fredag, oktober 30, 2009

Otrevligt besök under täcket

Jag är löjligt rädd för småkryp. Inte när de är på ett tryggt avstånd, typ på golvet eller på väggen, men om de kryper på mig kryper det lika mycket i mig.
Rädslan kom när jag var på Cypern för drygt tio år sedan. Vi bodde högst upp i ett ganska risigt lägenhetshotell och redan första dagen såg vi en fet kackerlacka pila över köksgolvet. Andra dagen hade vi en gigantisk ödla på besök. Med andra ord, det kryllade av kryp där.

Detta ledde till stora hjärnspöken hos mig. Redan första natten inbillade jag mig att det kröp på mig. Jag satte mig upp i sängen och tände taklampan för att kolla efter. Men det fanns inget i sängen.
Det tog bara några minuter innan jag inbillade mig att det kröp på mig igen. Jag satte mig upp, tände taklampan igen och konstaterade att det fortfarande inte var något som kröp på mig.

En vecka senare hade jag och min äldsta syster blivit sjuka. Vi var feberyra och hade gått hem för att sova bort febern. Jag var dödstrött och klämde ner mig under täcket i den nybäddade sängen. Jag frös och bäddade in mig i täcket så det bildade en kokong.
Ganska snart fick jag för mig att det kröp på mig igen. Jag slog bort tankarna eftersom jag visste att det bara var mina hjärnspöken. Efter en stund kände jag det igen men vägrade sätta mig upp, tända lampan och kolla efter.
Men när jag för tredje gången kände samma sak kunde jag konstatera att det inte längre var inbillning. Någonting kröp på mitt lår. Under mitt täcke. I min kokong.
Jag flög upp ur sängen, feberyr och vimsig, och fick syn på en sju centimeter stor kackerlacka krypandes längs troskanten.
Behöver jag förklara att jag tillbringade resten av natten i min systers säng?

torsdag, oktober 29, 2009

Oops

Råkade publicera en grej på bloggen som inte skulle publiceras ännu. (Om ni nu råkade se den eller prenumerar på RSS.) Den kommer i morgon i stället.
Håll ut!

Jag är babyskadad

Det är för många i min närhet som nyss fått barn eller är gravida. Tydligen i alla fall.
Det har börjat påverka mig nämligen.

I natt drömde jag att jag förlöste mig själv med kejsarsnitt. Det gjorde inte särskilt ont men var lite äckligt då alla tarmar först trillade ur. De fick jag sedan peta tillbaka in i kroppen innan jag kunde sy ihop mig.

Babyn då? undrar ni. Den minns jag inte ens.
Kanske inte är så skadad när allt kommer omkring.

tisdag, oktober 27, 2009

À propos barkis

Jag gör som de på Apans lilla blogg och skriver ett inlägg apropå föregående inlägg. Nu om barkis.

Vet ni vilken serie detta är hämtat ur? (Med viss reservation för felcitering, jag citerar ur minnet.)

Person A kommer in med ett avgasrör i famnen.

Person A: Kan du fixa mitt avgasrör svart. Jag är bagare och du kan få 30 barkisar för det.
Person B: 30 barkis? Vad ska jag säga om skattemyndigheten kommer och hittar 30 barkisar i min frys?
A: Du kan väl säga att du gillar barkis.
B: Ska jag ljuga dem rätt upp i ansiktet?
A: Tycker du inte om barkis?
B: Nä.

A: Men limpor då? Du kan få 20 limpor.
B: 20, du sa ju 30?
A: Men limpor är dyrare än barkis.
B: 30 limpor, annars får det vara.
A: Nej, du får 20 limpor och så fixar du mitt avgasrör.
B: Nej, då får det vara.

Person A blir sur och går ut. På vägen råkar han repa lacken på en annan bil.
B: Du, jag ska ha 20 tårtor för det där! Schwarzwald!


Jag älskar den här serien!

Funderingar kring barkis och vallmofrön

Vissa nyheter fastnar. En till synes bagatellartad nyhet jag hörde när jag var runt tio år minns jag fortfarande. Kanske berodde det på att barkis var min favoritlimpa.

I alla fall så hade man på ett fängelse i Sverige drogtestat alla interner och alla, precis alla, hade visat positivt. Detta fick fängelseledningen att fundera eftersom det tidigare aldrig hade skett.

