladdriga plagg som folk har för att "dölja magen". Sådana som är skurna under bysten liksom. Gillar inte det.

Kan man inte säga tröja, jumper eller fast blus i stället? Eller klänning om den är tillräckligt lång?

Red hot!

Recensenten skriver "för mycket blandning". Jag säger "skit ner dig recensent!"
Konserten i går var grym grym grym och det enda smolket i bägaren var att de inte körde Scar Tissue.

Nu ska jag fortsätta ägna min tid åt att försöka bli frisk. Halsen i dag är inte att leka med. Aj är bara förnamnet.

Om jag inte skulle på konsert ...

... Så skulle jag vara hemma från jobbet. Fy hur kass jag mår!

På min gata i stan

Så här glad var jag över att vara hemhemma hos min älskade familj i helgen. (Och lite för att jag fick låna Viggos sparkcykel.)

Gissa vad?

Det här är tamigfan helt jävla otroligt! Jag är förkyld så inåt helvete igen och känner mig febrig och hängig.
Det är tredje gången på en månad typ. Ska aldrig skiten släppa?!

Prinsessan utan ärt

När jag rör på min vänsteraxel i dag tycker jag att den knakar lite lite mindre än den brukar göra. När jag böjer på benen knäpper de inte riktigt lika högt. När jag drar skuldrorna åt sidan och ihop igen knastrar det inte riktigt likadant som det brukar.
Behöver jag förklara att jag äääääälskar min nya säng?

Ångesten varje gång jag åker österut

Gråter så att det bildas en liten pöl med salta tårar i halsgropen. Jag vill inte åka hem.

Varm i hela magen

Familjen alltså. Hjärta hjärta hjärta på dem! Åh vad jag vill vara här för evigt och evigt och evigt.

Därför

Jag känner mig sliten. Slut på lust och energi och högst troligen är det därför mår jag som jag gör.
Jag skojar inte när jag säger att alla helger har varit uppbokade. Förra helgen var den första lediga helgen på evigheter. Den enda helgen det inte var kalas jag bör gå på, fester, resor, jobb, bröllop, dop eller något annat.

Med evigheter menar jag evigheter. Jag gick tillbaka i telefonens kalender i går och hittade anteckningar för viktiga händelser varje helg hela vägen bakåt till helgen innan midsommar. Fattar ni?! Jag har inte kunnat gjort något spontant sedan i juni.
Och så undrade jag häromdagen varför jag inte hinner med någonting. Här har vi svaret.

I Vilnius vet de hur man gör

... för att förhindra felparkering.

Packa pappas packsäck

I morgon jobbar jag halvdag och drar sedan till Sverige för att fira finaste mamma som har fyllt 60 år. Hurra hurra! Det innebär att jag måste packa väskan i dag. Typ nu.
Vi kommer hem sent på söndag kväll och ska då packa upp våra helt nya sängar som vi ska inhandla, packa ner de gamla och packa upp väskan från helgen.
Men inte nog med det packandet så ska jag dessutom packa en ny väska för två övernattningar eftersom jag återigen åker till Sverige på måndag direkt efter jobbet.

Och jag som inte ens har packat upp väskan från resan för två veckor sedan.

Nästan värsta tabben

Höll just på att göra den värsta tabben i min journalistiska karriär. Med värsta menar jag VÄRSTA. Värre än när jag skrev att Sovjetunionen förde krig mot Ryssland, eller när jag intervjuade en tjej och genomgående i texten kallade henne vid fel namn.
Tack och lov stoppades den här tabben innan den hamnade i tryck. Tack och lov. Rättelsen jag hade fått göra i morgon hade inte varit rolig. Ho ho.

Varför hinner jag inte?

Tid. Jag har inte tid. Jag skulle behöva ett dygn till på dygnet för att hinna. Hinna med allt det där jag vill hinna med. Hinna med alla måsten.
Jag har kanske en skev bild av verkligheten, men det känns som att alla andra hinner med så mycket mer än vad jag gör.

Folk dammsuger varannan dag. Jag dammsuger på sin höjd vartredje vecka. Och av de gångerna dammsuger i ärlighetens namn oftast pojkvännen.
Folk ser serier. Följer serier på tv eller nätet. Eller köper boxar som de plöjer på kvällarna. 170 timmar avverkade på en pisskvart typ. Jag hinner inte ens kolla på tv så ofta att jag hänger med i de serier jag en gång följde.

