Looki looki en altan

Snart klart! Woho!

"Kvällsnöje"

Hemkommen från kalas, rödvinsslirig och mätt och klockan är runt elva. Vad gör man då?
Går och lägger sig eller festar vidare tänker ni. Fel fel fel fel fel.

Jag och pojkvännen började i stället slita upp de gamla plattorna på framsidan. 192 stycken. Runt sju kilo styck. I vad alla kallar "den tropiska natten".

Nej, vi är inte riktigt kloka.

Vad gör folk (jag) hela dagarna?

Här är det återigen lugna puckar. Mamma och pappa har åkt hem och jag har slutat vara bakis. I stället lagar jag hittepålasagne som luktar underbart. Vad kan gå fel med muskot, parmesan, basilika och färsk spenat?

Och så är jag i svetsarbranschen. Har dock den mindre åtråvärda titel ”ihållare”. Men det blir rakt när jag håller i i alla fall. Tanken är att järnen som vi svetsar ska bli altanräcke så smånigom. Vi har också börjat fylla på med grus där det ska läggas plattor. Och fixat dränering. Innan veckan är slut kan vi nog sitta där och dricka öl/vin/drinkar/punsch/irish coffee eller annat valfritt alkoholhaltigt.

Och så undviker jag tydligen att duscha också. Ofrivilligt om jag ska vara ärlig. Den där svetten från krogen sitter liksom ännu kvar ...
Någon som vill komma och lukta?

Drömmar och önskningar

Jag vill att huset ska vara klart nu. Att vi kan bo på övervåningen. Att vi kan flytta upp vårt sovrum och vardagsrummet och äntligen kunna ha köket till vad det är tänkt till. Inte något slags kombinerat datarum, vardagsrum och kök.

Jag vill också att vi ska ha altanen på baksidan klar, nu när vi äntligen äntligen äntligen kommit överens om hur vi ska göra. (Enligt mitt förslag men i det material pojkvännen vill. Kompromissat och klart.) Jag vill också att stenläggningen på framsidan ska vara klar. Och att växthuset ska vara byggt.

Jag vill också ha en vettig trädgård. Med en stig ner till sjön från altanen och fläderbuskar som inte behöver kämpa om utrymmet med sälg och vildvuxet ogräs. Och hela gården prunkande av blommor som kräver nollskötsel.
Och att garageportarna är på plats och den otroligt fula garagegaveln är brädfodrad och målad.

Kan inte en fe komma med en fet säck med guld och ett gäng frivilliga arbetare? Hon kan slänga med ett gäng städare också. Som kan komma en gång i veckan i all framtid.
Inte för mycket begärt va?

Bästa investeringen

Apropå huset så har jag i dag fixat om lite i köket. Skruvat ihop nya fönsterlampor och så har jag gjort det här: Satt in ett extra hyllplan i varje skåp.

Och god damn vilken bra investering det var. Titta hur mycket mer glas, tallrikar och annat roligt jag får rum med nu! Woho!

Övervåning under konstruktion

Vi har ju egentligen ett mycket större hus än vad det verkar på de bilder jag visat tidigare. Det finns en hel övervåning också. Problemet är att den är långt ifrån klar och efter att vi flyttade in hamnade vi i någon slags byggbakis som egentligen inte har släppt greppet om oss helt ännu.

Men nu måste vi nyktra till. Nästa helg, den 12-13 mars, fylls nämligen hela huset med folk. Så vitt jag vet kommer hela min familj inklusive alla respektive och syskonbarn. Det ska bli otroligt härligt men det finns ett stort problem. Var ska vi göra av alla?
Just nu bor vi faktiskt i ett rum och kök, om man räknar helt krasst. Vardagsrummet har vi klämt in i det stora köket och vårt ”gästrum” brukar bli i tvättstugan. Sedan har vi bara vårt sovrum till förfogande.

Men för någon vecka sedan var pappa och pojkvännens pappa här och gjorde ett ryck. Målet var enkelt: All bråte måste bort, isoleringsbalarna ska in i väggarna, mellanväggar ska upp, gips ska på väggarna och golven ska vara sovbara. Och vi börjar faktiskt se målet, även om det är ganska mycket kvar.


Men bråten som fyllde hela den här delen av det kommande vardagsrummet är borta och det är nästan färdiggipsat.

I den andra delen fanns det massor med virke och grejer till bord som pojkvännens pappa höll på att bygga. Allt det är borta! Och gipsen är på plats.

Det som ska bli vårt sovrum har avskärmats från vardagsrummet med en mellanvägg som isolerats och gipsats. Isoleringssäckarna som fanns här har blivit betydligt färre.

En vägg har också byggts mot det som ska bli garderob för våra kläder, och den har i sin tur klätts med gips och faktiskt spacklats en första gång.

Det är visserligen en hel del kvar om man ser till det andra sovrummet ...

För här kan man inte ens gå in ännu. Men vi har en vägg till det i alla fall!
Vilket vi inte kan säga att vi har till toaletten:

Här finns inte ens golv. Men det väljer jag att ignorera just nu. Jag är bara så glad över att övervåningen faktiskt börjar ta form.
Om sisådär fem år eller nåt kanske vi kan använda den också. Hehe.

Saker jag gillar lite extra mycket

Johanna ville veta mer om vårt hus och jag vet inte riktigt vad jag ska visa. Men så slog det mig att jag kunde visa vad jag gillar lite extra mycket här hemma hos mig. Så får ni ett hum om min stil och så. Det här är vad jag kom på vid en första rundvandring:

Köksbordet. Det som pojkvännen fick nu i somras när han fyllde 30. Hans pappa har gjort det med hjälp av hans bror. Det är grovt och robust i ek. Jag orkar knappt rubba det ensam. Gillar särskilt att man sparat kanterna så här, bara avbarkade.