Man började utreda hela händelsen och kom fram till att barkisen var boven i dramat. Eftersom barkis är täckt med vallmo hade alla interner fått en liten liten mängd opium i sig som alltså gav utslag i drogtestet.
Sedan förbjöds barkisen på fängelset.

Nu undrar jag självklart: Hur många barkisar måste man äta för att bli hög? Är det ens en rimlig chans att bli det? Och varför säljs i så fall vallmofrön helt öppet i butiken?

Många frågor. Alldeles för få svar.

måndag, oktober 26, 2009

Skönaste reklamen


Har ni sett den här reklamen? Jag älskar den. Så enkel, så genial, så rolig.
Åååå here she comes. Watch out or she chew you up.

Bildkavalkad – min inspiration

Börjar bli en tradition det här. Att lägga upp sinnessjukt snygga bilder typ en gång i månaden. Kanske ska få en egen kategori till och med.
Det här inspireras jag av just nu. Varsågoda och njut!

Photobucket
Håret, klänningen, känslan, solkatterna.
Photobucket
Det magiska ljuset.
Photobucket
Idén och känslan.
Photobucket
Det blåa. Känslan.
Photobucket
Det grafiska och det röda.
Photobucket
Akvarell.
Photobucket
Idén.
Photobucket
Rörelsen och ljuset.
Photobucket
Kate Moss, känslan och uttrycket.
Photobucket
Skorna.
Photobucket
Skålarna. Jag vill ha dem.
Photobucket
Fiskfjällen, färgen och bildens ljus.
Photobucket
Tatueringarna.
Photobucket
Idén, känslan och klänningen.
Photobucket
Bilden. Budskapet.
Photobucket
Bilden och känslan.
Photobucket
Stylingen, kläderna, håret och det röda läppstiftet.
Photobucket
Det grafiska och färgen. Bilden.
Photobucket
Känslan. Mörkret.
Photobucket
Känslan och idén.
Photobucket
Bilden och idén.
Photobucket
Regnet och blixten.
Photobucket
Belysningen och färgerna.
Photobucket
Håret.
Photobucket
Stövlarna.
Photobucket
Bilden, ljuset och känslan.
Photobucket
Idén att blanda svartvitt och färg.
Photobucket
Känslan och budskapet.
Photobucket
Skorna och känslan.
Photobucket
Bilden, mönstret och guldet.
Photobucket
Färgerna och bilden.
Photobucket
Det enkla men ändå makalöst snygga.
Photobucket
Idén och färgerna.

Hellre landet än staden

I dag är det den tredje dagen det inte verkar bli någon dag. Bara gryning och skymning.
Och jag går ner i ett bottenlöst hål och verkar aldrig komma upp igen. Brist på ljus har den verkan på mig.

En positiv sak kom jag fram till i alla fall. Att jag är glad att jag bor på landet nu när det är så här vidrigt jämngrått.
Jag stirrar hellre på ett grått hav och ser sjöfåglar flaxa runt, jag tittar hellre på torra röda rönnbär och ledsna gula björklöv, jag ser till och med hellre skog i grå dimma – än grå asfalt med vattenpölar och betongklossar till byggnader som tornar upp sig mot en likafärgad himmel.

Hellre land än stad, för en gång skull.

söndag, oktober 25, 2009

De säger att vi är lika

Photobucket
Min äldsta syster och jag.

fredag, oktober 23, 2009

Jag är less på de duktiga

Det kanske är den lille upprorsmakaren i mig som har väckts till liv. Eller så är helt enkelt måttet rågat.
Jag pratar om de duktiga.

De duktiga är de som har smarta åsikter om allt, håller sig uppdaterade om nyheter och har läst de där ”intressanta debattinläggen i svenska dagbladet”. De som kan argumentera i fyra timmar varför du bör rösta på deras parti och har svar på frågor om flaskhalsar och lobbyism.

De duktiga är de som uppfostrar sina barn på rätt sätt. De som aldrig tvekar om vad som är rätt för barnet och har lusläst varenda så-uppfostrar-du-ditt-barn-på-rätt-sätt-bok som finns att tillgå. De som i smyg pratar skit om förortsmammor och kokar både nappar och annat för att det ska vara perfekt sterilt.

