tisdag, mars 31, 2009

Stress stress och mera stress

Jag känner mig stressad. I förväg liksom.
Vet att jag har en miljon grejer att fixa på knappt två veckor och det finns knappt ens en rimlig chans att hinna med det. Särskilt inte med tanke på att jag jobbar kväll nästa vecka. Dagarna har en förmåga att bara försvinna då.

I alla fall har jag varit på bygget i kväll. Ifyllnadsspacklat på väggarna. Det syns mycket tydligare var man missat när man grundmålat nämligen. Men nu borde baske mig all spackling vara över. För den här gången.
Och så har jag gjort rent badrumskaklet. Blir fintfint därinne tror jag.
Och pojkvännen har fogat golvet i tvättstugan och grovköket. Det blir också finfint tror jag.

Resten av veckan ska jag hinna måla alla väggar som ska målas en gång till. Vilket är en omöjlighet. Särskilt med tanke på att jag ska på Röda korsmöte i morgon efter jobbet och till söta A på torsdag. Och dessutom hinna laga mat alla dagar eftersom pojkvännen kör intensivt på bygget just nu. Och hinna mäta och skicka måtten på fönsterfodret som mamma och pappa ska köpa med sig.

På fredag ska jag måla golvlister som pojkvännen förhoppningsvis hinner åka och handla. Och på lördag ska jag också måla golvlister och väggarna och ... På kvällen är det kalas för T då även P & N och kanske M som jag inte träffat sedan bröllopet i augusti ska vara med. Det innebär att jag högst troligen måste kalasa med dem. Och då blir det i sin tur inte mycket gjort på söndagen.

Så är veckan förbi. Och nästa vecka, medan jag jobbar kväll, måste jag städa här hemma så att mamma, pappa, syster med man och två barn kan komma på besök i påsk. De kommer redan torsdag kväll.

I ärlighetens namn vet jag inte hur jag ska hinna göra allt. Hur jag ska hinna förbereda så mycket på bygget att det är klart för listerna när mamma och pappa & company kommer. Och så att det finns något för dem att göra på bygget.
Samtidigt som jag måste sköta om hemmet eftersom pojkvännen MÅSTE göra så mycket han hinner på bygget. Och samtidigt som jag ska städa här hemma. Och försöka jobba på jobbet då förstås. Jag blir helt matt.
Förstår ni att jag känner mig stressad i förväg?

Fantasin är det inget fel på i alla fall

Jag skrattade just så att tårarna kom. På riktigt alltså, jag överdriver inte ens.
Fick nämligen just en helt underbar skoltidning på mitt bord och läste just notisen om Ulla-Bella som lärde sig att simma.
Hör bara:

”Ulla-Bella är lam i högra benet. Och hon lärde sig att simma den 11/1.09. Hennes föräldrar är dvärgar.”

Är fortfarande lika roligt. Var tusan får barn allt ifrån?

Det är sån här info jag vill ha

Min paroll är att ingen fråga är för dum och inget svar för oviktigt. Älskar nämligen nördig, onödig information.
Som den här infon jag just hittade:

Om du skriker i 8 år, 7 månader och 6 dagar har du producerat tillräcklig energi för att värma en kopp kaffe.

Hur ovärderlig kunskap som helst!

måndag, mars 30, 2009

Något som får tröttheten att försvinna


Hörde den här låten för första gången i morse och blev kär på en gång. Lite Red hot chili peppers över den, om det är låtens ”Ayo” som påminner om Red hots ”Hey oh” kanske, lite country, lite singer/song och lite funk typ.

Helt härlig oavsett. Måste leta efter dem på Spotify nu.

Nu är jag grinig

Usch vad det känns att vara vaken en timme för tidigt. Jag är i koma. Sovande vaken.
Detta trots att jag däckade ovanligt tidigt i går kväll, i första reklamen i Casino Royal. Men det gjorde varken till eller från.

Och så blev jag skitarg över att det var halt i morse. En timme tidigare gjorde att den äckliga förrädiska svartisen inte hade smält bort. Så jag fick köra max 80 och vara livrädd hela vägen till jobbet.

Jävla skitdag. Jag vill inte vara så här trött. Och vill inte ha halt på vägarna något mer. Jag vill ha vår. Nu!
Nu tänker jag sura tills jag glömt bort skiten.

söndag, mars 29, 2009

Målat på bygget

Jag är vitprickig. Hela ansiktet, hela armarna och hela håret. För att inte tala om min tröja. Har nämligen tillbringat i stort sett hela dagen på bygget med att måla.
Nu är hela hallen och båda ”gångarna” målade minst en gång med grundfärg. En ”gång” är målad två gånger.

