Svettig, svettigare, svettigast och ett nytt löfte

Det är tjugo grader ute ännu. Och jag hade lovat att springa.
Jorå, jag gjorde det också, men dog på kuppen. På riktigt. Sedan första gången jag sprang, för drygt en månad sedan, har jag klarat mig utan att få håll.
Tills i dag alltså. I dag var det hela paketet: Håll, blodsmak, salivansamling, fetaste svettfötterna, andnöd och lite till. Dog som sagt.
Men jag sprang!

I torsdags investerade jag för övrigt i nya skor. Dyra och bra sådana, enligt försäljaren i alla fall. Kände ärligt talat inte så himla stor skillnad förutom en aning mindre ont i vristerna. Hållen, andnöden, svetten och det andra dränkte liksom det positiva från skorna.

Hur som helst är investeringen en indikation på vart jag är på väg.
Jag lovade ju att springa maj månad ut, om ni minns det. Jag har sedan löftet sprungit nio gånger. Jag har sprungit längre och längre sträckor på snabbare och snabbare snittid. Nu springer jag mer än en minut snabbare per kilometer än när jag började och jag fortsätter öka.

Det är juni nu och mitt löfte är egentligen uppfyllt. Men jag kommer att fortsätta. Jag ska göra joggning till min grej. Till min hobby.

Sak som är störande

Att gps-mottagaren i telefonen bestämmer sig för att krångla när jag med all sannolikhet sprang rekordlångt, på skitbra tid. Bittert är bara förnamnet.

Att gotta sig i sin egen svett

När man fortfarande sitter i träningskläder och svetten har torkat in, måste man verkligen duscha då?
Orkar nästan inte det.


Observera nästan. Nån måtta på galenskapen måste det finnas.

Jag sa ju det

Ligger utslagen på golvet och slår mig själv för bröstet.
Sprang längre än jag gjort någonsin förut, nästan på rekordtid per kilometer. Avslutade med plankan i 1,20 minuter. Nytt rekord efter springning.
Fy fan vad jag är bra!

Sugen på allt utom att springa

Jag är, inte helt otippat kanske, inte alls sugen på att springa i dag. Jag vet att jag kommer att göra det och slå mig själv för bröstet och vara grymt glad efteråt. Men nu ... Nej.

I stället vill jag shoppa. Kläder. Skor. Klänningar främst kanske. Och någon ny blomma och någon rolig pryl till köket eller en solstol eller något. Något bara. Men tyvärr (?) har den där klädutmaningen gjort att jag inför så gott som varje inköp tänker "behöver jag verkligen den här". Och svaret är ju självklart nej. Jag behöver ingenting egentligen. Tyvärr.

Jag är också betydligt mer sugen på att ta på mig min svarta klänning med spets och mina röda klackar än de svettiga gympadojorna och några fula träningskläder. Är grymt sugen på att gå ut, dansa, festa i spetsklänning och klackar. Och dricka mojito! Och snacka strunt med folk.

Är också sugen på att ligga kvar här på soffan och hitta en ny bok som jag kan försjunka i. Eller bara dumglo på tv.
Ja, kort sammanfattat: jag är egentligen sugen på allt annat än att springa.
Kommer den känslan någonsin försvinna, för det är ganska jobbigt att tvinga iväg sig själv varenda jävla gång.

För sakens skull

3,16 km, snittid per km: 7,28. Nytt rekord igen. Med snor i näsan.
Joråsåatt.

Fråga om träning

Är det dödsdöden att springa med lite lite ont i halsen och en rinnande näsa?

Och nej, det här är inte ett sådant tillfälle då jag fiskar efter ursäkter för att inte springa. Det är en ärlig och uppriktig fråga. Jag VILL springa i dag faktiskt. Men har hört att man inte ska göra det om man är förkyld.


Ps. I går hoppade jag springturen och travade ved i två timmar i stället. Har träningsvärk nu. Gött!

Ps2. Tror jag börjar bli lite beroende av att ha träningsvärk. Det är skitskönt ju!

Ps3. Finns det förresten fler grejer/övningar man kan göra hemma utan att känna sig som Susanne Lanefelt? I stil med plankan som jag redan kör. Armhävningar och situps går bort.

All time high

3,54 kilometer på 27 minuter. Snittid per kilometer: 7,39! Mer än 30 sekunder bättre än sist. Woho vad jag är bra!
Och slut ...

Dunk dunk, dunk dunk

Dunk dunk. Huvudet bankar. Känner mig bakfull men var nykter i går. Kände mig redan då skruttig och hängig. Och i dag är det mera dunk dunk. Treo i glas men ingen skillnad.

Samtidigt: Dunk dunk, det dåliga samvetet bankar. Jag har bara sprungit en gång den här veckan, trots att jag lovade springa två. I dag är sista chansen.

Om det ena dunk dunk:et försvinner kanske jag kan göra något åt det andra.