De duktiga är de som aldrig gjorde revolt utan har en ”härlig relation” med sina föräldrar och än i dag har kontakt med sin dagisfröken. De som är så varma människor som bryr sig så mycket om alla andra att man nästan får gåshud av att vistas i deras närhet. De som alltid ringer först.

De duktiga är de som ser ner på de som ibland dricker för mycket. De som gärna tar ett glas vin till maten på lördagskvällen men aldrig har hulkat på en skabbig krogtoa. De som håller för ögonen på sina barn när de går förbi en uteliggare och rynkar på näsan om någon luktar lite för mycket sprit.

De duktiga är de som hyssjar åt andra på konferensen. De som tycker att ordning och reda ska bringas i samtliga fall. De som har sina viktiga papper noggrant sorterade i färgglada pärmar. De som aldrig har smulor på köksbordet.

Jag vet, jag målar upp en schablon. Men ni förstår typen av människa. Den typen som är lite bättre än oss alla andra och gärna påpekar det.
Den typen av människa gillar inte jag. Eller jag kan sträcka mig så långt att jag kan säga att jag nästintill hatar den människan.

Och jag hatar den skuld och skam de människor för över på oss andra, vanliga dödliga. Vi som fortfarande inte kan dricka normala mängder alkohol, vi som har damm överallt, vi som är högljudda och ibland glömmer ringa på vänners födelsedagar.
Tänk vad livet vore lättare om de där duktiga inte fanns.


Edit: Jag syftar inte på någon. Och kan man bocka för någon av punkterna ovan behöver man ändå inte vara en ”duktig människa”. Jag målar som sagt en schablon.

torsdag, oktober 22, 2009

Ofullständigt

Jag tänker bara ofullständiga tankar just nu. Eller börjar på en tanke och avslutar med en annan.
Och det mest irriterande är att jag har massor att säga, men liksom inte får det hela vägen fram.

Jag längtar till vintertidsomställningen. Då får jag åtminstone en hel timmes extra sömn. Tror det skulle göra susen för min hjärnverksamhet.

tisdag, oktober 20, 2009

Rolig felskrivning

T upplyste mig om min roliga felskrivning på det här inlägget.
Matildas skaddjursgryta. Skaddjur. Haha!

fredag, oktober 16, 2009

Matildas skaddjursgryta

Photobucket

Det började med att Malin ville ha tips på god mat. Och när jag skulle skriva receptet på skaldjursgrytan jag lagade till min familj förra helgen höll jag på att slå rekord i antalet tecken i en kommentar. Så jag ägnar skaldjursgrytan ett helt inlägg i stället.

Här är receptet. Allt är lite höftat eftersom det är så jag lagar mat. Receptet är eget och påhittat.

Till 6 pers.
1 pkt tinade frysta kräftor
1 pkt tinade frysta färdigkokta musslor i skal (tror det är 500 gram i det)
1 stor bit lax eller annan god fisk. Helst benfri.
typ 10 potatisar
2 morötter
1 purjolök
4 vitlöksklyftor
1 paprika
1 lök
drygt 1/2 flaska vitt vin (inte sött)
5 dl grädde
vatten
lagerblad
salt
peppar
tomatpuré
körsbärstomater

Skala kräftorna och ta tillvara på stjärtarna (och klorna om du orkar). Häll skalen i en kastrull och svetta av dem. Hacka en fjärdedels purjolök, två vitlöksklyftor och en lök lite grovt och kasta i grytan. Häll sedan på vitt vin typ 1,5 dl och vatten så det nästan täcker skalen. Tryck i lite tomatpuré, ganska mycket salt, några lagerblad och svartpeppar. Man kan kasta i lite chili också om man vill.
Låt koka ganska häftigt i typ 15–20 minuter så att vätskan minskar och smakerna koncentreras.

Under tiden kan du tvätta musslorna och se till att de är rena, skala potatis och morötter och hacka dem i så stora bitar att de ryms på en sked. Då blir det lättare att äta dem. Dela laxen också i lagom stora bitar och hacka nästan allt som är kvar av purjolöken och hela paprikan i lagom bitar. Hacka två vitlöksklyftor fint.
Ta en ny och stor kastrull och häll i potatis och morötter och lite vatten. Låt det börja koka.