Detta betyder att det behövs en omgång till med grundfärg i en ”gång” och i hallen och därefter förhoppningsvis bara en gång med den riktiga färgen. Sedan är alla väggar klara utom lilla toan som vi inte gjort något åt.

I går gjorde pojkvännen dessutom klart golvet i tvättstugan. Nu ska det bara fogas så är allt golv också klart. Utom lilla toan då ...
Och efter det är det målning av fönstersmygar, att sätta upp fönsterfoder, köpa, måla och sätta upp golvlister och så vattendragning och att dra elen klart.

Sen sen ... bor vi där typ. Men det lär ta ett bra tag till.

Tre vackra flickor

Photobucket
Photobucket
Photobucket
Gynning längst ned, de övriga har jag inte en blekaste om vilka de är. Men skulle trots det vara sprudlande överlycklig om jag fick se ut som någon av dem.

Och just ja, det blev ingen kryssning.

fredag, mars 27, 2009

Min pojkvän är söt

Min pojkvän är ganska olik mig. På vissa vis. På andra vis är han väldigt lik mig (som till exempel: dålig på att städa, extremt impulsiv, dåligt morgonhumör, dåligt tålamod, dålig på att planera, nästan alltid glad).

En sak som vi inte har gemensamt är musiken. Jag lyssnar på ledsam pop, hård punkrock, funk och rock. Han lyssnar på country, populärpop och ibland på dansband.
Vi slåss så gott som varje gång det spelas musik hemma.

I alla fall ska dansbandet Larz-Krizterz, eller hur många z de nu har i namnet, spela på en färja i helgen. Och redan i onsdags undrade pojkvännen om inte vi, bara han och jag, skulle åka på kryssning och lyssna på dem. Eller egentligen mest för att pojkvännen ville dansa bugg, som förövrigt är ytterligare ett intresse vi inte delar.

Men otacksam som jag är över hans söta initiativ blev svaret nej, nej, nej. Med motiveringen att jag skulle DÖ om jag tvingades lyssna på dansbandsmusik en hel kväll. Jag vet av erfarenhet eftersom jag följde med honom på dansbandsgala tidigare i våras.

Men nu börjar jag få dåligt samvete. Söta pojkvännen ville hitta på något roligt med bara mig. Det är ju jättegulligt av honom. Och så kom jag och grusade alla hans förhoppningar på det mest elaka sättet.
Söta pojkvännen, förlåt. Jag kommer gärna med dig på kryssning i helgen. Dansband till trots.

torsdag, mars 26, 2009

Som jämförelse

Eftersom jag tyckte att det var ruggigt intressant att testa läsbarheten, som jag skrev om i går var jag tvungen att testa lite till.

Testade just den senaste publicerade texten jag haft i tidningen. Den fick läsbarhet 37! Och hamnade således i facket ”Lättläst, skönlitteratur, populärtidningar”, inte långt ifrån ”Medelsvår, normal tidningstext”.

Från 23 till 37. Det visar ju att jag kanske inte riktigt tar mitt bloggande på så dödligt allvar.

Fågeltramp från förra året

Det där med tisdagstema föll ju lite platt, kan man ju konstatera. Väldigt platt.
Var inne där och glodde förut och kollade de olika temana. Men de känns lite för krystade för min del. Inte roliga liksom.

Hittade däremot ett gammalt tema som jag kommer att hugga på – spår. Har nämligen en, enligt mig, härlig bild på fågeltramp som jag fotade den allra första båtturen förra året. I april maj någongång alltså.
Photobucket
Ser ni förresten hjärtat? Påminner mig om min fotoutställning för sisådär sex år sedan. Borde kanske rota fram de bilderna och publicera dem här någongång. Om jag törs.

Nu slutar jag tro på drömtydning

Ganska ofta drömmer jag att jag tappar mina tänder. Att jag slår ut dem eller på annat vis bara tappar dem.
I natt till exempel tappade jag en av tuggtänderna. Jag kände på den med fingret och rätt var det var så lossnade den och jag hade den i handen. Och en stor fet glugg i munnen som jag inte kunde låta bli att pilla på med tungan. Precis som jag skulle ha gjort på riktigt alltså.

Jag tror inte särskilt mycket på drömtydning men var tvungen att kolla upp vad att tappa tänderna betyder eftersom jag trots allt drömmer det ganska ofta.
Och ja, självklart … – Det betyder otur.

Så nu tror jag inte på sån där drömtydningsskit längre. Det är bullshit, säger jag!

onsdag, mars 25, 2009

Jag är ruggigt lättläst

Hos snygga Ironien hittade jag det jag alltid har vetat – jag är nästan ett barn. Eller ja, i alla fall skriver jag som ett. Eller FÖR ett rättare sagt.
Jag har nämligen testat läsbarheten på min blogg och kan konstatera att min blogg hamnade i kategorin ”mycket lättläst, barnböcker”.