Folk gör sylt. Skalar äpplen och tar fram saftmajor, destillerar burkar och har sig. Jag hinner knappt laga middag varje dag.
Folk twittrar och bloggar varje dag, jättemycket. Om intressanta saker där de satt sig ned och formulerat tankar och åsikter. Jag knackar ner några sporadiska ytterst ogenomtänkta tankar på mobilen.

Folk tar långpromenader eller joggar en halvmil. Jag hinner knappt tänka tanken innan det är så mörkt ute att jag knappt ens ser med pannlampa.
Folk läser böcker. Plöjer tusen sidor på tre dagar och låter sig slukas upp totalt. Jag hinner knappt läsa alla bloggar jag vill läsa och slarvögnar bara igenom min egen tidning.

Folk köper saker på nätet. Bevakar auktioner och uppdaterar sidan för att se om någon lagt ett högre bud. Jag hinner knappt ta mig tid att stanna till på loppisen i stan för att se om det finns något roligt.
Folk vilar. Berättar om hur de gjorde ingenting, bara låg på soffan och tittade på träden utanför fönstret. Jag hinner kasta mig på soffan i fem minuter medan maten kokar.

Folk umgås. Hittar på roliga saker efter jobbet och tar långa fikastunder över ett otal antal koppar te. Jag är glad om jag hinner prata med min pojkvän.
Folk lyssnar in sig på ny musik och är uppdaterade med det senaste. Jag lyssnar på radion till och från jobbet.
Folk inreder sina hem. Spacklar den ospacklade gipsväggen, lånar hem tapetböcker, jämför priser på klinkers och beställer hem udda designprylar från USA. Jag har fortfarande inte hunnit leta upp en lampa att sätta i vardagsrumstaket, trots att vi bott här i mer än två år.

Jag tycker inte att jag är så fruktansvärt ineffektiv. Jag tycker inte att jag är så lat. Jag tycker heller inte att jag borde göra så mycket annat att jag inte hinner med allt det där.
Vad gör jag hela dagarna egentligen? Varför har jag inte tid? Och varifrån hämtar alla andra sina oändliga antal timmar som de tydligen har men jag saknar.
Jag förstår faktiskt inte.

Typ liksom ba

I föregående korta inlägg har jag skrivit tre liksom och ett typ.
/Mvh man-kan-inte-tro-att-jag-jobbar-med-språk.

Jag antar att ni antecknar

Jag drömmer mycket nu. Mycket konstigt.
I natt drömde jag att jag hade lila och rosa hår och bodde i ett jättekonstigt gammalt hus utan dusch eller toalett. Grymt frustrande eftersom jag ville tvätta bort det rosa och lila i håret.
I går drömde jag att en jättestor huggorm kom rullandes på marken, inte slingrandes utan rullandes som en lång korv, och pojkvännen skulle döda den men blev biten. Då blev han så arg att han satte sig på den och högg den i huvudet med en kniv. Då vällde en grön äcklig sörja ut ur huvudet och liksom skapade ett berg med grön hjärnsubstans som liksom bara växte och växte och växte.

Hobbydrömtydare som jag är tror jag att detta är ett tecken på alla känslor jag har just nu. Frustration, utanförskap, död och problem som bara växer och växer och växer. Typ. Härligt att man liksom inte ens kommer undan när man sover.

Jag är en nörd!

Sitter just nu och bevakar vad som ska sägas på Apples presskonferens i London. Hoppas innerligt på en iphone 5.
Skadad? Jorå.

Om hjärnan igen

I morse kom jag ihåg en artikel min kollega hade skrivit för hundra år sedan. Eller tre i alla fall. Jag mindes en massa saker ur texten i detalj till och med.
Det i kontrast till att jag knappt kommer ihåg relativt vanliga ord är så himla konstigt.
Men jag är glad så länge det är åt det hållet. Ibland kan jag minnas vad min kompis haft på sig på en fest för fem år sedan men inte vad jag skrev om förra veckan.

