onsdag, april 30, 2008
Vintern rasat ut ...
Vet ni vet ni vet ni? Björkarna här har slagit ut nu! Jippi, är barnsligt glad!
tisdag, april 29, 2008
Valborg räddat från jobb
Ibland blir man så glad för småsaker. Jag skulle ha jobbat till klockan 22 i morgon kväll.
Det vill säga: Ingen brasa, ingen öl, ingen korvgrillning, ingenting.
Men bara genom en enkel fråga så vändes mina arbetstider och nu jobbar jag dag i morgon i stället. Slutar halv fem!
Det vill säga: Kanske brasa, mycket öl, mycket korvgrillning och allting.
Hur bra som helst!
Det vill säga: Ingen brasa, ingen öl, ingen korvgrillning, ingenting.
Men bara genom en enkel fråga så vändes mina arbetstider och nu jobbar jag dag i morgon i stället. Slutar halv fem!
Det vill säga: Kanske brasa, mycket öl, mycket korvgrillning och allting.
Hur bra som helst!
Lycka och sorg på samma gång
Älskade söta Madde ringde från Thailand för en timme sen. Hon har varit där och strosat sedan jul ungefär och tänker stanna tills början av juni. Jäkla fusk tycker jag.
I morgon åker hon till Malaysia och har just varit i Kambodja och Laos. Fusk fusk fusk.
Känner mig i alla fall hemskt uppspelt på grund av samtalet. Vi skrattade mest hela tiden.
Lyckan fick dock inte vara så länge. Ringde nyligen till banken i ett helt trivialt ärende och fick då veta att jag övertrasserat mitt konto. Herregud alltså. Minns inte senast jag gjorde det. Typ när jag pluggade kanske.
Damen var grinig på mig också. Sa att jag nog skulle komma dit för ett samtal och diskutera sparande. Hon såg väl att det var slätt på alla mina konton just nu.
Men det hon inte vet är att jag just sparat ihop till ett halvt kök och därför är mitt sparkonto tomt för tillfället. Och förresten får jag lön i morgon.
Så det så!
I morgon åker hon till Malaysia och har just varit i Kambodja och Laos. Fusk fusk fusk.
Känner mig i alla fall hemskt uppspelt på grund av samtalet. Vi skrattade mest hela tiden.
Lyckan fick dock inte vara så länge. Ringde nyligen till banken i ett helt trivialt ärende och fick då veta att jag övertrasserat mitt konto. Herregud alltså. Minns inte senast jag gjorde det. Typ när jag pluggade kanske.
Damen var grinig på mig också. Sa att jag nog skulle komma dit för ett samtal och diskutera sparande. Hon såg väl att det var slätt på alla mina konton just nu.
Men det hon inte vet är att jag just sparat ihop till ett halvt kök och därför är mitt sparkonto tomt för tillfället. Och förresten får jag lön i morgon.
Så det så!
Så här snyggt var det
Jag blir fortfarande helt glad när jag går in på bloggen. Färgerna är ju helt makalösa. Och det där med orange till blev inte så tokigt trots allt.
Mer färg åt folket!
Tänkte dock visa hur fin min fina html-kod var i Explorer, för er som missade.
Så duktig var jag!
Såg dock att rubriken "halkat ned" i firefox och safari... så det måste jag väl också fixa till. När jag orkar.
Varför kan inte alla webbläsare bara ha samma inställningar? Suck!
Mer färg åt folket!
Tänkte dock visa hur fin min fina html-kod var i Explorer, för er som missade.
Så duktig var jag!
Såg dock att rubriken "halkat ned" i firefox och safari... så det måste jag väl också fixa till. När jag orkar.
Varför kan inte alla webbläsare bara ha samma inställningar? Suck!
måndag, april 28, 2008
Nu får rubriken vara orange
Jäkla html. Om man ändå kunde det lite bättre, då skulle jag kunna fixa en snyggare blogg. Då skulle jag slippa ha orange rubrik för att den ska synas.
söndag, april 27, 2008
Världens snyggaste designer
Hanna Werning är en helt makalös designer. Jag fullkomligt älskar alla hennes grejer. Tapeter, koppar, kläder. Allt!
Hittade de här apsnygga gratulationskorten på hennes hemsida och blev helt kär. Som ni kan se i headern... (För övrigt var min gamla header också från samma Hanna.)
Så otroligt härligt läckert färggrannt. Enda nackdelen är att det knappt går att läsa att det står Matildas magkänsla. Men. Smällar man får ta. Vill man vara fin får man lida pin.
Det blev kalas hela helgen
Vinet i fredags satte standarden för helgen. Det blev vin i alla dess former tillsammans med ansenliga mängder likör på fredagen och färgglada drinkar på lördagen. I dag är jag trött.
Hamnade till och med på krogen i går. Helt oplanerat var det. Hade vardagskläder och gympaskor och lite mascara på fransarna, det var allt. Men oftast är det som roligast när det är sådär oplanerat, man blir liksom inte besviken då man inte förväntat sig något. Och jäklar vad folk flirtade med mig. Ouppiffningen (jag vet, jag hittade på ordet just) till trots.
Nåja. I dag ska jag inte göra någonting tror jag. Ja, förutom att äta ostbågar liggandes på soffan då. Det låter som en perfekt plan i dag.
Hamnade till och med på krogen i går. Helt oplanerat var det. Hade vardagskläder och gympaskor och lite mascara på fransarna, det var allt. Men oftast är det som roligast när det är sådär oplanerat, man blir liksom inte besviken då man inte förväntat sig något. Och jäklar vad folk flirtade med mig. Ouppiffningen (jag vet, jag hittade på ordet just) till trots.
Nåja. I dag ska jag inte göra någonting tror jag. Ja, förutom att äta ostbågar liggandes på soffan då. Det låter som en perfekt plan i dag.
fredag, april 25, 2008
Livet är allt bra härligt
Tro det eller ej, men jag var tvungen att gå IN från terassen eftersom solen stekte alldeles för mycket. Kändes som om jag skulle bli kokt, precis som på sommaren.
Annars måste jag säga att det här är ett underbart sätt att börja sin lediga helg på! Att äta god mat med mycket vitlök på terassen och dricka ansenliga mängder gott rött vin. Allt accompanjerat med en bra tidning och fågelkvitter.
Härligt!
När dagarna är så här börjar jag undra varför jag ibland tvivlar på om jag vill bo här. Det här måste ju vara världens vackraste och härligaste ställe.
Eller så har jag redan druckit för mycket vin så att allt romantiseras. Men, skitsamma i så fall. Livet leker ju!
Annars måste jag säga att det här är ett underbart sätt att börja sin lediga helg på! Att äta god mat med mycket vitlök på terassen och dricka ansenliga mängder gott rött vin. Allt accompanjerat med en bra tidning och fågelkvitter.
Härligt!
När dagarna är så här börjar jag undra varför jag ibland tvivlar på om jag vill bo här. Det här måste ju vara världens vackraste och härligaste ställe.
Eller så har jag redan druckit för mycket vin så att allt romantiseras. Men, skitsamma i så fall. Livet leker ju!
torsdag, april 24, 2008
Jag ska på mitt första ultraljud
Haha, nu tror alla att jag är gravid. Tji fick ni!