Men det känns fint. Bättre än att hamna i kategorin ”mycket svår, byråkratsvenska”. Det är nog det värsta jag vet. Har däremot blivit en riktig jäkel på att läsa just byråkratsvenska efter mina fyra och ett halvt år på tidningen. Om ni undrade alltså.

Läsbarheten räknas ut genom hur långa meningar man skriver och hur många långa krångliga ord man använder. Tydligen skriver jag varken det ena eller andra. Gött!
Man fick dessutom veta lite nördig statistik om sin blogg. Som att jag på ingångssidan hade (innan det här inlägget skrevs) 440 meningar bildade av 3069 ord. Det är många ord det!

Antalet långa ord, över sex tecken, var 466 stycken vilket utgör 15,18 procent av alla ord. Och genomsnittslängden på meningarna var 6,98 ord. Nästan exakt som förra meningen alltså.

Så kunde man se sin ordvariation. Men den statistiken fattade jag inte särskilt mycket av. Hör bara på det här: ”… räknas ut med formeln log(types)/log(tokens)…” Jag förstår absolut ingenting.
Ordvariationsration är tydligen 86,89 procent i alla fall. Det måste väl betyda att jag varierar mitt ordförråd ganska mycket. 1071 olika ord har den registrerat.

Och så till det riktigt intressanta för en ordnörd som jag: De mest använda orden. Inte helt otippat var det vanligaste ordet ”jag”. Egotrippad som jag är. Det hade använts 114 gånger. Tvåa var ”och” som använts 101 gånger.

Det första ”riktiga ordet”, alltså inte en konjunktion eller ett pronomen eller något annat litet skitord, var ordet ”hemma” på plats 48. ”Trött” hamnade på plats 63. Det är tydligen mer förekommande än vad jag just påstod.

”Livet” på plats 67, ”pojkvännen” på plats 76, ”mat” på plats 80, ”musik” på plats 97 och ”bygget” blev nummer 100. Jag kan hålla på hur länge som helst om ni vill. Men det ska jag inte. Testa själva i stället.

Mitt albumomslag

Photobucket

Gjorde mitt eget albumomslag som så många andra också har gjort. Det blev det här.
Lite väl sorgligt kanske? Men ändå fint på något sätt. Särskilt titeln. Ha!
Testa själv, vetja!

1. Go to "wikipedia." Hit “random...
or click http://en.wikipedia.org/wiki/Special:Random
The first random wikipedia article you get is the name of your band.

2. Go to "Random quotations"
or click http://www.quotationspage.com/random.php3
The last four or five words of the very last quote of the page is the title of your first album.

3. Go to flickr and click on “explore the last seven days”
or click http://www.flickr.com/explore/interesting/7days
Third picture, no matter what it is, will be your album cover.

4. Use photoshop or similar to put it all together.

Inte lika trött längre

I går morse slog det mig att jag sällan är trött numera. Inte sådär trött som jag var när jag jobbade som nyhetschef. Det slog mig att jag aldrig (nåja, sällan i alla fall) gnäller över att jag är trött slut och helt färdig, som förut.
Och det känns underbart!

Men det verkar som om jag aldrig borde sagt det. I går somnade jag sittande i soffan. Sittande! Dödstrött med andra ord.
Och just nu är jag helt utmattad. Men det beror inte på trötthet så vitt jag vet. Jag har just skrivit en av de obehagligaste artiklar jag någonsin skrivit och känner mig tom på grund av det. Ibland är man mindre glad över att vara journalist.

måndag, mars 23, 2009

När att leva är den högsta önskan

En krönikör i min tidning skrev i lördags att han tänker på döden varje dag. I dag läste jag en artikel där min kollega berättade hur två personer med svåra sjukdomar uppskattade livet. Den ena hade fått en hjärtpropp och varit död i några minuter medan den andra hade cancer i hela kroppen. Hon visste inte hur länge till hon skulle leva.

Men trots all misär som de två hade upplevt, och i viss mån fortfarande upplever, kändes de genuint glada. Glada över livet, glada över den tid de har, glada över att vara levande. Tänk att känna total lycka bara över att vara vid liv!
Som de sa i texten, ”när man är sjuk vill man bara att allt ska vara som vanligt”. Att den högsta önskan är att dricka ett glas vin framför tv:n en lördagskväll tillsammans med någon man tycker om. Att ha en helt vanlig vardag.

