onsdag, juli 24, 2019

Nycklar i hand och så blir vi kallade på visning

A är på väg till lägenheten för att måtta. Den är vår nu. Kontrakt skrivet allt klart. 
Så öppnar jag mejlen. Kallad på visning genom Stockholms bostadskö! I Saltsjö-Boo eller däromkring. Svårt att veta var gränserna går. 

Så hur fasen gör vi nu? Går på visningen eller bara skiter i det? Påverkar det vår köplats förresten? 
Kan någon klok komma med råd?

Den är större än den vi har fått. 15 kvadratmeter drygt. Den är billigare. 3000kr i månaden. Den ligger 15 minuter med buss från Slussen (enligt bostadskön)..
Men å andra sidan är det asjobbigt att behöva flytta en gång till snart. Och säga upp den lägenheten vi precis fått. Den ligger fem minuter från Slussen med buss ungefär. 

lördag, juli 13, 2019

Så vänder allt

Så åker vi till Åland. Packar djur och barn och en miljon grejer i bilen. Det regnar på resan till färjan. Gråmulen himmel. Lite irritation. Barn som ha perioden ”vill inte” och trötta föräldrar. 
Kommer fram till Åland. Solen skiner. Mariehamn från bästa sidan. Resan till torpet är ljuvlig. Tar upp telefonen och möts av ett mejl: Lägenheten är vår. Allt är klart. Inflytt 1 augusti. ”Det finns inget numrerat källarförråd utan ni får ta ett som är ledigt”, skriver han. Så det kanske finns förråd trots allt? Håller tummarna. 

Öppnar rosévin och dricker i kvällssolen. Barnet överlyckligt och springer runt som en tok. Pionen blommar. Med tio gigantiska blommor. Myrorna har inte invaderat tomten igen. 
Ny morgon. Barnet somnar om två gånger. Nöjer sig sedan med Bolibompa i telefonen och låter oss ligga och dra oss. Kramas. 
Äter frukost utomhus i steksol. Jordgubbar och kaffe. 
Nu leker han nöjd i sandlådan. Jag slappar under parasollet, A har dragit fram solstolen. 
I dag blir inte många knop gjorda. Men jag är glad. Allt känns så mycket bättre. Blues kan dra åt helvete. 

torsdag, juli 11, 2019

Blues

Usch vad jag är låg. Semestern bara rinner iväg. Jag har inte ens badat. Segproppen som ska vara vår nya hyresvärd har fortfarande inte hört av sig och jag vet inte om jag ska börja vara orolig. Orkar inte med detta. 
Bråkar med barnet och med mannen och orkar inte laga mat så vi äter skräpmat typ hela tiden och det gör att jag nog får näringsbrist och så blir det en ond cirkel. 
I dag har jag sovit två gånger på soffan medan A har dammsugit hela lägenheten och diskat hela diskberget. 
Själv låg jag och grät utan anledning i sovrummet. 

Känner mig stressad också. Över att varenda helg och varenda ledighet den kommande tiden, fram till september, är uppbokad. Flytt och jobb och bröllop och och och och. Och så ska jag vara chef på jobbet när jag kommer tillbaka och får därmed ingen vila emellan. Stressar upp mig inför detta trots att jag inte ens är där ännu. Så sjukt. 
Behöver torpet tror jag. Vi ska ska dit i morgon är det tänkt men har ännu inte orkat boka färja. Vet inte vilken vi ska ta. Behöver packa bilen full med grejs från förrådet och garderober också så att vi sakta men säkert tömmer lägenheten på saker som inte kan komma med till nya. Men det kräver ju att jag ska orka gå igenom skit och packa det. Och det pallar jag inte med just nu. Bläääää vad den här flytten kom olägligt. 
Bläää vad det är blä att må så här. Jag vill vara glad och skutta och hjula och dricka vin. I morgon kanske jag får göra det på torpet. Om jag orkar hålla mig vaken. 

fredag, juli 05, 2019

Den är mindre men den är

Vi var och kollade på lägenheten häromdagen. Den är så Stockholmsk en lägenhet kan bli. I alla fall min bild av lägenheter i Stockholm. Rätt gammal, typ 50-talare, rätt sliten, litet pyttebadrum, kök som är en gång eftersom det som tidigare var matrum gjorts om till miniminisovrum och ett helt vanligt vardagsrum till det. Där köksbordet måste knös in. Obefintliga förvaringsutrymmen typ. Charmig. Karaktär. Fina omgivningar. Jag gillade den. 

Den är mindre än den vi har nu. Kanske bara några kvadratmeter, men bristen på förvaring kommer göra att vi behöver köpa flera garderober för att ens få rum med våra kläder. Vet ännu inte om ens vår säng och Felix säng får rum i sovrummet. Så svårt att bilda sig uppfattning om utrymmet när lägenheten är tom. 
Dessutom finns det inget förråd. Det ingår inte i lägenheten utan måste hyras skilt, och det har inte vår blivande hyresvärd gjort. 

Det är sånt jag går runt och tänker på nu. Var i helvete vi ska göra av alla våra saker? Vad får rum? Vad ska sparas? Vad kan vi kasta/ge bort/sälja? Hur ska vi möblera så vi kan ha både soffa, tv, köksbord, byrå, bokhylla, barnets leksaker och allt djävulskap som vi går runt och släpar på, i vardagsrummet? Fåtöljer, puffar. Extrastolar. Blä vad mycket saker vi har. 
En hel del får vi köra tillbaka till torpet. Tror jag. Ett förråd på bara en och en halv kvadrat kostar liksom minst 300 spänn i månaden och när hyran redan är 2000 mer än den vi var i dag känns det sådär att ha den utgiften. 
Och så bilhelvetet då. Den ska säljas eller ställas av, men vi måste ju ändå ha den i flytten och allt det, och på nya stället finns ingen gratisparkering som här. Går att ansöka om boendeparkering, men det blir ju strul när bilen är registrerad på Åland. Går det ens?
Så den kommer vi behöva betala massa p-avgifter för i några veckor typ. Tills vi antingen parkerat den på Åland eller hos mina föräldrar. 

Och så dubbla hyror på det under överlappningen. I värsta fall två, men hoppas på en. Och så måste vi köpa garderober. Och hyra släp eller minibuss. Det är dyrt att flytta. Sparkontot kommer bli nallat på. Rejält. 
Men så får det vara nu. Vi måste ju flytta.

Och den är charmig. Jag gillade den som sagt. Vi kommer få rum. Det kommer bli bra. 
Och det är inte för evigt heller. Det är kanske bara för några år. Något år. Vi får se vad framtiden visar. 
Och så är området ungefär en miljon gånger bättre än där vi bor nu. Det är mer centralt och är närmare till all typ av utbud. Många kommunikationsmöjligheter. Egentligen alla utom tunnelbana typ. Och Felix kan gå kvar på sin förskola (i alla fall till en början, vi får se hur det blir sen) utan att det är ett väldans mankemang för oss att lämna. Bara tvärbanan raka spåret. 
Och det bästa är att allt är vitt, vi får bo där så länge vi vill (så vitt vi vet) och det är inget krångel med att vi bor där. Det är skönt. En frihet. 
Och en annan härlig grej är att det redan är så mycket hål i väggarna att ingen kan bry sig om vi sätter upp tavlor. Det har vi inte kunnat göra här på fyra år ...

Det blir bra. Bara vi skriver kontrakt och får nycklarna så ska vi fira. Med nån hemlagad billig mat och fulbubbel då. Det är dyrt att flytta som sagt.