Jag ska på ultraljud för att kolla upp min arma mage, som dock inte har någon baby i sig. Det där dumma onda har ju nämligen inte gått över. Trots penicillin och annan skit.
Jag pratade med doktorn i morse. Hon sa att det kunde hända att det blev kvar heliobakter i magen efter behandling, men att det var ovanligt. Hon trodde att mitt onda kunde ha flera orsaker. Dels magsåret och dels gallan.
Hon sa att gallan kunde krampa så att jag får ont, eller att jag hade gallsten. Jag tror dock inte att det är någon gallsten. Det borde göra ondare, tror jag.
Men det får ultraljudet utvisa.
I dag har jag lite ondare än vanligt i magen, men det får jag skylla mig själv för. Träningsvärk så det står härliga till! Men på ett vis känns det lite gött. Jag känner ju i alla fall att jag HAR muskler. Tvivlade faktiskt på det i går.
Jag ska på ultraljud för att kolla upp min arma mage, som dock inte har någon baby i sig. Det där dumma onda har ju nämligen inte gått över. Trots penicillin och annan skit.
Jag pratade med doktorn i morse. Hon sa att det kunde hända att det blev kvar heliobakter i magen efter behandling, men att det var ovanligt. Hon trodde att mitt onda kunde ha flera orsaker. Dels magsåret och dels gallan.
Hon sa att gallan kunde krampa så att jag får ont, eller att jag hade gallsten. Jag tror dock inte att det är någon gallsten. Det borde göra ondare, tror jag.
Men det får ultraljudet utvisa.
I dag har jag lite ondare än vanligt i magen, men det får jag skylla mig själv för. Träningsvärk så det står härliga till! Men på ett vis känns det lite gött. Jag känner ju i alla fall att jag HAR muskler. Tvivlade faktiskt på det i går.
onsdag, april 23, 2008
Kan jag inte gå vet jag varför
Om jag måste rulla ur sängen i morgon är det inte så konstigt. Om jag kommer att ha ont i varenda yttepytteliten muskel är det heller inte så konstigt. Och kan jag inte böja mig så mycket att jag får på mig strumporna blir jag inte det minsta förvånad heller.
Jo, ni gissade rätt. Jag kommer just från ett svettigt pass core. Armarna skakar så mycket att jag knappt kan styra fingrarna till rätt tangenter. Och benen bär knappt att stå på.
Gissar att jag minst kommer att ha jordens värk i magen, jordens värk på baksidan av låren och megaont i både biceps och triceps. Minst.
Jag var i mycket sämre skick än jag trodde. Det är kanske inte meningen att man ska vara så svag att man inte ens orkar stretcha ordentligt. Benen låg liksom och krampade när jag försökte sträcka ut de stackars musklerna.
Men, som man säger: A small step for me but a big step for my new healthier and fitter life. Eller nåt sånt.
Jo, ni gissade rätt. Jag kommer just från ett svettigt pass core. Armarna skakar så mycket att jag knappt kan styra fingrarna till rätt tangenter. Och benen bär knappt att stå på.
Gissar att jag minst kommer att ha jordens värk i magen, jordens värk på baksidan av låren och megaont i både biceps och triceps. Minst.
Jag var i mycket sämre skick än jag trodde. Det är kanske inte meningen att man ska vara så svag att man inte ens orkar stretcha ordentligt. Benen låg liksom och krampade när jag försökte sträcka ut de stackars musklerna.
Men, som man säger: A small step for me but a big step for my new healthier and fitter life. Eller nåt sånt.
En till fördel med jobbet
Kom på en sak som är jättebra med att jobba på tidning: Man får vara ute i det härliga vårvädret.
Har just tillbringat en timme i solen i hamnen och slöpratat med båtägare. Helt okej att få betalt för att göra.
Har just tillbringat en timme i solen i hamnen och slöpratat med båtägare. Helt okej att få betalt för att göra.
tisdag, april 22, 2008
Det är jag och rosa pantern
För övrigt är jag the pink lady i dag.
Rosa tröja och rosa örhängen.
Och i hallen står ett par rosa skor, de skor som fick mig in i det rosa fördärvet. Jag gillar ju inte rosa egentligen. Eller ja, jag borde inte gilla rosa egentligen.
Också ser ni min fina smutsfläck från däckbytet på kinden. Passar mycket bra ihop med rosa.
Kom inte här och snacka jämställdhet
Scenario för några minuter sedan:
Jag sitter på knä och byter däck på bilen. Känner mig grabbig som tusan. Har till och med smuts på kinden.
Pojkvännen står bredvid och tittar på och säger: Jaha, ja då går jag och dansar då. Hej då!
Kom inte och säg att vi lever något gammalt uråldrigt ingrott förhållande i alla fall. Jämställt så det förslår!
Och att pojkvännen just innan scenariot var tvungen att hjälpa mig att skruva upp de där jävla bultarna så att jag kunde byta däck hör inte till saken. Muskelstyrka har INGET med jämställdhet att göra. Så det så!
Jag sitter på knä och byter däck på bilen. Känner mig grabbig som tusan. Har till och med smuts på kinden.
Pojkvännen står bredvid och tittar på och säger: Jaha, ja då går jag och dansar då. Hej då!
Kom inte och säg att vi lever något gammalt uråldrigt ingrott förhållande i alla fall. Jämställt så det förslår!
Och att pojkvännen just innan scenariot var tvungen att hjälpa mig att skruva upp de där jävla bultarna så att jag kunde byta däck hör inte till saken. Muskelstyrka har INGET med jämställdhet att göra. Så det så!
Förklaring varför hunden bet
Det har fått sin förklaring. Pojkvännen ringde till flickans pappa för att höra vad som hade hänt och hur det var med tjejen.
Pappan hade då pratat med flickan och fått reda på vad som hade hänt när hon blev biten. Flickan hade hoppat framför hunden, hoppat mot henne och sedan kastat sig ned på knä framför henne.
Hunden hade alltså blivit livrädd och trodde att flickan anföll.
Det ger det hela ett litet annat perspektiv. Hunden blev rädd.
Pappan sa att hunden på inget sätt kunde anklagas för det som hände. Säger pappan så, måste det vara så.
Pappan sa också att flickan mådde bra, såret var pyttelitet, och flickan kände inget agg mot hunden heller.
Hunden får en andra chans. Hon ska inte bitas ens om hon blir rädd, men på ett sätt så förstår man att hon reagerade så.
Pappan hade då pratat med flickan och fått reda på vad som hade hänt när hon blev biten. Flickan hade hoppat framför hunden, hoppat mot henne och sedan kastat sig ned på knä framför henne.
Hunden hade alltså blivit livrädd och trodde att flickan anföll.
Det ger det hela ett litet annat perspektiv. Hunden blev rädd.
Pappan sa att hunden på inget sätt kunde anklagas för det som hände. Säger pappan så, måste det vara så.
Pappan sa också att flickan mådde bra, såret var pyttelitet, och flickan kände inget agg mot hunden heller.
Hunden får en andra chans. Hon ska inte bitas ens om hon blir rädd, men på ett sätt så förstår man att hon reagerade så.
måndag, april 21, 2008
Lite perspektiv på livet
Hittade en rolig lista hos onekligen som onekligen (haha) gav lite perspektiv på tillvaron. Livet förändras. Minst sagt.