Själv gnäller jag över att det händer för lite. Kallar mig själv tragisk när jag sitter hemma i soffan med ett glas vin tillsammans med pojkvännen. Drömmer om att flytta till Kreta och öppna ett gästhem. Eller någon annanstans, bara det händer någonting. Någonting nytt som får det att pirra i magen av spänning. Ser inte alls min dagssituation i något rosenrött skimmer.

Jag önskar att jag också tänkte på döden varje dag. Att jag också hade insikt om hur värdefullt livet i sig är. Att njuta med alla sinnen av en enkel kopp kaffe, av en kram från någon som gillar en, av att göra absolut ingenting. Av att leva.
Att leva är den högsta önskan för någon som ska dö. Medan jag själv slarvar bort livet.

lördag, mars 21, 2009

Svårslaget

Photobucket
Första koppen kaffe på altanen i år. Svårslaget som sagt.

Totalt bortkopplad från omvärlden

Jag skulle aldrig göra en karriär som vaktman. Eller rädda min familj ur ett brinnande hus. Av samma anledning som jag har svårt att tro att jag blir en bra mamma.
Orsaken är att jag sover alldeles för djupt.

Det är inte första gången som jag inte kan svara på om pojkvännen sovit hemma eller inte. När jag gick och lade mig var han inte hemma och när jag vaknade var han heller inte hemma. Och inte ens om jag funderar riktigt hårt kan jag minnas om han på riktigt har varit hemma i natt. Det finns liksom inte ens ett fragment av att han skulle ha väckt mig.

För att verkligen veta var jag tvungen och se om hans kläder som han hade på sig i går var hemma. Och de var de. Så jag kan konstatera att han i alla fall har varit hemma och bytt kläder.

Och så där är det ofta. Jag hör inte att det är fest hos grannarna. Inte ens i den förra lägenheten som var läskigt lyhörd där grannen kunde spela hög musik fram till fem på morgonen. När han dagen efter kom och bad om ursäkt kände jag mig som ett levande frågetecken.

Jag vaknar inte om det är liv utanför på gatan, jag vaknar inte om katten lever rövare i lägenheten, jag vaknar inte av mobilen mitt i natten, jag vaknar ju för fan knappt ens på morgonen.
Och jag har svårt att tro att jag skulle vakna om jag var vaktman och någon bröt sig in, om mitt framtida barn skriker och behöver mat eller om det skulle börja brinna. Inte ens om en bomb skulle smälla av.

Kanske ska jag se det här som en fördel trots allt, med tanke på hur många människor som faktiskt har sömnproblem, som sover dåligt och oroligt.
Men just nu känns det faktiskt som ett handikapp, att vara stendöd och helt totalt bortkopplad från omvärlden känns faktiskt lite obehagligt.

fredag, mars 20, 2009

Lyx lyx lyx

Klockan är just över sex.
Jag har redan öppnat rödvinet och tagit mig två klunkar. Smakar ljuvligt.
Pojkvännen står i köket och helsteker oxfilé samtidigt som han lagar jordens godaste pepparsås. Mmmm.

Själv väljer jag bra musik på datorn och spelar högt i surroundsystemet. Ahh.
Har redan dukat fint och gjort en smarrig sallad.
Kan helgen egentligen börja på ett mycket bättre sätt än så här? Jag hittar inget i alla fall.

Party like it's 2001

Musiksmaken ändras genom åren. Mycket.
Men viss musik från förr består. De här låtarna på högsta volym i rummet hemma hos mamma och pappa. Tillsammans med 3,5:or och Marie. Åh, vilka tider! Lyssna och njut!


Nu ska jag öppna en flaska rödtjut!

En jävligt usel kompensation

Jag har massor med bloggidéer. Intressanta, djuplodande och avslöjande, som vanligt alltså. Problemet är att jag inte har tid att blogga längre. Jag jobbar, äter mat och är jag inte på bygget så är jag på kurs, leker med kompisar eller försöker reda upp tvättberget hemma. Så har det varit den här veckan i alla fall.
Och inte lär det bli bättre i helgen. 30+50-årsfest, målning på bygget, bakfylla och allt annat som jag har planerat. Tid för datorn finns inte medräknat.

Så tyvärr kan jag meddela att det här är allt ni får just nu. Varsågoda!

torsdag, mars 19, 2009

En helt vanlig arbetsdag bara

Photobucket
Foto: Daniel Eriksson

Jag, reportageblocket och Glitter-Lisa i vårsolen och vårblåsten.
Precis som det brukar vara en helt vanlig dag på jobbet alltså.

onsdag, mars 18, 2009

Humorn är skyhög, som vanligt

Hihihi. Skrattade just så jag storknade. Kollegorna var dock inte riktigt lika roade. De sa åt mig att jag skulle gå hem och lägga mig. Förstår inte varför.

