Vi var och kollade på lägenheten häromdagen. Den är så Stockholmsk en lägenhet kan bli. I alla fall min bild av lägenheter i Stockholm. Rätt gammal, typ 50-talare, rätt sliten, litet pyttebadrum, kök som är en gång eftersom det som tidigare var matrum gjorts om till miniminisovrum och ett helt vanligt vardagsrum till det. Där köksbordet måste knös in. Obefintliga förvaringsutrymmen typ. Charmig. Karaktär. Fina omgivningar. Jag gillade den.
Den är mindre än den vi har nu. Kanske bara några kvadratmeter, men bristen på förvaring kommer göra att vi behöver köpa flera garderober för att ens få rum med våra kläder. Vet ännu inte om ens vår säng och Felix säng får rum i sovrummet. Så svårt att bilda sig uppfattning om utrymmet när lägenheten är tom.
Dessutom finns det inget förråd. Det ingår inte i lägenheten utan måste hyras skilt, och det har inte vår blivande hyresvärd gjort.
Det är sånt jag går runt och tänker på nu. Var i helvete vi ska göra av alla våra saker? Vad får rum? Vad ska sparas? Vad kan vi kasta/ge bort/sälja? Hur ska vi möblera så vi kan ha både soffa, tv, köksbord, byrå, bokhylla, barnets leksaker och allt djävulskap som vi går runt och släpar på, i vardagsrummet? Fåtöljer, puffar. Extrastolar. Blä vad mycket saker vi har.
En hel del får vi köra tillbaka till torpet. Tror jag. Ett förråd på bara en och en halv kvadrat kostar liksom minst 300 spänn i månaden och när hyran redan är 2000 mer än den vi var i dag känns det sådär att ha den utgiften.
Och så bilhelvetet då. Den ska säljas eller ställas av, men vi måste ju ändå ha den i flytten och allt det, och på nya stället finns ingen gratisparkering som här. Går att ansöka om boendeparkering, men det blir ju strul när bilen är registrerad på Åland. Går det ens?
Så den kommer vi behöva betala massa p-avgifter för i några veckor typ. Tills vi antingen parkerat den på Åland eller hos mina föräldrar.
Och så dubbla hyror på det under överlappningen. I värsta fall två, men hoppas på en. Och så måste vi köpa garderober. Och hyra släp eller minibuss. Det är dyrt att flytta. Sparkontot kommer bli nallat på. Rejält.
Men så får det vara nu. Vi måste ju flytta.
Och den är charmig. Jag gillade den som sagt. Vi kommer få rum. Det kommer bli bra.
Och det är inte för evigt heller. Det är kanske bara för några år. Något år. Vi får se vad framtiden visar.
Och så är området ungefär en miljon gånger bättre än där vi bor nu. Det är mer centralt och är närmare till all typ av utbud. Många kommunikationsmöjligheter. Egentligen alla utom tunnelbana typ. Och Felix kan gå kvar på sin förskola (i alla fall till en början, vi får se hur det blir sen) utan att det är ett väldans mankemang för oss att lämna. Bara tvärbanan raka spåret.
Och det bästa är att allt är vitt, vi får bo där så länge vi vill (så vitt vi vet) och det är inget krångel med att vi bor där. Det är skönt. En frihet.
Och en annan härlig grej är att det redan är så mycket hål i väggarna att ingen kan bry sig om vi sätter upp tavlor. Det har vi inte kunnat göra här på fyra år ...
Det blir bra. Bara vi skriver kontrakt och får nycklarna så ska vi fira. Med nån hemlagad billig mat och fulbubbel då. Det är dyrt att flytta som sagt.