För femton år sedan (1993)
Gick jag i femman och hade tröjor i krossad sammet och katthalsband runt halsen.
Det största bekymret i världen var om killen i klassen var intresserad av mig eller av min kompis. Och vem man skulle "va" med efter skolan.
För tio år sedan (1998)
Gick jag i ettan på gymnasiet och hade svarta Savann-byxor och ljusblå skjorta istoppad i byxorna.
Hade just fyllt 17 år och drack så mycket öl jag bara kunde komma åt. Livet var ganska bekymmersamt.
För fem år sedan (2003)
Hade jag flyttat hemifrån och träffat pojkvännen.
Utbildade jag mig till fotograf vilken var en brytpunkt i mitt liv då jag insåg att jag faktiskt kunde tänka mig att leva här där jag bor nu. I övrigt var jag ganska ensam den här tiden.
För 3 år sedan (2005)
Hade jag ett halvår tidigare börjat jobba på tidningen. Det gjorde att mitt gamla jag kom tillbaka och jag skrattade som aldrig förr.
Kände det som att jag hade hittat mitt kall i skrivandet. Jag var lycklig.
För 1 år sedan (2007)
Flyttade jag och pojkvännen till en ny lägenhet och för första gången kände jag det som att lägenheten också var min.
Började trivas med livet igen efter en svacka. Och blev arbetsledare på jobbet.
För tre månader sedan (januari)
Jobbade jag mest hela tiden. Arbetsledare så gott som varannan vecka vilket i sin tur var en bidragande orsak till att jag fick magsår.
Pojkvännen började på allvar att bygga på huset med målet att vi ska flytta in i år.
Igår (19 april 2008)
Storstädade jag hela lägenheten och var gräsänka då pojkvännen varit bortrest på jobb hela helgen.
Idag (20 april 2008)
Är jag ledig. Ska byta däck på bilen och åka in till stan och hämta tapeterna till köket som äntligen kommit. Och hitta jättesnygga billiga kläder!
Imorgon (21 april 2008)
Ska jag jobba igen. I övrigt inga planer.
Om ett år (21 april 2009)
Bor jag och pojkvännen i huset och njuter av varje sekund. Och vi är lyckligare än någonsin! Så klart!
För femton år sedan (1993)
Gick jag i femman och hade tröjor i krossad sammet och katthalsband runt halsen.
Det största bekymret i världen var om killen i klassen var intresserad av mig eller av min kompis. Och vem man skulle "va" med efter skolan.
För tio år sedan (1998)
Gick jag i ettan på gymnasiet och hade svarta Savann-byxor och ljusblå skjorta istoppad i byxorna.
Hade just fyllt 17 år och drack så mycket öl jag bara kunde komma åt. Livet var ganska bekymmersamt.
För fem år sedan (2003)
Hade jag flyttat hemifrån och träffat pojkvännen.
Utbildade jag mig till fotograf vilken var en brytpunkt i mitt liv då jag insåg att jag faktiskt kunde tänka mig att leva här där jag bor nu. I övrigt var jag ganska ensam den här tiden.
För 3 år sedan (2005)
Hade jag ett halvår tidigare börjat jobba på tidningen. Det gjorde att mitt gamla jag kom tillbaka och jag skrattade som aldrig förr.
Kände det som att jag hade hittat mitt kall i skrivandet. Jag var lycklig.
För 1 år sedan (2007)
Flyttade jag och pojkvännen till en ny lägenhet och för första gången kände jag det som att lägenheten också var min.
Började trivas med livet igen efter en svacka. Och blev arbetsledare på jobbet.
För tre månader sedan (januari)
Jobbade jag mest hela tiden. Arbetsledare så gott som varannan vecka vilket i sin tur var en bidragande orsak till att jag fick magsår.
Pojkvännen började på allvar att bygga på huset med målet att vi ska flytta in i år.
Igår (19 april 2008)
Storstädade jag hela lägenheten och var gräsänka då pojkvännen varit bortrest på jobb hela helgen.
Idag (20 april 2008)
Är jag ledig. Ska byta däck på bilen och åka in till stan och hämta tapeterna till köket som äntligen kommit. Och hitta jättesnygga billiga kläder!
Imorgon (21 april 2008)
Ska jag jobba igen. I övrigt inga planer.
Om ett år (21 april 2009)
Bor jag och pojkvännen i huset och njuter av varje sekund. Och vi är lyckligare än någonsin! Så klart!
söndag, april 20, 2008
Hunden bet en liten tjej
Usch. Det är lätt att vara moraltant och säga att "så ska jag göra om det inträffar" innan man har varit med om det.
Jag och pojkvännen har alltid fördömt de som har hundar som mitt i allt biter människor. Har sagt att så fort de biter ska de tas bort.
Ännu värre blev det när en stor gråhund utan förvarning hoppade på pojkvännen vilket ledde till att han fick äta skitstark penicillin och sy flera stygn i armen. Då blev vi ännu mer rasande mot hundägare som har kvar sina bitande hundar.
Men nu har det hänt oss. Lilla hunden var hos svärmor i helgen och utan synbar anledning bet hon en sjuårig tjej i kinden. Det blev ett så stort sår vid läppen att det blödde. Hunden bet!
Till saken hör att hon är en liten tax, är snart nio år gammal och har aldrig någonsin bitit en människa. Någon gång har hon markerat då hon har kännt sig trängd, men aldrig bitit.
Enligt svärmor ska hunden varit jätteglad och lekt med samma flicka bara några minuter tidigare. Ingen vet riktigt hur det gick till. Hunden bet när flickan satte sig ned på golvet. Svärmor misstänkte att flickan i misstag hade råkat sätta sig på hunden eftersom hon skällde till precis som om hon fått ont. Men trots det ska hunden inte bita.
Så vad gör man nu? Hunden har ju gjort fel. Ska vi ta bort henne nu? Eller ska hon få en chans till? Och om hon då får en chans till - tänk om hon biter någon annan och skadan blir värre än för flickan. Om det ändå fanns ett enkelt svar.
Hunden är ju egentligen väldigt snäll. Jag kan inte för min värld förstå vad som gjorde att hon bet. Har hon blivit så gammal att hon börjar bli senil och tappa greppet?
Åh. Usch. Jag vill inte vara med om det här.
Jag och pojkvännen har alltid fördömt de som har hundar som mitt i allt biter människor. Har sagt att så fort de biter ska de tas bort.
Ännu värre blev det när en stor gråhund utan förvarning hoppade på pojkvännen vilket ledde till att han fick äta skitstark penicillin och sy flera stygn i armen. Då blev vi ännu mer rasande mot hundägare som har kvar sina bitande hundar.
Men nu har det hänt oss. Lilla hunden var hos svärmor i helgen och utan synbar anledning bet hon en sjuårig tjej i kinden. Det blev ett så stort sår vid läppen att det blödde. Hunden bet!
Till saken hör att hon är en liten tax, är snart nio år gammal och har aldrig någonsin bitit en människa. Någon gång har hon markerat då hon har kännt sig trängd, men aldrig bitit.
Enligt svärmor ska hunden varit jätteglad och lekt med samma flicka bara några minuter tidigare. Ingen vet riktigt hur det gick till. Hunden bet när flickan satte sig ned på golvet. Svärmor misstänkte att flickan i misstag hade råkat sätta sig på hunden eftersom hon skällde till precis som om hon fått ont. Men trots det ska hunden inte bita.