Här på tidningen kallar vi de små texterna på förstasidan för puffar och brukar döpa dem till typ barnomsorgspuff, skolpuff, flygpuff ... ja, ni hajar.
I alla fall hade en kollega skrivit en puff om ett bolag som heter Paf, en paf-puff alltså. (Redan nu börjar det bli roligt om ni inte förstod det.)

Och då sa jag att han hade glömt piff. Hahaha! Paf-puff-piff!
Eller om han skulle skriva om paf och piff och puff så skulle det bli paf-piff-och-puff-puff. Haha! Ni ser det roliga va?



Nu går jag hem och lägger mig.

Let the sunshine in!

Gårdagens klagoinlägg gjorde tydligen verkan. Redan på eftermiddagen sprack himlen upp. I dag skiner solen med vad som synes outtröttliga strålar. Och jag med!
På redaktionen vifflas det i alla hörn och folk säger gång på gång att det är vår. Det är nästan att de tar glädjeskutt faktiskt.

I kväll ska jag för övrigt på kurs. Webbkurs med Röda Korset. Känns som om jag kommer att lära mig jättemycket. Fast då är jag väldigt ironisk.
Och i går kväll började pojkvännen (med mig som assistent) att lägga klinkers i tvättstugan.

Också kan jag berätta att jag försökte fota snöskulpturerna längs med vägrenarna när jag körde bil i morse. Det gick som synes alldeles strålande. Ha!

Ja alltså, det är de jag ringat in med rött som är skulpturerna. En säl och en pingvin, ser ni väl?

tisdag, mars 17, 2009

Kråkor, krokodiler och pissväder

Jag vaknade glad. På första alarmet till och med, vilket är väldigt ovanligt och brukar innebära en god start på morgonen.
Men när jag gick ut genom dörren och möttes av äckligt duggregn, dimma och en värld av grått som smält ihop till en enda äcklig sörja av grådaskighet blev humöret sämre.

Fy fan vad det är tråkigt väder. Det är riktigt novemberväder.
Och det värsta är att jag blir så påverkad av det. Jag blir också en grådaskig sörja och hjärnan är dimmig. Bläk.

Det enda som gjorde min bilfärd till jobbet lite roligare var de figurer som formats av smutssnö längs vägrenen. Som små konstverk av gamla avgaser, grus och smutsig snö.
Det var duvor, små babygrisar, en tax, kråkor och en krokodil. Ska baske mig fota dem på vägen hem.

måndag, mars 16, 2009

Kort och gott

Det mest spännande som hänt den senaste tiden är att Jehovas vittnen kom på besök häromdagen, vilket säger ganska mycket. Jag är låg och utan energi och lust till något. Bjuder därför på lite skit:

Den senaste tidens äckligaste:
Att jag just nu sitter och gräver med fingrarna i skålen med flottiga bacon i jakt efter de mest brända baconbitarna.

Den senaste tidens höjdpunkt: Att jag fick ett handskrivet (!) kort av min vän M som grattade mig på födelsedagen.

Den senaste tidens höjdpunkt på jobbet: Att jag i dag fick ett handskrivet (!) kort av en kvinna jag intervjuat med ett stort ”TACK för en bra artikel”. Sånt gör att allt slit man ibland lägger ner känns värt det.

Den senaste tidens godaste: Söta vännerna E och J:s middag i går. Kan också klassas som den senaste tidens trevligaste.

Den senaste tidens insikt: Att firmafester är sådär när man är nykter.

Den senaste tidens tråkigaste: Att jag ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Är inte i ett snyggmode (mode som i engelska mode, inte mode) just nu.

Den senaste tidens musik: A camp och Titiyo. Om och om och om och om och om igen på Spotify.

Den senaste tidens bästa låt: Melody club med Girls don't always wanna have fun. Den finns tyvärr bara i en urusel variant på Youtube så därför tänker jag inte lägga upp den. Kolla deras myspace däremot. Där finns den.

lördag, mars 14, 2009

Alla pengar brända

Gårdagen var lyckad. Handlade i stort sett allt jag skulle ha förutom speglar. Fick i stället med mig en del annat som jag inte skulle ha från början.
Som de här skorna som var nästan löjligt billiga. Säkert skitkvalitet, men det känns som det kvittar.
Photobucket
Lite 20-tal över dem på något vis. Funderar på att ha dem i kväll då det är firmafest.

Är däremot inte alls sugen på firmafest i kväll. Konstigt nog. De festerna är ju de absolut roligaste som finns. Det kan ha att göra med förra helgens alldeles för hårda festande.