Trallalla vad jag är bra

Uppdaterar på springfronten.
I dag var det grymt segt att ta sig iväg. Jag drog mig i det längsta innan jag bet i det sura äpplet och stack iväg. Och gud vad glad jag är över det. Jag hade hur mycket ork som helst! Jag kände ingen blodsmak förrän sista etappen typ. Skulle kunnat ha joggat mer än vad Podrunner intervals tyckte att jag skulle göra. Så jag sprang en bit extra till och med!

Totalt 3,55 kilometer med en snittid på 8,14 minuter per kilometer. Nästa gång ska jag fasen under åtta minuter.
Avslutade det hela med en minut i plankan. Fy satan vad det var jobbigt. Men gud vilka snygga muskler jag kommer att få! Hepp hepp.

Det där med att gå ut och springa ...

Det kan ni (och jag) ju se er i arslet om! Sitter fortfarande på jobbet. Verkar aldrig få den här texten klar.

Ett under av effektivitet (och en aning senil)

Ni var ju så sega med peppen. Men tro det eller ej: Jag stack iväg på en springtur. 2,6 kilometer på 21 minuter. En kortare tur men ändå. ÄNDÅ!
Sedan fick jag tydligen eld i arslet och fick varorna ur bilen, nagellacket borttaget, kroppen duschad, mat lagad och äten och sedan i väg till jobbet.

När jag nästan var inne i stan kom jag dock på att jag hade glömt sminka mig. Trodde jag. Jag hade tydligen gjort det i farten också. Jag är ett under av effektivitet.

Hjälp hjälp hjääääälp

Var ääääär ni? Ni som skulle vara min disciplin?! Jag sitter här i morgonrock och hittar på ursäkter för att jag inte ska gå ut och springa.

Har hittills kommit på:
• Jag måste klä på mig, det är jobbigt.
• Jag fryser. Jag vill inte gå ut.
• Jag fryser. Jag vill bara ta en varm dusch och då kan jag ju inte springa efter det.
• Jag har mens. Oklart hur det skulle inverka.
• Om jag går ut och springer hinner jag kanske inte laga någon vettig mat i dag.
• Jag borde plocka ur varorna jag handlade i går ur bilen.
• Jag måste ta bort mitt gamla avskavda nagellack.
• Jag hinner nog springa i morgon i stället. Trots att jag börjar två timmar tidigare då.

Det här funkar inte. Jag behöver er hjälp. Sparka mig i arslet. Snälla!

Jag håller mitt löfte

Det är maj nu och jag håller mitt löfte hittills. Gör ni?

Data från Runkeeper 2011-05-03 kl.10.41: 3,24 kilometer, 27 minuter 27 sekunder. 8,28 minuter per kilometer, både jogging och gång.

Bäst i världen, typ

Vad jag har gjort i kväll sa ni?
Nä, inget speciellt liksom. Bara SPRUNGIT i trettio minuter. Och det är inte ens maj kan jag meddela.

Jag är så jävla bra! Ja, jag får vara både självgod och skryta. Så det så!

Kan ni vara min disciplin?

Jag är världsbäst på att kompromissa med mig själv och övertyga mig själv om att saker jag tidigare har bestämt mig för inte längre gäller. Med andra ord: Jag saknar disciplin.
Det var samma sak när jag rökte. Så gott som varje kväll när jag hade gått och lagt mig i sängen tänkte jag ”i morgon, då ska jag sluta röka”. Eller när vi byggde hus. Då sa jag ”i morgon, då ska jag åka till bygget och slipa spackel så att vi kan flytta in någon gång”.
Och nu låter det ”i morgon, då ska jag gå ut och springa eller åka till gymet och lyfta vikter. Jag ska bli stark och snygg!”.

Problemet är att i alla de tre ovanstående fallen lyckas jag dribbla bort mig själv. Lura mig själv att jag faktiskt inte alls behöver göra det jag sa dagen innan. Övertyga mig själv om att ”i morgon” lika gärna kan vara ”en annan dag”. Och så lägger jag mig på soffan och pillar mig i naveln i stället.
Men nu har jag kommit till vägs ände. Jag måste göra något åt min värkande rygg. Jag måste göra något åt faktumet att jag flåsar av att gå de tre trapporna upp i tidningshuset varje dag. Och jag måste göra något åt att mina stackars muskler, som visserligen aldrig har varit så särskilt stora, är på väg att förtvina.

Men eftersom jag saknar disciplin väntar stora utmaningar. Och jag klarar inte av dem på egen hand.
Därför offentliggör jag nu mitt tänkta mål: Att under maj månad springa minst två gånger i veckan.
Så nu hoppas jag att ni hjälper mig, frågar mig hur det går med löpningen, pushar mig till att lyfta arslet från soffan och på alla sätt och vis är besvärliga och gärna slavdrivande. Har vi en deal?

Publicerad i Ålandstidningen.