Look at what the light did now

Såg en dokumentär med Feist i går. Den var grymt inspirerande. Bland annat körde hon skuggkonst på scenen och hade väldigt intressanta fotograferingar till sin skiva och spännande videor till sina låtar.
Hur som helst så avslutades hela dokumentären med den här duetten. Och jag smälte. Älskar den!

Lyssna, njut och få sommarfeeling!

Your home is where you're happy

Charles Manson är kanske inte främst känd för sin musik. Snarare för hans sekt The Manson family och att han fick sina sektanhängare att mörda åt honom.
Men han gjorde faktiskt musik. Till och med rätt bra sådan. Han har en skön röst och ibland texter som träffar rakt i hjärtat.

Som den här, Home is where you're happy. Det känns lite som att den är skriven för mig, åt mig och beskriver mitt liv det senaste året. Home is where you're happy, Your home is where you can be what you are.



Your home is where you're happy
It's not where you're not free
Your home is where you can be what you are
'Cause you were just born free

Now they'll show you their castles
An' diamonds for all to see
But they'll never show you that peace of mind
'Cause they don't know how to be free

So burn all your bridges
Leave your whole life behind
You can do what you want to do
'Cause your strong in your mind

And anywhere you might wander
You could make that your home
And as long as you got love in your heart
You'll never be alone

Just as long as you got love in your heart
You'll never be alone no no no
You'll never be alone no no no no

Beat on the brat

Efter att Sverige gjorde en usel match i fotbolls-EM i går och förlorade mot Ukraina fick jag av oklar anledning den här låten på hjärnan.

”Beat on the brat with a baseball bat ...”
Blir lite rädd för mig själv faktiskt.

Hot on your heels

Den här nyvunna ”rikedomen” (läs: inte extremfattigdomen) har gjort att min köplust återigen har infunnit sig. Jag har bara köpt ett par byxor sedan mellandagarna. Förstår ni storheten i det? Det klår liksom mitt köpstopp häromåret då jag körde klädutmaning i typ tre månader för att spara pengar till en resa.
Hur som helst var jag i butiker förra veckan och fick sådan lust att shoppa. Klänningar, shorts, linnen, partykläder. Och skor. Skor skor skor! I dag tror jag baske mig att jag ska svänga via någon skobutik på vägen hem. Sedan ska jag sjunga att jag är hot on my heels resten av kvällen.

Fortfarande bästa livebandet

Jag tror att det var 1999. Eller 2000 kanske? Oavsett var jag för liten för att komma in på Blixen bars sommarrock. Men tack vare att min sex år äldre syster var en riktig partypingla vid den här tiden och jag hängde med henne den här kvällen var det inga problem. Jag var ju trots allt dricka-alkohol-gammal.
Jag hade köpt skivan tidigare. Älskade alla 27 minutrarna. De tio låtarna. Den var intensiv, översvallande och lämnade en mörbultad och lycklig.

Howlin' Pelle kom upp på scenen gjorde ett av sina berömda falsettskrik och sedan drog de i gång. Pumpade för allt vad de var värda, flirtade med publiken, bjöd på show.
Och jag, jag svävade på moln. Kinderna räckte inte ens till när leendet var så stort. Jag korade livekonserten till den bästa någonsin. Och faktiskt har jag ännu inte blivit överträffad.

Bandet jag pratar om är förstås the Hives. I dag släpper de sitt nya album. Och av det jag hittills hunnit lyssna på kan jag dra slutsatsen att de fortfarande är s-j-u-k-t jävla bra.
Lyssna för bövelen! Här är hela skivan på Spotify och här är första singeln:

Surfar på endorfiner

Vill man lyssna på en bra låt och få skön feeling i magen ska man lyssna på den här låten av Korallreven. Vill man inte det tycker jag att man ska lyssna ändå.

Holy fuck

Den här låten fick mig partyparty i går kväll. I dag får den mig att jobba effektivt på jobbet. Bra låt som funkar till det mesta tydligen. *Tips tips*.

Strandhus på engelska

Meddelande till omvärlden:
I dag (eller om det var från och med i går egentligen) finns Beach House nya skiva Bloom till försäljning. Och på Spotify förstås: http://spoti.fi/J3Sheg
Det här är bra musik, så jag tycker att ni ska lyssna. Ett smakprov:
Deras Myth, första singeln från plattan. Så skön!