Spegeln i hallen. Pojkvännen hittade fönsterramen på soptippen, tog hem den och satte i speglar. Den är skitfin och gigantiskt stor och det första som möter alla våra besökare.

Min Kitchen Aid. Fick merparten av pengarna till den när jag fyllde 25 år, resten lade jag till själv. Tror att det är den dyraste pryl jag har köpt. Älskar den, särskilt formen och färgen. Och så lagar den vansinnigt gott mos.

Lamporna på lilla toaletten. Ger skitbra ljus och så är de väldigt roliga.

Ljuskronan. Den är den bästa julklappen jag har fått någonsin. Jag hade nämnt i förbifarten till pojkvännen att jag skulle vilja ha en ljuskrona eller ljusstakar som han hade gjort själv någon gång. Ett halvår senare ungefär skulle vi packa in oss och alla saker i bilen för att åka hem till mina föräldrar och fira jul, då kom han med ett gigantiskt paket som inte rymdes i bilen. I var den här.

De gamla strömmingslådorna som vi har blommor på.

Vinkaraffen. Köpt för något år sedan på EM och jag gillar den skitmycket trots att den egentligen inte är min stil. Står alltid framme för att jag gillar den så.

Den gigantiska kedjan. Den tillkom när vi rev en bärande vägg innan huset ens var färdigbyggt. En av fördelarna med att bygga i långsam takt ... Kedjan kommer från våra grannar som har en betongfabrik som i sin tur hade köpt den från en holländsk gammal mudderpråm. Pojkvännen har svetsat ihop den till en stötta som hjälper till att hålla upp övervåningen. Alla barn klättrar i den.

Köksluckorna. Vi slogs nästan om hur vi skulle göra med köket. Pojkvännen ville göra egna luckor till gamla stommar, jag ville ha de här och nya stommar. Ni ser ju vem som vann.

”Amerkka-kofferten”. Den här fick vi av pojkvännens farfar när han flyttade till ålderdomshem. Den har används av honom eller av någon av hans bröder och har klisterlappar med orter på sig. Och riktiga gamla hampahandtag. Vi har den som vardagsrumsbord.

Tavlan målad av Cassandra Rhodin. Skulle lika gärna kunnat ta bild på den andra illustrationen jag har, målad av Lovisa Burfitt, för båda är mig lika kära.

Duschskyddet. Ännu en egen lösning som vi kom på när vi inte hittade ett snyggt duschskydd i rimlig prisklass i affären. Fönstret är också från soptippen, som jag skrapat och sedan hårdlackat med båtlack så det kan stå emot väta. Efter drygt ett år håller det ännu i alla fall.

Den finaste myslampan. Rostig och formad som en glödlampa. Kan knappt bli bättre.

De gamla skoldörrarna. Om ni inte förstått det ännu så gillar min pojkvän att ta till vara på saker som ”kan vara bra att ha”. Som de här dörrarna som han tog vara på när hans pappas jobb höll på att helrenovera/riva en gammal skola. Dörrarna skulle ha slängts annars. De är lite slitna och skulle behöva en omgång färg och lack, men jag gillar dem. Särskilt just de här små skyltarna, de inristade hjärtana och 50-talshandtagen.

Äppellådor. Merparten av alla äpplen som produceras i Finland odlas på Åland. Därför finns det äppelträd precis överallt och således också äppelplockningslådor. I dag har man gått ifrån de här mindre lådorna till förmån för stora pallar vilket innebär att det finns HUR MÅNGA LÅDOR SOM HELST att få tag på! Ingen är lyckligare än jag. Går att använda dem till precis allt ju.

Och sist och slutligen kommer nog det jag gillar allra mest: Den här kannan och askkoppen. De är det enda jag sa att jag ville ha från farfar när han gick bort och det kom pappa ihåg. Så nu står de här och påminner mig om honom.
Jag skulle kunna säga att de här sätter fingret på hela min stil. De är gamla, de betyder något, de är gröna, de är enkla men ändå detaljerade, de är 50-tal, de är grafiska och de är estetiskt tilltalande. Kan det bli bättre? Knappast.

Sätter lite färg på tillvaron

När vi flyttade till huset för lite drygt ett år sedan var vi båda så himla trötta på att fatta beslut. Efter att ha valt allt från hur listerna skulle se ut till tapeter, färg på fogen i badrummet und so wieter stod det oss upp till halsen.

Därför hängde vi lite godtyckligt upp lite gardiner här och var utan någon större känsla. Och det står mig nu upp i halsen ironiskt nog.
Så medan mamma och pappa var på besök och jag var frisk fixade jag om sovrummet lite. Saknade värme därinne och went ballistic och valde en himla otippad färg.

Nåja. Här är resultatet. Och strunta i den obäddade sängen.
Före:

Efter:

Bort med de blåa lakanen bara så blir det nog bra. Nästa projekt är vardagsrummet.

På våran gård

Jag måste bo på världens vackraste plats.

Så uppenbart att hösten är här

Den första bilden togs någon vecka efter att vi flyttade in i huset. Den andra i helgen. Samma träd, samma plats, annan årstid.

För övrigt är det här trädet mitt favoritträd på tomten. Det står helt ensamt mitt uppe på en bergsklack. Förstår inte ens hur det kan stå kvar.


Och här är vår blivande gräsmatta. Lite klen och lite väl mycket sten kvar kanske, men fortfarande en gräsmatta. Jag är nöjd.