Så vad gör man nu? Hunden har ju gjort fel. Ska vi ta bort henne nu? Eller ska hon få en chans till? Och om hon då får en chans till - tänk om hon biter någon annan och skadan blir värre än för flickan. Om det ändå fanns ett enkelt svar.
Hunden är ju egentligen väldigt snäll. Jag kan inte för min värld förstå vad som gjorde att hon bet. Har hon blivit så gammal att hon börjar bli senil och tappa greppet?
Åh. Usch. Jag vill inte vara med om det här.
Rensa i äckelpäckelröran
Drömde helt sjukt i natt. Jag och pojkvännen var med i tv-programmet "Du är vad du äter", "Lyxfällan" och "Rent hus". Eller en kombination av alla tre plus lite nya egna regler där programmet också granskade vårt sexliv... Som sagt, en sjuk dröm.
I alla fall så sa damerna i "Rent hus" att det såg hemskt ut hemma hos oss. Vi hade miljoner kvalster i sängen, bakterier i köket och en massa annat äckelpäckel lite överallt.
Och deras ord har liksom bitit sig fast i min hjärna. Som om de vore sanna. Därför ska jag dra igång projekt storstädning i dag.
Och det behövs. I fredags hade vi bott i den här lägenheten i ett år och i ärlighetens namn har vi bara gjort en enda megastor storstädning. Orsak: Det är helt enkelt inte roligt.
Som jag sa till några vänner i går: Jag är en pedant som hatar att städa. Hur nu det går ihop.
I alla fall så sa damerna i "Rent hus" att det såg hemskt ut hemma hos oss. Vi hade miljoner kvalster i sängen, bakterier i köket och en massa annat äckelpäckel lite överallt.
Och deras ord har liksom bitit sig fast i min hjärna. Som om de vore sanna. Därför ska jag dra igång projekt storstädning i dag.
Och det behövs. I fredags hade vi bott i den här lägenheten i ett år och i ärlighetens namn har vi bara gjort en enda megastor storstädning. Orsak: Det är helt enkelt inte roligt.
Som jag sa till några vänner i går: Jag är en pedant som hatar att städa. Hur nu det går ihop.
lördag, april 19, 2008
Jag glömde badkaret
Just ja. Jag glömde fotografera badkaret, men jag hoppas ni har överseende med det. Ni får se det på plats sen i stället!
Och så måste jag bara säga att det var den konstigaste gången jag varit på Ikea. Jag hade ingen lust att handla. Allt vi kom hem med (förutom ett kök så klart) var ett paket servetter och en liten gryta. Jag som tänkte köpa nytt porslin och allt.
Men vi ska snart till Sverige igen. Hämta fläkten som inte fanns på lager och de två luckor som konstigt nog var slut. Trots allt extremt lite med tanke på att vi inte hade beställt något i förväg.
Och så måste jag bara säga att det var den konstigaste gången jag varit på Ikea. Jag hade ingen lust att handla. Allt vi kom hem med (förutom ett kök så klart) var ett paket servetter och en liten gryta. Jag som tänkte köpa nytt porslin och allt.
Men vi ska snart till Sverige igen. Hämta fläkten som inte fanns på lager och de två luckor som konstigt nog var slut. Trots allt extremt lite med tanke på att vi inte hade beställt något i förväg.
Ledbruten men VI HAR ETT KÖK!
Längst där borta, fem vagnar bort börjar vårt kök. Jag står vid den sjätte vagnen.
Vem hade kunnat tro att man skulle dö på kuppen när man köper kök? I dag är jag mer eller mindre handikappad. Kan inte räta på ryggen ordentligt utan att det värker längs hela ryggraden. Kan inte böja på fötterna utan att det känns som om tårna ska trilla av. Och att lyfta tekoppen till munnen känns som ett träningspass.
Som ni förstår var det ingen nöjestripp till Ikea i går som vi våra dumskallar hade trott. 160 kollin att plocka SJÄLVA från ta-det-jävla-självlagret. Sex stora packvagnar blev det tillslut. Den där varuhämtningslistan tog liksom aldrig slut.
Det var längesen jag luktade så mycket svett utan att ha tränat. Vågade knappt ta av mig skorna när jag kom hem strax innan midnatt i går. Risken att jag skulle däcka i hallen av lukten var nämligen överhängande.
I dag känns det som om jag skulle varit magsjuk i en vecka. Lika slut i kroppen. Men ser jag förbi det så känner jag en gnutta glädje längst inne i mig. Vi har ett kök!
Ångrade oss i sista stund också. Gjorde om överskåpen och placeringen av spisen. Valde träbänkskivor i stället för laminat eftersom pojkvännen blev kär i ekbänkskivan när han såg den. Och så valde vi en diskho med två hoar i stället för en. Hoppas bara att vi inte ångrar oss tillbaka!
torsdag, april 17, 2008
I morgon är det dags
Pengarna överförda och pluskan full. Laddade till tusen (-lappar haha!) och en aning nervösa.
I morgon köper vi köket. Efter det är det no return.
Lovar att med min usla mobilkamera försöka föreviga det hela så ni får se de härliga berget med fyrkantiga platta kartonger.
Och badkaret också. Den absolut viktigaste prylen till huset. Till och med viktigare än min apsnygga Kitchen aid. Och det säger mycket.
För övrigt har jag lämnat hjärnan kvar på huvudkudden hemma och känner mig lite enkel. Begåvningsreserv, ni vet.
Och så kan jag meddela att det här inlägget är mit 666:e. Nästan spooky.
I morgon köper vi köket. Efter det är det no return.
Lovar att med min usla mobilkamera försöka föreviga det hela så ni får se de härliga berget med fyrkantiga platta kartonger.
Och badkaret också. Den absolut viktigaste prylen till huset. Till och med viktigare än min apsnygga Kitchen aid. Och det säger mycket.
För övrigt har jag lämnat hjärnan kvar på huvudkudden hemma och känner mig lite enkel. Begåvningsreserv, ni vet.
Och så kan jag meddela att det här inlägget är mit 666:e. Nästan spooky.
tisdag, april 15, 2008
För mycket i huvudet
Egon skrev för några dagar sedan om att det vore bra att ha en skrivare som kunde printa ut det man tänkte på. På så sätt skulle man lätt kunna bli författare och definitivt skulle man kunna vara extremt aktiv på bloggen.
Just nu skulle den där skrivaren vara ganska bra. Dels skulle det gå snabbare att skriva på jobbet vilket skulle innebära att jag inte skulle behöva sitta där till sju, halv åtta varje dag.
Och dels skulle jag kunna uppdatera här utan att det krävdes en kraftansträngning.
Problemet är nog bara att skrivaren snabbt skulle säga "Out of paper - Intervention needed" och "Utför service på skrivaren", precis som våra trötta på jobbet meddelar oss dagligen.
Har nämligen alldeles för mycket där uppe just nu.
Det är lokala nyheter, köket som ska handlas på fredag, internationella nyheter och allmänna slötankar. Det är livsfrågor, födelsedagar som jag måste komma ihåg och klädplanering inför sommarens bröllop som vi är bjudna på. Det är barndomen, politik, lilla Engla och eventuella tapeter till huset. Det är pengaöverföringar som måste göras snarast, städångest och kattskit som luktar. Det är datormissbruk, Stieg Larssons sista bok som väntar på att få bli öppnad, lunchmat till morgondagen och en stilla undran varför det onda i magen trots penicillin inte är försvunnet.