Temat är i alla fall kräftskiva och det ser jag fram emot. Mums! Tror dock att jag tänker vara nykter. För att späda på myten om att jag är gravid ännu mer... Haha.
Nej snarare för att jag har ont om pengar och inte vill punga ut med massor i taxipengar plus med tanke på förra helgens alldeles för hårda festande. Igen. Har lite avsmak för alkohol faktiskt. Och så blir det stor fest nästa helg igen. Måste ju hinna hämta andan mellan allt festande.

Nu ska jag dra till bygget och spana på det färdigfogade badrummet. Kanske jag får ställa in mitt älskade badkar i dag. Yey!

torsdag, mars 12, 2009

Hänt på huset

Photobucket
Det händer snabbt när man vill. Och när det är mindre bråte som är i vägen.
Sedan hallgolvet blev klart och trappan till övervåningen kom på plats har det gått fort framåt.

Pojkvännen har lagt in golvet i sovrummet, som synes på bilden ovan. Han har också lagt in golvet i ”gången”, kaklat färdigt väggarna i badrummet, så gott som lagt allt golv i badrummet och bastun, börjat kakla vid tvättstugan och jämnat till golvet i tvättstugan så att vi kan lägga klinkers. Han är duktig han!

Själv har jag spacklat lite på ställen där det har behövts fyllas i och grundmålat gången. Inte riktigt lika mycket, men å andra sidan har jag 1) jobbat kväll 2) lagat mat alla dagar.

Och i morgon åker jag till Ikea och handlar badrumsspeglar, ett extra paket golv (likadant som på bilden) för den 30 centimeter långa biten som saknades. Och en massa annat småkrafs som lär behövas.
Nu ser jag ännu mera ljuset i tunneln. Åh vad jag längtar!

Less på den här skiten

Photobucket
Nu tar jag till alla knep. Jag tänker inte vara illamående mer.
Har tagit på mig åksjukearmbanden som jag fick utav pojkvännen efter skräckfärden med båt i somras.
Två tabletter till på det sedan ska jag nog kunna pallra mig iväg och köpa kakelfix. Och fog. Och en ny roller.

Planen är att måla på bygget i kväll. Får se om jag fortfarande är dåsig då eller om armbanden gör verkan. Hoppas på det senare.

onsdag, mars 11, 2009

Någonting är fel

Har nog råkat ut för magsjuka light. Mår fortfarande illa men spyr inte.
Är yr, har huvudvärk och fryser till på det.

Och känner mig nere. Som om livet borde innehålla så mycket mer.

I morgon hoppas jag på att livet svängt.

Peppar mig själv


Med den här låten konstigt nog. Lyssna på texten. Älskar den. Trots knarkromantiken i filmen den är hämtad från – Trainspotting. Se den för övrigt!

tisdag, mars 10, 2009

Bakis för tredje dagen?

Pratade med J i går som fyllde 40 år. Han var ”kemiskt bakfull” som han kallade det. Det är andra dagens bakfylla då man är trött, slut, lite halvt illamående och kroppen försöker bli av med allt gift man proppat i sig.

I och med att jag festade till söndag morgon ansåg han att min kemiska bakfylla skulle komma i dag, på min födelsedag, precis som det gjorde för honom.
Och i går skrattade jag åt det.

I dag gör jag inte det längre. Just nu mår jag så illa så illa att bara tanken på muffinsen i köket får mig att vilja kräkas. Och tanken på vispad grädde som jag ska garnera tårtan med får mig att må ännu mer illa.
Kort sammanfattat: Jag mår skit.

Jag är hungrig som en varg men vill inte ha något att äta. Jag är trött och helt såsig i hjärnan. Har en begynnande huvudvärk och skulle helst av allt ligga på soffan och kolla på dålig tv hela dagen. Bläk. Förstår inte ens hur jag ska kunna ta mig till affären och titta på all mat.
Ska det vara så här?

Ett + ett + ett = tjugoåtta

Minns ni de här? Lägg till de här:
Photobucket
Och plussa på med den här:
Photobucket
Som ska fyllas med hallon och grädde och ännu mera choklad.

Vad blir det då?
Ja just det! Födelsedagskalas! 18-åringen (även kallad jag) fyller 28 i dag.

Ps. Det här börjar likna en matblogg. Men det kanske är så när man närmar sig 30. Intressena är kakor, mat och att virka typ. Nu väntar jag bara på att suget att virka ska infinna sig. Och kunskaperna kanske. Jag kan ju inte virka.

måndag, mars 09, 2009

Men det var roligt så länge det varade

Festen som tappert hölls till liv av mig och två till fram till klockan tio på morgonen började betydligt roligare.
Photobucket
Medan jag gjorde i ordning mig fixade pojkvännen värsta bordet med snacks för de vänner som kom hem till oss innan kalaset började.
Photobucket
Bland annat fixade han ”rysk afton” med riktigt salt saltgurka som man dippar i honung och smetana som egentligen är en blandning mellan gräddfil och creme fraishe. Salt sött och syrligt på samma gång. Till det iskall vodka i frysta glas. (Vid närmare eftertanke kanske det var den som gjorde att kvällen blev som den blev. Jag och ren sprit är inte kompisar.)
Photobucket
Sedan blev det så här. Sneda bilder med en stort flinande Matilda i mitten. Ha!
Ja, det var ju kul så länge det varade.

