Jag hjärtar Lissabon

Det är svårt att beskriva hur Lissabon är för någon som inte varit där. I guideboken skriver man att det är som en landsortsstorstad, men A:s beskrivning är nog bättre. ”Lissabon är som en gammal farbror som levt livet.”
Där finns mycket statyer och pampiga byggnader från the glory days, den tiden när Portugal var en stormakt, samtidigt som det känns ganska fattigt och nedgånget. Restaurering är inget som prioriterats högt och många hus känns, och är, ganska förfallna. Om ägarna inte har pengar förstås, då var de uppfixade och fina. Gillade kontrasten mellan dem båda, särskilt eftersom slitna hus ofta stod vägg i vägg med de fixade.
Lite samma sak är det med befolkningen. I de härliga kvarteren i Bairro Alto kunde du träffa sköna hippies, som verkligen utnyttjar Portugals liberala inställning till cannabis, som satt vid ett bord bredvid klassiska kontorsnissar med portfölj. Utan något som helst fördömande åt något håll. Alla var välkomna, överallt. I alla fall var det så det kändes.

Det katolska ursprunget märks också tydligt, det är kyrkor precis överallt. Som med tiden förstås blivit lite skabbiga och ja, charmiga. Graffiti är också ett stående inslag i stadsbilden, till och med på kyrkorna. Och så fanns det mycket trädgårdar och parker insprängt mitt i stadskärnan.
Och en sak som man måste berätta för någon som aldrig varit där är alla backar. Hela Lissabon är som en bergochdalbana och de som föredrar klackskor bör nog hålla sig kring Rossiotorget och shoppingområdet Baixa, som väl närmast kan liknas vid Östermalm kanske, eftersom det där fanns vägar som INTE var av kullersten. Kullerstenen i kombination med backarna gjorde att vaderna fick sig en rejäl omgång.
Hur som helst, här kommer lite stadsbilder som ger åtminstone en vink om vad jag pratar om.

Resan del ?(sista delen) – Singapore

Som sagt är Singapore grymt rent. Det märktes extra mycket eftersom det regnade ganska mycket och vi höll oss under jord. Tunnelbanegolven bara blänkte och jag skulle nästan kunna ha slickat på det.

Med tanke på att typ allt var förbjudet också är det kanske inte så konstigt att det är så rent. Dryga böter var det också. hade man med sig Durians hade man säkert fått dödsstraff och det vågade man väl inte skriva ut. Durians är nämligen en frukt som luktar apa. Jämförs med surströmmingslukt ungefär. Frukten ska dock vara god.

På kvällarna var det en väldigt vacker stad. Vi bodde längs med Singapore River och broarna var upplysta i olika färger. Det blev fina speglingar.

Och det blev också fin utsikt från vårt hotellfönster.

En kväll gick vi ut och drack drinkar. Vi började med Singapore Sling. Förstås. Men nej, för sliskig för min smak. Gick över till mojitos i stället.

Sista dagen (eller om det var näst sista, men vem bryr sig?) fick vi för oss att vi skulle gå på zoo. Med andra ord hade vi ledsnat på att gömma oss för regnet i underjorden. Men tji fick vi, för det regnade som aldrig förr.

Men vi gick en runda ändå, plaskade oss genom vattenpölarna med varsitt paraply. Vi såg bland annat en liten drake, ja på riktigt!

Sedan fastnade jag för mönster. Zebrarandigt.

Giraffmönstrat.

Och leopardfläckigt.

Så checkade vi ut, hämtade våra väskor och tog en taxi till flygplatsen. 17 dagar efter att vi hade kommit ner var det dags att lämna alla fina höghus, all god mat, alla stenhårda sängar, alla värkande vandringsfötter och all sol och värme.

Hej då Singapore!

Resan del 13 – Singapore

Så kom vi sist och slutligen till den sista anhalten på resan: Singapore.
Den högteknologiska extremt rena staden.

Överallt fanns det gigantiska höghus med kända logor på toppen.

Kontrasten, som fanns i Malaysia, fanns även här. Bredvid de maffiga husen fanns små gulliga hus med färggranna fönsterluckor.

Längst ner i Marina Bay låg det enda vi absolut ville se i Singapore, det gigantiska casinot som vi såg hur de byggde på Discovery en bakissöndag. Det var maffigt.

En dag gjorde vi en utflykt till Chinese Garden där det fanns sådana där kinesiska tempel och figurklippta buskar.

Allt gick i svart, vitt och rött. Jag gillade det.

Så såg vi en sköldpadda komma simmandes.

Och det var inte alls konstigt eftersom det fanns ett sköldpaddszoo där. När vi kom dit ville alla komma och hälsa. Det såg ut som att hela vattnet kokade.
Det fanns mängder av olika sorter, en del sötare än andra ...

Resan del 12 – Kuala Lumpur

Jag gillar Kuala Lumpur. Gillar jättemycket till och med. Massor med höghus och lampor och lukter. Det här gjorde vi där:
Vi bodde centralt och bra och kunde ta bara några steg för att se vad som länge var världens högsta byggnader: Petronas Twin Towers.

Lite längre bort låg stora shopping- och restauranggator fulla med folk, liv och rörelse.

Nästa dag gjorde vi stan. Vi kollade på alla spegelblanka byggnader.

Speglade oss lite.

Och tittade på tvillingtornen. De var grymt höga.

Jag gillades dess struktur.

Sen gick vi till nästa höga torn: KL Tower, som i och med att det ligger på en kulle faktiskt blir högre över havet än tvillingtornen.

Allra högst upp är det radiosändningsutrustning, men på våningen nedanför ligger en snurrande restaurang där vi hade bokat bord för lunch. Oh my vilken mat! Och oh my vilken utsikt!

Så såg vi tvillingtornen där uppifrån också.

Mätta i magen gick vi vidare. Jag blev helt frälst i Malaysias rörliga gröna gubbar som sprang fortare och fortare ju närmare rött det blev.

Vi gick till China town där höghusen byttes ut mot färggranna små gamla hus. En del fina, en del riktigt risiga.

Där var lukterna om möjligt än mer intensiva. Avlopp, färska frukter, avgaser, rutten död och blommor i en enda salig blandning. Och så kunde man köpa i stort sett allt. Som torkade tjocka svarta larver eller vad det nu var.

Och som avslutning var vi ju tvungna att prova på något konstigt: Groda. Smakade som kyckling ungefär. Ganska gott till och med.