"Overload", skulle skrivaren kalla det. Pust.
Just nu skulle den där skrivaren vara ganska bra. Dels skulle det gå snabbare att skriva på jobbet vilket skulle innebära att jag inte skulle behöva sitta där till sju, halv åtta varje dag.
Och dels skulle jag kunna uppdatera här utan att det krävdes en kraftansträngning.
Problemet är nog bara att skrivaren snabbt skulle säga "Out of paper - Intervention needed" och "Utför service på skrivaren", precis som våra trötta på jobbet meddelar oss dagligen.
Har nämligen alldeles för mycket där uppe just nu.
Det är lokala nyheter, köket som ska handlas på fredag, internationella nyheter och allmänna slötankar. Det är livsfrågor, födelsedagar som jag måste komma ihåg och klädplanering inför sommarens bröllop som vi är bjudna på. Det är barndomen, politik, lilla Engla och eventuella tapeter till huset. Det är pengaöverföringar som måste göras snarast, städångest och kattskit som luktar. Det är datormissbruk, Stieg Larssons sista bok som väntar på att få bli öppnad, lunchmat till morgondagen och en stilla undran varför det onda i magen trots penicillin inte är försvunnet.
"Overload", skulle skrivaren kalla det. Pust.
söndag, april 13, 2008
För övrigt en bluff
Den där textanalysen som jag skrev om i går är bara en bluff.
På skoj gjorde jag den igen när Camilla hade lagt upp den också.
Då blev jag plötsligt Vårdaren, hade temperament Improvisatör och var Konstnären.
Kan de inte bestämma sig? Eller är jag en så mångfasetterad människa att jag blir schizofren?
På skoj gjorde jag den igen när Camilla hade lagt upp den också.
Då blev jag plötsligt Vårdaren, hade temperament Improvisatör och var Konstnären.
Kan de inte bestämma sig? Eller är jag en så mångfasetterad människa att jag blir schizofren?
Tio tecken på att en dag blir skit
1. Jag har sprängande huvudvärk.
2. Det duggregnar ute.
3. Jag kunde inte sova mellan fyra och fem i natt och låg och hade ångest.
4. Jag har gnisslat tänder i stort sett hela natten och väntar nu på att kinderna ska svullna till hamsterstorlek.
5. Min näsa är helt igenkorkad med snor. Igen.
6. Jag ska i väg och jobba.
7. Hela lägenheten ser ut som en svinstia och ger ständigt upphov till ångestattacker.
8. Jag har ont i magsåret.
9. Jag vaknade strax efter åtta av pojkvännens mobil och kunde inte somna om.
10. Jag är förbannad och allmänt grinig.
Bajs. Kan inte den här dagen bara raderas så det blir måndag i stället?
2. Det duggregnar ute.
3. Jag kunde inte sova mellan fyra och fem i natt och låg och hade ångest.
4. Jag har gnisslat tänder i stort sett hela natten och väntar nu på att kinderna ska svullna till hamsterstorlek.
5. Min näsa är helt igenkorkad med snor. Igen.
6. Jag ska i väg och jobba.
7. Hela lägenheten ser ut som en svinstia och ger ständigt upphov till ångestattacker.
8. Jag har ont i magsåret.
9. Jag vaknade strax efter åtta av pojkvännens mobil och kunde inte somna om.
10. Jag är förbannad och allmänt grinig.
Bajs. Kan inte den här dagen bara raderas så det blir måndag i stället?
lördag, april 12, 2008
Analyserade min blogg
Hittade ett test som var lite annorlunda än alla andra. Det handlade om att analysera innehållet på sin blogg för att få reda på vad för sorts person man är. Eller snarare hur man uppfattas på bloggen.
Vet inte riktigt om jag tror på det, det tog bara några sekunder innan resultatet presenterades. Men. Lite roligt är det i alla fall.
Så enligt min blogg är jag så här:
Och är:
Jag vet inte riktigt jag. En del stämmer, men mycket känns inte alls som jag. Särskilt inte Väktaren. Är jag verkligen så där?
Vet inte riktigt om jag tror på det, det tog bara några sekunder innan resultatet presenterades. Men. Lite roligt är det i alla fall.
Så enligt min blogg är jag så här:
Temperament: Väktare
Väktarna kan kallas för samhällets stöttepelare. De övervakar att människor och ting är på sin rätta plats - dvs inom den föreskrivna normen. På ett sätt är väktarna därför “traditionell” i det att de är de som upprätthåller traditioner, ritualer och normer. De uppfattas ofta som (och värdesätter att vara) pålitliga, lojala, metodiska och praktiska. Väktarna kan sägas vara de som administrerar samhället - på både högre och lägre organisatorisk nivå. Många väktare drömmer om att klättra uppåt till en ansedd position i en etablerad organisation - snarare än att uppfattas som individuella och unika. Väktare värdesätter andra människors åsikter högt och är oftast mycket medvetna om vilka som “passar in” och vilka som inte gör det.
Vill du ha en Väktares uppmärksamhet - pröva uttryck som “beprövat”, “förnuftigt” eller “succé”. Väktare använder ofta ord som beskriver andra människors position i flocken såsom “duktig”, “känd” eller “framgångsrik”.
Och är:
Åsiktsmaskinen (ESFJ)
Åsiktsmaskinen värdesätter harmonisk mänsklig kontakt över allt annat. De är bäst på jobb som innebär att hantera människor och är särskilt begåvade på att locka fram samarbete från personer som kanske är upprörda eller oroliga. De lyckas alltid uttrycka den lämpliga känslan i den rådande situationen! De är känsliga för både kritik och beröm och har en tendens att se till att flocken håller ihop - ibland genom att sålla ut det eller de som inte “passar sig”. De trivs bäst när det är ordning och reda i den yttre världen - bland både människor och saker. Och ser gärna till att även andra håller ordning och reda på sig själva och sina saker.
De låter sällan logisk analys få företräde för personliga åsikter. Om de stöter på åsikter från en mer analytisk och opersonlig person använder de sina subjektiva känslor för att förhålla sig till det. De föredrar därmed att avgöra om det är t ex “snällt” eller “elakt” menat, snarare än “sant” eller “falskt”. De älskar att ha varma relationer och trivs som fisken i vattnet när de får träffa och prata med många personer - gärna samtidigt! De har lätt för att prata - och tänker gärna medan de pratar. Det gör att de ibland kan tycka att de “gör bort sig”, men så länge de får positiv respons från andra människor pratar de glatt vidare.
Jag vet inte riktigt jag. En del stämmer, men mycket känns inte alls som jag. Särskilt inte Väktaren. Är jag verkligen så där?
Ingen panik - alla på en gång
Det är inte lätt att vara poppis. Det är bara att konstatera.
Satt i godan ro och planerade köket: kollade vilka skåp som fanns på lager, tittade vad olika bänkskivor kostade och så vidare och så vidare.
Började bli trött i huvudet och bestämde mig för att gå i duschen och rensa tankarna lite. Det skulle jag inte ha gjort.
Direkt när vattnet började strila över mig hörde jag svagt att min mobil började ringa. Sen ringde den en gång till.