Ps. F och E får säga till om ni vill att jag ska ta bort bilden. Gör det omedelbums i så fall.

söndag, mars 08, 2009

Jag är inte 18 längre ...

Okej att jag får visa leg när jag handlar sprit, men det slutliga beviset på att jag inte är 18 år längre har jag fått i dag.

Jag mitt dumhuvud drack drinkar till klockan tio i morse. Då började jag må dåligt. Slumrade korta stunder efter det med besök på toa ungefär varje timme. Det lilla jag fick i mig mellan varven hann stanna i magen i snitt i tio minuter innan det var utanför magen igen.

Har däremellan legat på soffan och försökt ligga så stilla som möjligt för att undvika att ovanstående skulle inträffa. Så fruktansvärt illamående men fortfarande för pigg för att domna bort från eländet.

Vid klockan sex på eftermiddagen kunde jag äta fem gurkskivor som jag faktiskt fick behålla. Sedan dess har jag petat i mig lite dryck och några fler gurkskivor. Men det går inte särskilt snabbt direkt. Illamåendet är kvar.

Varför gör jag så här?
Och ta mig på orden – nästa helg, firmafest till trots, tänker jag vara spiknykter. Och resten av livet också kanske.

lördag, mars 07, 2009

Baksidan av ateism?

Västvärlden blir allt mindre troende. I Norden går rekordmånga ut ur kyrkan och siffran ökar år för år. Många beskriver sig själva som ateister och tycker att tro är överskattat.

Och då får jag en konstig fundering. En praktisk fråga.
Hur många som kallar sig ateister skulle vilja vara utan en hel drös med lediga dagar som vi har för att vi lever i ett kristet land?

Känns det inte lite hyckleri att fira jul och påsk och njuta av ledig pingst, när man egentligen skiter i varför man firar och är ledig från jobbet?
Bara en tanke.

fredag, mars 06, 2009

Det är nästan sorgligt

Det slog mig just. Sist jag såg pojkvännen i vaket tillstånd var i måndags.
Han har inte ens sett hur mitt hår blev. Och jag har ingen aning om vad han har gjort på bygget den här veckan.

Den kommunikation vi haft har dessutom varit väldigt sparsmakad. En liten lapp på köksbordet och kanske tre telefonsamtal, alla på under en minut, under hela veckan. Varav ett handlade om ifall jag hade köpt gurka eller om han skulle göra det. Ha!

Inte kan man ju påstå att vi tröttnar på varandra i alla fall.

Dagens dumma fråga

Varför måste man tvätta håret två gånger varje gång man tvättar håret?
Frågade frisör E och hon sa att man inte fick det rent annars.

Men vad tusan är det man har i håret som är så himla svårt att få rent? Gnuggar man tillräckligt får man ju hela hårbotten tvättad vid första försöket, eller? Det räcker ju att tvätta kroppen en gång för att få den ren.

Skulle vilja ha en vetenskaplig förklaring tack. Annars tänker jag fortsätta tycka att det är världens dummaste idé.

Nu behöver jag semester

Den här veckan har varit sinnessjuk. Har haft så himla mycket att göra från dess att jag gått upp tills jag gått och lagt mig.
Har ställt klockan tidigt trots att jag jobbar kväll och ägnat dagarna åt att laga mat, baka kakor, tvätta i mändger, reda upp här hemma, välja kakelfog, åka och klippa mig, tanka bilen, handla och en massa annat. Inte en lugn stund.

Och på jobbet har det varit likadant. Har nästan kastat i mig middagen för att hinna göra allt jag ska göra innan deadline. Och har varje kväll ändå gått hem med hälften av jobben ogjorda. Precis så där jobbigt ångestskapande.

I går var det värst. Stressade på morgonen och stressade på kvällen. Bevakade ett viktigt möte på kvällen och satt och skrev medan jag lyssnade. Tur att simultanförmågan funkar. Väntade på ett beslut som aldrig kom – satt där till halv tolv på natten. Skulle ha slutat klockan tio.

När jag sen kom hem var jag så uppe i varv att jag absolut inte kunde sova. Hade vrålont i övre delen av magen (vilket skriker magkatarr) och var så jävla hungrig.
Tror jag somnade vid två först.