Opossom

Den här musiken är sjukt bra och dessutom effektiv att arbeta till. Deras fyra (tre och en halv egentligen) hittills släppta singlar har snurrat om och om och om i mina hörlurar i dag. Opossom heter bandet och består bland annat av en av bröderna i Mint Chicks. (Den andra brodern bildade för övrigt Unknown Mortal Orchestra som också är ett grymt bra band.) Den 1 juni släpps albumet. Ser fram emot det!

Och i dag lyssnar vi på Tennis

Bandet Tennis alltså. Riktigt bra skit. Här är deras Petition. Lyssna, njut och bli glad.

Nytt från Beach House

Den 15 maj släpper Beach House äntligen ett nytt album. Första singeln, Myth har redan släppts och nu börjar fler låtar (eller ja, en i alla fall) från nya albumet komma på youtube. Och jag gillar det.
Här är On the sea.

Har en känsla av att denna skiva kommer att spelas jäkligt mycket i sommar. Typisk good feeling.

Devendra Banhart – Brindo

Har inte en susning om vad han sjunger om, men vackert är det tamigtusan. Gillar videon också. Känslan! Ljuset!
Dessutom är Devendra het. Han var het redan som långhårig, men i den nya frisyren, åh!

Massa ny musik

Fördelen med att träffa en musiknörd är all ny musik som jag plötsligt upptäckt tack vare honom.
I går gjorde vi faktiskt en upptäckt tillsammans när vi klickade runt på Spotify. ”Related artists” är fasen den bästa funktionen som finns.
I alla fall, här är Other Lives med Tamer Animals som jag gillar skarpt. Lyssna och fortsätt njuta av solen och våren.

Ffunny Ffriends

Spelas i mina lurar, i mitt hjärta, i mig just nu:

Störtskön!

My next girl

Lyssna på basgången i den här låten. Oh my! Älskar den. Känns lite Jimi Hendrix över låten på något vis.
The Black Keys, de kan fasen.

Dessutom är texten rätt talande. Och videon är ju rätt kul, särskilt om man läser textremsan nedtill.

My next girl
Will be nothing like my ex girl
I made mistakes back then
I'll never do it again
With my next girl
She'll be nothing like my ex girl
That was a painful dance
Now I got a second chance

Ingen tid för ångest

I dag är vi två allmänreportrar som ska fylla tidningen. De två andra som är på jobb (jag vet, vi är bara fyra allmänna i dag! Fucking fuck) gör sådana saker som ska publiceras i framtiden.
Därmed har jag varken tid att känna, tänka eller grubbla i dag. Och det är en jävla tur det. Befarar nämligen att den där klumpen jag anar i bröstet är en rejäl boll med ångest som liksom vill välla ut och in i mig och svärta ner hela jävla innanmätet.
Och jag orkar inte det. Jag är så jävla less på att må som en påse skit.

Ja, jag vet att man måste läka och bla bla bla. Men jag vill inte läka. Jag vill vara läkt. Hel. Bra. Frisk. Färdig. Och glad.
Och jag vill inte få nya sår som måste läka.
Jag önskar ta mig fan att jag hade ett hjärta av teflon. I alla fall tillfälligt.

you've got a teflon heart
and nothing sticks to you
you've got a teflon heart
i think i want one too
i want one too

Fredagsfeeling

The Black Keys Lonely Boy är dagens låt. Den får mig alltid alltid på bra humör. Särskilt videon. Älskar hans dans, hans entusiasm. Funderar på att köra samma moves på Kino i helgen.
Om jag nu hamnar där alltså. Jag jobbar ju trots allt hela helgen. (Som om det skulle hindra ...)

Den här bland annat

Bland annat den här låten har fått mig på bra humör i dag.
Den här versionen är en cover med Walk off the Earth, men den är minst lika bra som originalet. Och jähävlar vad coolt det är att fem pers spelar på samma gitarr. Ni måste titta. Måste!

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel

Lev med det!

Färdas tolv år tillbaka på ett kick

Den här låten kom plötsligt upp på min spellista. Bob Hunds Upp upp upp ner. Och bara genom att höra den var jag tillbaka på Arvikafestivalen 1999.
Jag stod bredvid Johan, tror jag att han hette. Han var snygg, snäll och fyra år äldre.

Vi hade delat på någon äcklig mojmat, sett Motörhead sittandes i slänten ner mot stora scenen, vi hade dansat oss svettiga till Lok vid en av de mindre scenerna och jag hade fått en nit från en killes armband rakt in i mitt finger så att jag blödde.
Sedan gick vi till den stora scenen igen och han höll om mig. Bob Hund stod på scenen och den här låten kom. Han förde fingret upp upp upp och ner i luften i takt med texten. Och jag minns att jag aldrig hade känt mig så lycklig i hela mitt liv.