Gå tillbaka till den första kastrullen. Sila bort kräftskalen och grönsakerna och slå i fonden i kastrullen med potatis och morötter. Häll på vitt vin.
Lägg i laxen och grönsaker och lök och låt koka i någon minut innan du häller i musslorna.
Låt koka en stund och häll i grädden, låt koka upp och sätt i kräftstjärtarna och låt dem bli varma. Koka inte när kräftstjärtarna är i eftersom de lätt blir sega. Salta och peppra.

Garnera med det sista av purjolöken och några körsbärstomater. Servera med varmt vitlöksbröd eller typ grekiskt lantbröd. Ät och njut!

Matilda facebookuppdaterar

20.35: Matilda säger ”partikelaccelerator” jättesnabbt jättemånga gånger. Så kul kan man ha en fredagkväll.


Ja, jag är jävligt övertrött och vill helst gå hem från jobbet nu. Inte om en och en halv timme.

Hur står det till egentligen?

Vi är väldigt få människor på jobbet den här veckan. Väldigt få.
Hur som helst börjar tröttheten hos oss ensamma stackare som är här märkas.

Kollega B kom nyligen och sa bekymrat att hon var orolig för redaktionens mentala hälsa. Kollega T hade nämligen råkat kalla henne för Jomala (ett kommunnamn) i stället för hennes förnamn.

”Så ropar jag Kökar (en annan kommun) behöver ni inte bli oroliga. Då ropar jag bara på någon av er”, sa kollega B.

Haha. Jag älskar det här stället.

Om konsten att kunna sova

Jag är extremt morgontrött. Fortfarande, trots att jag numera närmar mig 30 år, sover jag gärna till elva tolv på morgnarna om det finns möjlighet till det. Och egentligen spelar det ingen roll när jag går och lägger mig, jag sover lika länge ändå.
När jag var yngre var det ännu värre. Det var inte en ovanlighet att jag sov till två tre på eftermiddagen, sådär som tonåringar gör.
Morgnarna när jag skulle till skolan var därför extremt jobbiga och min mamma, som började jobba strax innan jag skulle gå upp, kämpade med att få upp mig. Hon ropade ”gå upp nu!” otaliga gånger. Och jag svarade samma sak alla dagar: Att jag hade sovmorgon. Så somnade jag om igen.

Ett tag försökte jag mig på alla välkända knep för att komma upp. Jag ställde två klockor på ringning – men det ledde bara till att jag snoozade eller stängde av två klockor i stället för en. Jag köpte en klockradio – men vävde bara in den ljuva musiken i mina drömmar. Jag ställde en väckarklocka i andra änden av rummet – men den gick jag bara upp och stängde av i sömnen.
Till slut hade jag utarbetat ett sådant sätt att jag knappt ens vaknade på morgonen. Jag sov och sov och sov trots att två väckarklockor stod och gapade för full hals i andra änden av rummet.

Det enda positiva jag kan komma på med min absurda morgontrötthet är att jag numera är expert på att stressa på morgonen.
På tio minuter hinner jag duscha, klä på mig, breda smörgåsar, koka te och hälla i termosmugg, sminka mig och till och med blåsa håret.
Konsten att kunna sova länge föder flera nya konster som synes.

torsdag, oktober 15, 2009

I dag är en bra dag

Solen skiner! Och jag är gladare. Tänk att solen påverkar mig så mycket.

Och så är det torsdag i dag. Snart är det helg!

En annan sak som också gör mig glad är min hatt. Särskilt många verkade inte tycka att jag skulle ha den, men jag trivs som fan i den. Hur mongo jag än ser ut.
Och så gillar jag den gröna halsduken som jag får vira in mig i. Och skinnhandskarna som får mig att känna mig som en motorcykelåkare och fin dam på samma gång. Den kombinationen är inte att leka med!

Och på tal om kläder får jag fortfarande stånd (bildligt talat) när jag ser alla snygga skor jag har. Längtar tills garderoben med bästa skohyllan är klar.

Och så gillar jag min lugg. Trots att mamma var tvungen att rycka in och agera frisör när jag aldrig har tid att gå till E för att klippa den.

Och så gillar jag pojkvännen. Och katten. Och hunden litegrann, men hon lyssnar så dåligt.

onsdag, oktober 14, 2009

Superhärlig musikvideo

Fick just den här skickad till mig från äldsta syrran. Som inspiration.
Och inspirerar gör den. Minst sagt. En jättehäftig musikvideo:

tisdag, oktober 13, 2009

Men jag har mina knep

Hösten må vara döden, men jag tänker inte dö den här hösten i alla fall. Jag tänker fly verkligheten i stället.