I dag är jag ett vrak. Sitter i morgonrock och försöker samla kraft att äta frukost och så småningom ta mig till jobbet. Sista dagen innan semestern. Den kunde inte ha kommit mer lägligt.

torsdag, mars 05, 2009

Det här är min förmiddag

Photobucket
Kanske inte världens snyggaste. Men fan världens godaste.

onsdag, mars 04, 2009

... och efter

Så här blev det.
Photobucket
Blondare, lite kortare och jävligt mycket mer fixat.

tisdag, mars 03, 2009

Vem anmäler mig till all skit?

Först var det den där porrsajten och nu är det Disney.
Från ytterlighet till ytterlighet.


Det konstiga är att JAG fortfarande inte anmält mig till något av dem.
Börjar tro att någon har något emot mig ...

Före ...

Photobucket
Det här är jag i dag.
Börjar bli lite tjatigt med bilder på mig, men den här gången har jag en anledning.

I dag har jag duschat och därefter inte gjort ett skit med håret. Ingen produkt, ingen hårblås, ingen plattång. Ingenting.
Och ser därför ut som jag gör också.

I morgon däremot. Då jäklar blir det nytt nytt nytt. Klipper mig och färgar håret. Blondare såklart. Så att den sju centimeter feta utväxten försvinner. Och att håret slutar att vara gult. Ska bli jävligt gött.

måndag, mars 02, 2009

Hahahahumor

Ibland är det oväntat roligt på jobbet.

Jag skrev just: ”Får jag bara med mig min fru, min hund, min akterruffade snippa och mitt vapenskåp ...”

Tänk att ett ynka litet p kan göra så stor skillnad.

Ont ont i rumpan och i huvudet

Jag borde inte vistas på byggarbetsplatser. Efter att merparten av helgen har ägnats år byggande kan man konstatera det. Jag är nämligen lite för uppe i det blå och inte tillräckligt uppmärksam på min omgivning.

Det började med att jag skulle göra eld i pannan. Då klämde jag fingret mellan en fet vedklabbe och luckan. Så illa att skinnet på mitt stackars långfinger försvann. Än i dag varar såret. Bläk.

Och så slog jag i benet i en sågbock, slog kinden i en skruv som stack ut och slog huvudet så hårt i en träplanka att jag har en ordentlig bula i dag.
Jag är klantig.

Men det gav något gott också.
Photobucket
Iklädd mina supersnygga, ultrasexiga blåbrallor ....

Photobucket
... fogade jag tillsammans med pojkvännen hela hallgolvet.

Photobucket
Sedan tvättade och skrubbade och slet jag för att få bort överbliven fogmassa. Bilden är oskarp eftersom jag sliter så mycket att jag inte kan vara still.
Spana för övrigt in min feta bicep. Ha! Och min snygga ”byggfrisyr”.

Photobucket
Och voila! Så här blev det. Fult golv men förbannat snygga fogar!


Ps. Och just ja, rumpan jag nämnde i rubriken. Den fick jag träningsvärk i efter slitet jag just beskrev. Hur fan rumpan nu arbetade?

Nytt från H&M Home

Photobucket
Mönstrad duk.
Photobucket
Randig duk.
Photobucket
Kuddar.

Som trogen H&M-kund fick jag redan i december hem katalogen för H&M:s nya satsning H&M Home. Och jag gillar det. Jag gillar färgglatt, mönstrat och grafiskt – stilar som alla finns representerade hos dem.
Och i början av förra veckan, ungefär samtidigt som webbshopen öppnade, kom paketet. Två kuddar, en matta och två dukar med matchande handdukar (vuxenpoäng så det skriker om det!). Och jag är nöjd.

Mattan trivs finfint på köksgolvet och kuddarna trivs i kuddberget i soffan. Dukarna, som är hellånga och täcker hela bordet, har jag inte invigt ännu. Blir kanske till födelsedagen.

Redovisningsplikt

Jepp. Filmen var lika bra som böckerna.
Var från början ganska missnöjd med valet av Micke Nyqvist som Micke Blomqvist eftersom Nyqvist inte alls ser lika pojkbusig ut och är lika charmig som jag förställt mig Blomqvist.
Men det funkade finfint. Mer än det till och med.

Noomi Rapace rockade. Hon ÄR Salander. Jag blev nästan lite kär i henne.
Och i övrigt – skitbra skådisar. Tänkte inte på att det var en film som jag har förmågan att göra ibland när jag ser svenska filmer där skådisarna är mindre bra.

Lite var ändrat från böckerna, men egentligen inget viktigt. Annars var den jäkligt lik. De hade till och med direkta citat från böckerna.
Kort sammanfattat: Ja, jag kommer att köpa boxen i höst. Utan tvekan.