Tyst ett litet tag. Sen ringde hemtelefonen. Sen mobilen igen.
Väl ute ur duschen hann jag knappt börja torka mig innan hemtelefonen ringde igen. Jag hann precis svara innan det ringde på dörren. I klädd handduk och droppande hår rusade jag in på toan efter morgonrocken medan jag ropade kom in och samtidigt pratade i telefonen.
Jag hann lägga på telefonen och hälsa på gästen innan mobilen ringde igen.
Och jag som trodde att helgerna var till för att stressa NER. Inte mer.
Satt i godan ro och planerade köket: kollade vilka skåp som fanns på lager, tittade vad olika bänkskivor kostade och så vidare och så vidare.
Började bli trött i huvudet och bestämde mig för att gå i duschen och rensa tankarna lite. Det skulle jag inte ha gjort.
Direkt när vattnet började strila över mig hörde jag svagt att min mobil började ringa. Sen ringde den en gång till.
Tyst ett litet tag. Sen ringde hemtelefonen. Sen mobilen igen.
Väl ute ur duschen hann jag knappt börja torka mig innan hemtelefonen ringde igen. Jag hann precis svara innan det ringde på dörren. I klädd handduk och droppande hår rusade jag in på toan efter morgonrocken medan jag ropade kom in och samtidigt pratade i telefonen.
Jag hann lägga på telefonen och hälsa på gästen innan mobilen ringde igen.
Och jag som trodde att helgerna var till för att stressa NER. Inte mer.
fredag, april 11, 2008
torsdag, april 10, 2008
Jag börjar bli cynisk
Hela mitt liv har jag haft en trevlig livssyn. Liksom en tro på mänskligheten.
Jag är till exempel ganska blåögd och tror gott om de flesta.
Men nu har något hänt. Hörde just mig själv säga:
”Människor är ett dumt släkte. Man ska alltid utgå från att alla människor är dumma – sedan kan man bli glatt överraskad om så inte är fallet.”
Hej cyniker-Matilda!
Jag är till exempel ganska blåögd och tror gott om de flesta.
Men nu har något hänt. Hörde just mig själv säga:
”Människor är ett dumt släkte. Man ska alltid utgå från att alla människor är dumma – sedan kan man bli glatt överraskad om så inte är fallet.”
Hej cyniker-Matilda!
Är jag viktig nu?
E24 citerar ordagrant en artikel jag har skrivit och hänvisar till MIN artikel. E24, som kallar sig själva för Sveriges största affärssajt.
Sa jag förresten att de citerar mina ord ordagrant?! MINA ord.
Herregud, vem vet hur långt jag kan gå efter det här?
=)
Sa jag förresten att de citerar mina ord ordagrant?! MINA ord.
Herregud, vem vet hur långt jag kan gå efter det här?
=)
Jag fick alla möjligheter som barn
Häromdagen gjorde jag en intervju med en kvinna som föreläste om könsroller. En del av det hon sa har satt sig hårt inne i mig.
Hon sa att man inte ska begränsa barnen genom att generalisera ett barns beteende och sätta in dem i fack – pojkar för sig och flickor för sig. Man ska i stället ge barnen alla möjligheter.
Som exempel sa hon att man aldrig ska säga vad som förväntas av en kille respektive av en tjej, utan låta dem vara som de är. Låta dem prova på allt.
Hon sa att man som tjej fick vara prinsessa men att man också som prinsessa skulle kunna ha möjlighet att fäktas, rädda dem som är i nöd, prata högt och ta mycket plats. Att man kunde vara allt på samma gång. På så sätt slipper barnet stöpas i flick- eller pojkformen.
Det här fick mig att tänka på min egen barndom. På hur det kommer sig att jag ha blivit som jag är. Hur det kommer sig att jag först i vuxen ålder – då pratar vi bara för några år sedan – för första gången fick upp ögonen för jämställdhet och skillnaden mellan könen.
Att jag inte öppnat ögonen innan beror inte på att jag varit en underkuvad flicka som stöpts i flickformen. Det är precis tvärtom. Jag har aldrig behövt tänka i termer av kvinnligt och manligt. Jag har till exempel aldrig någonsin reflekterat över om min chef varit kvinna eller man, jag har sett det naturligt att vem som helst kan bli vad som helst.
Självklart är detta tack vare mina föräldrar. Trots att mina föräldrar är troende och att kyrkan är patriarkalisk har min uppväxt varit extremt jämställd. Jag har aldrig någonsin känt att jag inte fått ta plats, jag har aldrig någonsin känt att jag som kvinna inte kan nå hur långt jag vill, jag har aldrig fått höra att mitt beteende inte förväntas av en tjej.
Tänker jag tillbaka har det också format mig. Jag var en ”typisk tjej” men hade även andra intressen. Jag vill till exempel ha en bilbana i julklapp. Jag var alltid pappan när vi lekte mamma-pappa-barn. Min bästa kompis i lekis var en kille. Jag älskade att klättra i träd och göra farliga saker.
Och mamma och pappa reagerade aldrig negativt. De lät mig göra allt.
Tittar jag på högstadietiden märker jag att jag också kanske haft en otypisk uppväxt. Jag tog plats. Jag hördes och sa alltid vad jag tyckte. I sjuan ansågs jag till och med som en bråkig elev och hade jag varit kille hade mitt beteende fått mycket större konsekvenser. Det är jag övertygad om. Lärarna hade översyn med mig eftersom jag var ”en snäll tjej”, som deras åsikt var om tjejer.
Än i dag känner jag att min uppväxt har fått konsekvenser. Jag är kanske inte den typiska tjejen som folk förväntar sig att en tjej ska vara. Och jag är glad för det.
Mina föräldrar gav mig alla möjligheter. De gav mig möjligheten att utvecklas som individ, inte som tjej. De visade att det finns inga gränser för mig – jag behöver inte anpassa mig till folks förutfattade förväntningar.
Och jag hoppas att de i dag är stolta över den jag har blivit.
Hon sa att man inte ska begränsa barnen genom att generalisera ett barns beteende och sätta in dem i fack – pojkar för sig och flickor för sig. Man ska i stället ge barnen alla möjligheter.
Som exempel sa hon att man aldrig ska säga vad som förväntas av en kille respektive av en tjej, utan låta dem vara som de är. Låta dem prova på allt.
Hon sa att man som tjej fick vara prinsessa men att man också som prinsessa skulle kunna ha möjlighet att fäktas, rädda dem som är i nöd, prata högt och ta mycket plats. Att man kunde vara allt på samma gång. På så sätt slipper barnet stöpas i flick- eller pojkformen.
Det här fick mig att tänka på min egen barndom. På hur det kommer sig att jag ha blivit som jag är. Hur det kommer sig att jag först i vuxen ålder – då pratar vi bara för några år sedan – för första gången fick upp ögonen för jämställdhet och skillnaden mellan könen.
Att jag inte öppnat ögonen innan beror inte på att jag varit en underkuvad flicka som stöpts i flickformen. Det är precis tvärtom. Jag har aldrig behövt tänka i termer av kvinnligt och manligt. Jag har till exempel aldrig någonsin reflekterat över om min chef varit kvinna eller man, jag har sett det naturligt att vem som helst kan bli vad som helst.