Tre saker att glädjas åt

Jag är glad som ett litet barn!
Ett. Jag har fått en cupcake!
Två. Jag har samma färg på naglarna som jag har på bloggen.
Tre. Jag har en gitarr i örat.
Vad kan gå fel liksom?

Ps. Jag både ser ut som och är ett psykfall, ifall ni undrar.

Börja lukta!

När man attraheras av andra människor tittar man på stilen, ögonen, figuren, kroppshållningen eller något annat. Man använder ögonen för att bedöma hur bra den tilltänkta partnern är.
Men kanske man skulle använda lukten i stället?
Jag såg på tv för ett tag sedan att forskare i England, eller var det var, lät tio tjejer sova i samma t-shirt i en veckas tid och sedan lät tio killar lukta på tröjorna och säga vem som luktade godast.
Omedvetet valde killarna den t-shirt som tillhörde tjejen som hade mest olik gensammansättning när det gällde sjukdomar och allergier mot dem själva.
Och det är ju jättesmart evolutionsmässigt. Survivor of the fittest, det naturliga urvalet. Genom lukten väljer man alltså den partner där chansen att så friska och starka barn är störst.

Problemet är ju att det är lite knöligt att gå runt och lukta på folk. Och så luktar folk väldigt lite i dag. Eller, vi gör allt för att inte lukta snarare. Duschar varje dag, rakar oss under armarna för att eventuell svett inte ska fasta i håren och sprida lukten vidare och döljer den egna doften med diverse blom- och kryddofter i parfymer.
Sedan är det också svårt att komma folk så nära. Vi håller gärna en distans och de få tillfällen då chansen till närkontakt finns är det ofta på ett dansgolv på en nattklubb. Och alla vet ju hur mycket olika ickeangenäma dofter det finns där.

Själv valde jag partner efter skrattgroparna. Eller ögonen kanske? I alla fall är jag helt övertygad om att lukten inte hade något med det att göra.
Min kille jobbade nämligen som ladugårdsavbytare då ...

Publicerad i Ålandstidningen.

Sluta mala!

Det är tyst och mörkt. Jag borde vara trött och sova. Men istället snurrar tankarna runt och runt och runt och runt och runt. Och runt igen.
Om jag blir klokare? Inte ett skvatt. Bara mer förvirrad och less på tankarna som aldrig slutar mala runt.
Önskar ibland att jag var lobotomerad, inkapabel att känna känslor och tänka klart. Skulle vara skönt att slippa analysera och älta i all oändlighet.

En bättre dag

Står inte ut med att ha neggoinlägg överst på bloggen. Är inte neggo i dag.
Just nu håller jag och pojkvännen på att reda upp skit. Går igenom gamla bruksanvisningar, lådor med gammal byggskrot, burkar med miljontals omaka skruvar och så vidare. Gör nödvändigt ont alltså.

Annars har jag på mig en ny klänning som jag tycker om och äter knäckemacka med keso och svartpeppar. Fint som snus tillsammans med gott kaffe.
Och i kväll blir det Tupperwareparty. Inte för att jag är så sugen på att köpa burkar, men värdinnan har bakat smörgåstårta och bara det får mig att köra fem mil till henne. Sedan är det kul att se lite nytt folk.
Rätt så soft söndag alltså.

Bored to death

Nej, men om man skulle gå och dö då kanske? Då kanske det skulle bli lite lite roligare?

Sail, sail ffs

Hörde den här låten för första gången i går. Det tog typ en minut så var jag frälst och fast. Har spelat den cirka åtta gånger på en timme nu. Om jag inte tröttnar? No way! Ljudbilden är så tät och jag hittar nya saker hela tiden. Dessutom tycker jag att han har en skön konstlad röst. Lite hårdrockshes men ändå skör. Kan inte säga annat än: LYSSNA!
Videon är kanske lite corny, men orkar ni inte titta på den går det bra att blunda. Så länge ni lyssnar är jag nöjd.


Eller så kan ni kolla på den här sjukt coola videon förresten! En man hoppar från ett berg och segelsurfar sjukt långt och sjukt nära marken. Och låten Sail spelas under tiden. Gör det förresten. Två flugor i en smäll ni vet.

Sömn gör underverk

Nästan tolv timmars sömn och jag är som en ny människa.