Har därför flera roliga saker inbokade. Ja, ni hörde rätt: JAG har saker INBOKADE!

1. Först var det besöket i helgen. Och det fick mig att må riktigt bra ett litet tag.
2. I helgen tänker jag laga bearnaisesås. Och bjuda någon på det. Typ pojkvännen. Eller någon annan. Sugen någon?
3. Helgen den 31 oktober – 1 november blir det hotellvistelse i Stockholm med söta tjejerna. Lördagen spenderas på Norra Brunn med rolig underhållning och god mat. Förhoppningsvis. Längtar sjukt mycket.

4. Lördagen den 7 november ska jag jobba. Kanske inte superkul, men ett sätt att glömma hösten i alla fall.
5. Den 14 – 15 ska jag kanske eventuellt åka på kryssning. Om jag inte jobbar vill säga. Med pojkvännen och flera vänner.
6. Den 21 november blir det Thanksgiving-firande hemma hos oss med A och F och T och kanske någon mer. Har sett fram emot detta i snart ett år! Kalkonen ska jag och pojkvännen laga. Pecannötspaj står A för. Mums.

7. Den 5 december eller någon annan lördag därikring blir det det årliga julbordet med A, F och T.
8. Till jul åker jag och pojkvännen hem-hem till mina föräldrar för att fira jul. Jippi!
9. Och nyår vill jag fira med det gäng som startade en tradition med helmysiga nyårsfester för några år sedan. Dags att ta upp traditionen i år igen. Jag föreslår samma koncept och att vi är hemma hos oss!

Någonstans tänkte jag också få in en tripp till L i Stockholm. Har lovat att jag ska hälsa på hur länge som helst.

Så den här hösten är minst sagt fullspäckad med roligheter. Ett skitbra knep för att inte deppa ihop helt.

Det här är varför jag hatar hösten

Photobucket
Det pissar ute. Är det inte regn i stora byar så är de hagel som slår mot rutan i ren ilska. Till på köpet blåser det ganska kraftigt. Så kraftigt att regnet letar sig in i varenda liten lucka i kläderna.

Inomhus är det 18 grader varmt. Eller kallt kanske man ska kalla det. Vinden som legat på hela natten har lyckats suga ut all gnutta värme som fanns förut.
Tofflor och varm morgonrock räcker inte någonstans.

Himlen är asfaltsgrå och trots att klockan bara är förmiddag ser det ut att vara kväll. Jag lovar att det krävs blixt för att ens försöka sig på att fota utomhus.
Vattnet nedanför huset är lika grått och fult. Och de stackars träd som hade några färggranna löv kvar står nu kala, gråa och trista efter att vinden ryckt bort deras sista klorofyll. Nu väntar bara idet.

Och så undrar folk hur jag kan hata hösten så mycket. Säger inte det sig självt?

måndag, oktober 12, 2009

Jag har köpt en hatt


Och jag tror jag tänker använda den.

Men jag har inte bestämt mig riktigt ännu.

söndag, oktober 11, 2009

Det går inte utan att en tår faller

”Vem kan skiljas från vännen sin utan att fälla tårar ... ”

Inte jag i alla fall.

Och trots att jag ibland blir jobbigt kontrollerande och ibland får ett avskyvärt tonläge (precis som det var när man bodde hemma och retade gallfeber på varandra) älskar jag dem mer än livet självt.
Mamma, pappa, mormor, storasyster och lilla systerdottern.

Varför bor de så långt bort? Varför bor JAG så långt bort?

Jag vill inte vara ensam.

torsdag, oktober 08, 2009

Jag är ett bombnedslag (på det dåliga sättet)

Min kollega A skrev häromdagen en krönika i tidningen om att de som verkar ha städat och prydligt hemma ofta har ett kaos och tvärtom. Och jag tror att jag är exemplet personifierat.

Jag har tidigare påpekat att folk tycker att jag är så organiserad och strukturerad och jag tror att folk i allmänhet även tror att jag har det städat, snyggt och prydligt hemma. Och det roar mig. Jag är verkligen som ett bombnedslag (alltså inte utseendemässigt på det där positiva sättet) och mitt hem är ett kaos.