Självklart är detta tack vare mina föräldrar. Trots att mina föräldrar är troende och att kyrkan är patriarkalisk har min uppväxt varit extremt jämställd. Jag har aldrig någonsin känt att jag inte fått ta plats, jag har aldrig någonsin känt att jag som kvinna inte kan nå hur långt jag vill, jag har aldrig fått höra att mitt beteende inte förväntas av en tjej.
Tänker jag tillbaka har det också format mig. Jag var en ”typisk tjej” men hade även andra intressen. Jag vill till exempel ha en bilbana i julklapp. Jag var alltid pappan när vi lekte mamma-pappa-barn. Min bästa kompis i lekis var en kille. Jag älskade att klättra i träd och göra farliga saker.
Och mamma och pappa reagerade aldrig negativt. De lät mig göra allt.
Tittar jag på högstadietiden märker jag att jag också kanske haft en otypisk uppväxt. Jag tog plats. Jag hördes och sa alltid vad jag tyckte. I sjuan ansågs jag till och med som en bråkig elev och hade jag varit kille hade mitt beteende fått mycket större konsekvenser. Det är jag övertygad om. Lärarna hade översyn med mig eftersom jag var ”en snäll tjej”, som deras åsikt var om tjejer.
Än i dag känner jag att min uppväxt har fått konsekvenser. Jag är kanske inte den typiska tjejen som folk förväntar sig att en tjej ska vara. Och jag är glad för det.
Mina föräldrar gav mig alla möjligheter. De gav mig möjligheten att utvecklas som individ, inte som tjej. De visade att det finns inga gränser för mig – jag behöver inte anpassa mig till folks förutfattade förväntningar.
Och jag hoppas att de i dag är stolta över den jag har blivit.
onsdag, april 09, 2008
Kärlek i två askar
Livet är som en ask choklad - du vet aldrig vad du får.
Men i andra askar vet man precis vad man får: SKOR!
I dag hade jag spenderbyxorna på och handlade upp alla födelsedagsslantar som jag skulle handla på Ikea för. Nytt porslin var det tänkt. Två par nya skor blev det i stället. Lycka!
Ett par praktiska snygga vårskor. Ska invigas redan i morgon.
Och så de här helt sanslöst onödiga skorna som jag är nästan sinnessjukt kär i. Alltså, kolla på dem! De är ju rosa och alldeles ljuvliga.
Kan det inte bli sommar nu så jag får använda dem?!
Men i andra askar vet man precis vad man får: SKOR!
I dag hade jag spenderbyxorna på och handlade upp alla födelsedagsslantar som jag skulle handla på Ikea för. Nytt porslin var det tänkt. Två par nya skor blev det i stället. Lycka!
Ett par praktiska snygga vårskor. Ska invigas redan i morgon.
Och så de här helt sanslöst onödiga skorna som jag är nästan sinnessjukt kär i. Alltså, kolla på dem! De är ju rosa och alldeles ljuvliga.
Kan det inte bli sommar nu så jag får använda dem?!
Så länge skenet hålls uppe
Är inne i en riktig onyttig fas igen. Pizza minst en gång i veckan till lunch.
Illa illa.
Gjorde i dag i alla fall ett tappert försök att mörka mina dåliga vanor genom att äta en pizza med sallad på. För att hålla skenet uppe, ni vet. Vill ju inte verka ohälsosam. Det ska ju inte synas att jag svullar.
Vid närmare eftertanke kan det dock bli svårt. Det syns i alla fall. Jag har ju gått upp sju kilo på drygt ett år...
Illa illa.
Gjorde i dag i alla fall ett tappert försök att mörka mina dåliga vanor genom att äta en pizza med sallad på. För att hålla skenet uppe, ni vet. Vill ju inte verka ohälsosam. Det ska ju inte synas att jag svullar.
Vid närmare eftertanke kan det dock bli svårt. Det syns i alla fall. Jag har ju gått upp sju kilo på drygt ett år...
tisdag, april 08, 2008
Jag är alla seriefigurers vän
Kan inte låta bli att dela med mig av detta. Den senaste veckans google-sökord där läsare halkat in på min blogg:
* snobbens tjejer
* vad heter alla i barbafamiljen
* havet är djupt texten
* köpes bumbibjörnarna
Det är jag och seriefigurerna kan man säga. Hur tusan hittade de hit?
* snobbens tjejer
* vad heter alla i barbafamiljen
* havet är djupt texten
* köpes bumbibjörnarna
Det är jag och seriefigurerna kan man säga. Hur tusan hittade de hit?
Åh sicken hjälte!
Gud hör bön! Eller i alla fall gör bloggläsare det!
Titta titta vad jag har fått: Svar på mitt dilemma!
Som en blixt från klar himmel! "Lika on hyväksi - Smuts är bra", står det på tvättmedelspaketet på toan. Visste att jag hade läst det någonstans!
Så tack Foxy, vem du nu är!? (Känner du Camilla va?)
Titta titta vad jag har fått: Svar på mitt dilemma!
Foxy sa...
Det betyder "Smuts är hälsosamt" ungefär. Typ som i tvättmedelsreklamen, Via eller vilken det är.
16:01
Som en blixt från klar himmel! "Lika on hyväksi - Smuts är bra", står det på tvättmedelspaketet på toan. Visste att jag hade läst det någonstans!
Så tack Foxy, vem du nu är!? (Känner du Camilla va?)
Är jag så förutsägbar?
Härom dagen hittade jag ett grått hårstrå på huvudet. Det var inte särskilt stort eller framträdande, men tillräckligt för att rucka mitt liv en aning.
Senare, när jag hade ryckt bort hårstrået, berättade jag det för pojkvännen. Till svar fick jag:
”Så då har du bloggat om det i dag då?!”
”Nej”, svarade jag nästan förnärmad.
Är jag verkligen så förutsägbar?
Senare, när jag hade ryckt bort hårstrået, berättade jag det för pojkvännen. Till svar fick jag:
”Så då har du bloggat om det i dag då?!”
”Nej”, svarade jag nästan förnärmad.
Är jag verkligen så förutsägbar?
måndag, april 07, 2008
Congrats dear friend
Ett gigantiskt genombrott
Pojkvännen och jag måste båda ha förstått allvaret. Snart ska vi flytta in i huset och om ännu kortare tid är det dags att köpa köket.
I dag lyckades vi nämligen med konststycket att i lugn och sansad samtalston diskutera för- och nackdelar med olika köksinredningar. Vi vände våra åsikter mot varandras på ett helt rimligt sätt och argumenterade för vår sak utan att klanka ned på den andres förslag.
Vi förstod vad som verkligen var viktig för den andre och lyckades till slut komma någonvart. Nu vet vi hur köket ska se ut. Var spisen ska stå, var vi ska ha lådor, var ugnen ska vara, vilken bänkskiva vi vill ha, nästan vilket golv vi ska ha och nästan vilket kakel.
Allt detta lyckades vi med utan att bråka en enda gång.
Are you impressed? I am impressed!
Det kanske kan bli något av oss någon dag också. Vem vet?
I dag lyckades vi nämligen med konststycket att i lugn och sansad samtalston diskutera för- och nackdelar med olika köksinredningar. Vi vände våra åsikter mot varandras på ett helt rimligt sätt och argumenterade för vår sak utan att klanka ned på den andres förslag.
