Det finns ju en orsak till att jag älskar det här stället

Down memory lane

I november i fjol visade jag för första gången bilder på hur torpet såg ut. Hade då stora vida planer på hur fint det skulle bli. Och nu, när vi fixat i alla fall storstugan klar kan jag konstatera att det blev precis så himla fint som jag drömde om. Och ja, jag är så inåthelvetes partisk. Förstås.

Se här:

Det här är en del av storstugan, som det såg ut när vi var där på visning.

Och så här ser samma hörn ut nu.

Och här är köksdelen som var, hmmm vad ska jag kalla det, inte så ergonomisk och fräsch.

Och så här ser det ut nu.

Och det här var den del som i dag är vardagsrum.

Och så här ser den delen ut i dag.

Framförallt tycker jag att det är en stor skillnad i ljuset. Det där mörkmörkbruna taket – not cool. Och att plastmattan kom bort gjorde också stor skillnad. Och att den fula tapeten försvann. Och de blå rullgardinerna. Och ja, de där schablonkatterna då.
Nästa gång vi åker till Åland, om cirka tre veckor, är det här vi ska hänga. Känns oerhört skönt!

Torp torp torp torp och lite mer torp

Jag har tänkt, andats och levt torp hela helgen. Mamma och pappa har varit här och herrejäklar vad mycket vi har fått gjort, även om de efter helgen sa ”vi fick väl inte så mycket gjort ...” De har fel kan jag lova.
Torpet har nämligen gått från att vara ett tomt rum med målade väggar och nyfunnet golv till att bli ett torp på riktigt. Med möbler och lister och köksdel och sovrum och och och och.

Det här har vi gjort:
• Knäskurat golvet. Jag och mamma delade på det och hade ändå träningsvärk i armarna. Vi gjorde slut på en flaska såpa och bytte vatten cirka en miljon gånger.
• Satt dit lister. Alla taklister och alla golvlister är på plats.
• Byggt om det gamla köksskåpet så att det blir högre och bredare och passar bredvid det nya kylskåpet.
• Målat det övre köksskåpet och lådorna. Och de hyllplan och konsoler som ska bli öppna hyllor vid sidan om köksskåpet.
• Sågat till bänkskivan och fått den att passa någorlunda mot den buktande väggen.
• Skurat rent skrubben i köket och gjort i ordning den till ett vedförråd. Och målat skåpet nedanför.
• Burit ner den gamla kökssoffan som stod på loftet i uthuset och skurat den ren och fått den på plats.
• Skruvat ihop de två sängarna som mamma och pappa hade med sig och gjort i ordning i sovrummet på övervåningen.
• Satt upp gardinstängerna igen och hängt upp gardiner.
Och så har vi burit alla möbler på plats, kopplat in och fått kylskåpet på plats, skruvat ihop min nya kap- och girsåg, handlat virke och sån skit, slängt ett helt lass med sopor och köpt ett köksbord.

Säkert har jag glömt något också men hjärnan är så jäkla trött. Den har verkligen gått för högvarv. Dels på torpet där alla ropar ”Matilda, du kom och titta här. Hur ska vi göra här? Hur vill du ha det?”, dels varje morgon när jag i samma ögonblick som jag slagit upp ögonen har börjat fundera vad som ska köpas och hur saker ska lösas. Jag har inte kunnat stänga av. Samma sak i morse när mamma och pappa åkte till färjan och jag fick sova en halvtimme till. Det gick inte. Jag bara tänkte på torpet.
Jag tror att jag börjar få en osund inställning till det nästan. En form av besatthet. Men det går ju inte att låta bli att bli besatt när det blir så vansinnigt snyggt!

Just på den här sista bilden är kanske torpet inte så vrålsnyggt, men fasen så charmigt. Bambutapet och riktigt riktigt gamla sovtäcken. Precis som det ska vara på ett torp.

29 april

På en månad har vi ju gjort rätt mycket ändå. Rätt mycket. Bilden är tagen minutrarna innan vi målade taket första varvet.

Arbete pågår

Det går sakta men säkert framåt. Fina fina torpet.

En favorit i repris

I köket i huset som jag bodde i med mitt ex satte jag upp en jättefin tapet. Jag snubblade över den i en affär och jagade den runt hela Åland och halva Sverige och hittade den till slut. När jag flyttade från huset var tapeten en av de saker som jag sörjde mest.
Ganska långt efter att vi separerat frågade jag mitt ex om det inte fanns lite tapet kvar av den där fina tapeten, jag hade nämligen för mig att vi inte använde allt. Han lovade att kolla och ja, det fanns en hel rulle kvar plus lite till och jag fick alltihopa eftersom han ändå inte hade någon nytta av den. (Han och hans nya tapetserade över den ganska snart efter att jag flyttade från huset.)

Och nu har den kommit till användning. Köksväggen, alltså den del av storstugan som ska ha köksbänk och så, fick i går kläs i den fina fina tapeten.

Mycket nöjd. Och igen, kolla in golvet. Otroligt att det gömdes under den fula plastmattan. Har svårt att förstå det.

Sinnessjukt förälskad i torpet

Om jag inte hade varit så jävla trött hade jag berättat om att vi målat så gott som klart i storstugan på torpet, att vi slitit upp den fula plastmattan och hittat ett jättefint trägolv som bara behöver lappas på ett ställe och att vi tapetserat köksväggen. Och så skulle jag berätta om alla olika träd på tomten och om det stora stora säkert minst 80 år gamla äppelträdet nu också börjat blomma. Med rosa blommor som sträcker sig alla metrar upp.

Men jag är för trött för att säga mer än att jag är så sinnessjukt kär i torpet att det nästan är obehagligt. Jag menar, det är ju fortfarande bara ett hus med trädgård. Världens underbaraste hus med trädgård.

Golvet!!!

Och spisen är klar också

Blev precis så bra som jag hade hoppats och tänkt. Nu är det bara yttepyttelite målarjobb kvar. Gött!

Kastar in en bild som jämförelse på hur den såg ut tidigare. Kom fasen inte och säg att den var snyggare förut bara.

Om jag kunde stanna tiden

Jag älskar allt just nu. Det där gröna krispiga som liksom lyser av klorofyll. De där knopparna som brister och slår ut i full blom. Det där hoppet om värme och en liten föraning om vad vi har framför oss.

I går brände jag mig på axlarna. Var utomhus nästan hela dagen och slet av mig linnet eftersom solen värmde så oerhört. Vi var på torpet och bästa vännerna kom dit. Vi grillade korv, drack kaffe utomhus. Klippte lite gräs, sparkade lite boll, tittade lite på äppelträden, badade lite i diskbaljan. Fick en försmak av det där som ska komma.

Åh om jag ändå bara kunde frysa tiden, precis exakt just där och då. På torpet, i solen, med vänner.

Vi har vatten!

Ja, det var väl bara det jag tänkte säga. Efter hundra jävla om och men och massa samtal och massa frågor och massa skruvande kom det i dag vatten ur kranen i dag. Hurra!

Felet var att det tydligen var avstängt ute vid gatan också. Så enkelt. När man vet det.

Älskade underbara

Det här kan man liksom bli kär i.