• Jag dammsuger typ aldrig och inte pojkvännen heller. Ska det komma besök brukar jag på riktigt sopa golvet lite där det syns. Har dessutom utvecklat en mycket bra teknik för att få det att se rent ut.
• Vi sparar tvätten i tvättkorgen så länge att kläderna i garderoben tar slut. Då gör vi ett ryck och tvättar fem maskiner på en dag men skiter i att vika tvätten och sätta in den i garderoberna igen. Så för att hitta kläder att ha på sig på morgonen får man rota runt i berg med skrynkliga kläder. Och rätt vad det är har man råkat blanda ihop ren och smutsig tvätt och får kasta allt i tvättkorgen igen.

• Jag kan laga mat och strunta i att plocka undan efter mig. Som i går. Hela köksön är fortfarande full med cornflakes som jag tappade ut.
• Vi torkar alldeles för sällan köksbordet och har alltid mängder med smulor där.
• Jag ogillar att göra rent silarna i diskhoarna där det samlas gamla matrester. Så i stället låter jag äcklet ligga kvar. Bläk.
• Vi sorterar sällan posten och har högar med tidningar, räkningar, reklam och viktig information liggandes lite varstans. Vilket leder till att räkningar har en förmåga att mystiskt försvinna.

Jag kan räkna upp fler äckliga exempel men stoppar där.

Orsaken till att jag tar upp det här nu är för att vi får besök i kväll. Min mamma, pappa, mormor, ena syster och ena systerdotter kommer hit över helgen.
Detta innebär att jag är alldeles sprallig och lycklig, samtidigt som jag vet att den där röran jag tidigare nämnde måste tas om hand.

Jag kan inte låta gäster sova bland hund- och katthår. Jag kan inte ha flyttkartonger ouppackade där deras sängar ska stå. Jag kan inte ha ett berg med skor innanför dörren så att de måste kliva över dem för att komma in. Och jag kan inte ha cornflakes i hela köket. Hur gärna jag än vill.

Bara att bita i det sura äpplet.

onsdag, oktober 07, 2009

Coffee and a cigarette

Enda gången jag känner för att böra röka igen:

Tingsek – Nothing, nobody, right and wrongs

Sorry för den usla kvaliteten men det fanns ingen bättre. Synd för låten är ruggigt bra.

tisdag, oktober 06, 2009

Jag vet att jag inte får, men ...

Pojkvännen gillar inte att jag bloggar om honom. För hans del gör det inget, men i och med att så många som känner honom läser min blogg, vill han inte att jag gör det.
Saker har nämligen en förmåga att förvanskas en hel del på vägen till honom.

Men nu kan jag inte hålla mig. Jag måste berätta vad han gjorde i sömnen natten till i går.

Det var den där natten när det stormade. Jag hade ännu inte somnat men skulle precis göra det när jag vaknar till av att han rycker till och lyfter huvudet från kudden. Han ser vettskrämd ut och stirrar mot mig med tom blick. Sådan där blick som sömngångare har ni vet.

Så kryper han närmare mig och tar tag i mitt huvud och pussar mig flera gånger från pannan ner till hakan. Så lägger han sig ner på min kudde och trycker sin panna emot min samtidigt som han lägger armen om mig och håller om mig hårt.

Allt medan han fortfarande sover. Så gulligt!

Jag tror jag är kär.

måndag, oktober 05, 2009

Humor i min stil



Stop!

Hahaha! Kan inte sluta skratta.

Kvällsinsikt

I går kväll kom jag hem vid halv tolv efter nästan tolv timmars arbete.
Jag kröp ned i sängen och låg och lyssnade på stormen som rasade utanför. Genom ventilen i sovrummet ven det sådär rogivande och sövande. Samtidigt som det knattrade på fönstret av allt regn.
Eftersom det var månljust kunde jag se björken utanför pinas av vinden. Den böjdes fram och tillbaka men stod tappert emot vindarna.

Och mitt i allt det här slog det mig att jag är lycklig.

torsdag, oktober 01, 2009

Läs det här:

Förmodligen sist i världen med den här grejen men tänker lägga upp den i alla fall. Om någon hade missat det.

Det absolut bästa Calle Schulman någonsin har skrivit. Läs det!