Vi förstod vad som verkligen var viktig för den andre och lyckades till slut komma någonvart. Nu vet vi hur köket ska se ut. Var spisen ska stå, var vi ska ha lådor, var ugnen ska vara, vilken bänkskiva vi vill ha, nästan vilket golv vi ska ha och nästan vilket kakel.
Allt detta lyckades vi med utan att bråka en enda gång.
Are you impressed? I am impressed!
Det kanske kan bli något av oss någon dag också. Vem vet?
Förbenade jävla skitdag
Jag är så jävla less på all jävla skit! Fan.
Dagen kunde inte ha börjat sämre. Jag kunde inte ha varit på sämre humör.
Borde lägga mig ner och dö.
Dagen kunde inte ha börjat sämre. Jag kunde inte ha varit på sämre humör.
Borde lägga mig ner och dö.
söndag, april 06, 2008
Bästa killen blir 5 år
The kök, snart på plats
Skärmdump från Ikeas hemsida. Ger en liten bild i alla fall.
Kunde inte sova i morse. Det pirrar alldeles för mycket i kroppen för att jag skulle få ro och slumra en stund till efter att pojkvännen gått upp.
Orsaken till pirret är köket. Köket på bygget.
Om två veckor åker vi och köper köket med stort K. The kök, ni vet.
Vi har kommit överens (det vill säga, jag har fått som jag vill! Som kompromiss måste jag dock dras med ett fult golv i hallen...) och vet nu vilket kök vi vill ha.
Vita luckor, integrerade handtag och i allmänhet jävligt snyggt! Båda fastnade för det första gången vi såg det.
I dag ska vi mäta upp köket på millimetern och välja vilka skåp som ska vara var.
Det känns så spännande. Pirrar, som sagt.
lördag, april 05, 2008
Det börjar verka vår banne mig
Sisådär tolv-tretton plusgrader ute. Solen skiner från klarblå himmel. Små gröna knoppar växer på buskarna. Lökar sticker upp ur marken. Och grannarna har just ställt ut sina utemöbler.
Tror att det äntligen börjar bli lite vår!
Tror att det äntligen börjar bli lite vår!
Översättningshjälp sökes
Lärarna i skolan sa att jag hade språköra, vad de nu menade med det. Enligt min tolkning innebär det att jag alltsom oftast läser strofer på olika språk på förpackningar och dyligt som sedan sitter som berget långt inne i hjärnbalken.
Finska är en favorit. Mitt ordförråd i finska börjar bli ganska gediget. Det började med "paina läppä sisään ja aava" (som jag dock inte riktigt kan stava till) redan som liten.
Numera kan jag peruunamuusi, launtaimakkara, valkosipulikastike, kala, hernet och så vidare. Allt är matvaror.
Nu har jag dock ett delikat problem. En strof har satt sig på hjärnan och hur jag än funderar kan jag inte komma på var jag har läst den eller vad den betyder.
Så därför tänkte jag be alla finskakunniga som läser min blogg att ge sig till känna och hjälpa mig.
Vad betyder "Lika on hyväksi"?
Please please help me! Jag sliter snart mitt hår i frustration.
Finska är en favorit. Mitt ordförråd i finska börjar bli ganska gediget. Det började med "paina läppä sisään ja aava" (som jag dock inte riktigt kan stava till) redan som liten.
Numera kan jag peruunamuusi, launtaimakkara, valkosipulikastike, kala, hernet och så vidare. Allt är matvaror.
Nu har jag dock ett delikat problem. En strof har satt sig på hjärnan och hur jag än funderar kan jag inte komma på var jag har läst den eller vad den betyder.
Så därför tänkte jag be alla finskakunniga som läser min blogg att ge sig till känna och hjälpa mig.
Vad betyder "Lika on hyväksi"?
Please please help me! Jag sliter snart mitt hår i frustration.
fredag, april 04, 2008
torsdag, april 03, 2008
Mindre snor och föreläsning
Mår bättre i dag. Känns som att jag i alla fall inte har feber. Jag blir inte yr av att röra på mig, jag kan använda hjärnan (åtminstone delar av den), jag klarar av att stundtals andas genom näsan och maten smakar igen.
Fast riktigt bra är jag inte ännu. Jag kan fortfarande inte formulera ett intressant blogginlägg. Kan inte vara kreativ och tänka nya tankar.
Men, det kommer väl.
I övrigt ska jag på journalistföreläsning i kväll. Egentligen är jag för sjuk och trött för att gå, men tvingar mig själv till det.
Jag vet nämligen att jag inte kommer att ångra mig. Pressombudsman Yrsa Stenius kommer hit och ska prata pressetik. Ska bli så intressant!
Fast riktigt bra är jag inte ännu. Jag kan fortfarande inte formulera ett intressant blogginlägg. Kan inte vara kreativ och tänka nya tankar.
Men, det kommer väl.
I övrigt ska jag på journalistföreläsning i kväll. Egentligen är jag för sjuk och trött för att gå, men tvingar mig själv till det.
Jag vet nämligen att jag inte kommer att ångra mig. Pressombudsman Yrsa Stenius kommer hit och ska prata pressetik. Ska bli så intressant!
onsdag, april 02, 2008
Dumma dumma arbetsmoral
Näsan är stundom igenkorkad, stundom som en kran. Öronen värker och bultar, ögonen är glansiga, halsen bränner och värker och i huvudet bankar en liten ond människa.
Och här sitter jag. På jobbet och ska försöka jobba.
Egentligen vet jag att jag kanske kan ha en gnutta feber. Egentligen vet jag att jag borde ligga nerbäddad och bara kurera mig. Egentligen vet jag att jag inte över huvud taget borde ha åkt till jobbet i morse.
Om jag ändå inte hade så hög arbetsmoral. Dumma dumma jag.
Och här sitter jag. På jobbet och ska försöka jobba.
Egentligen vet jag att jag kanske kan ha en gnutta feber. Egentligen vet jag att jag borde ligga nerbäddad och bara kurera mig. Egentligen vet jag att jag inte över huvud taget borde ha åkt till jobbet i morse.
Om jag ändå inte hade så hög arbetsmoral. Dumma dumma jag.
tisdag, april 01, 2008
Trött och förkyld
Dumt huvud får kroppen lida, eller hur är det man brukar säga?
Låg och läste (Stieg Larssons andra nu utläst) helahalva natten i natt igen. Kändes som om huvudet skulle trilla av i morse eftersom det var så tjockt med trötthet.
Men jag kunde helt enkelt inte sluta läsa. Det gick inte. Jag provade till och med.
Att huvudet i dag tycks vara fullt med snor gör ju inte att man känner sig piggare. Samma med halsen. Den värker som tusan och får mig att vilja krypa ner under täcket och läsa den tredje - och tyvärr sista - boken i triolgin.
Men kanske T kan pigga upp mig. Ska dit och våldgästa i nya lyan i dag.
Det vill säga om jag inte slår upp boken. Då lär jag fastna här.
Låg och läste (Stieg Larssons andra nu utläst) helahalva natten i natt igen. Kändes som om huvudet skulle trilla av i morse eftersom det var så tjockt med trötthet.
Men jag kunde helt enkelt inte sluta läsa. Det gick inte. Jag provade till och med.
Att huvudet i dag tycks vara fullt med snor gör ju inte att man känner sig piggare. Samma med halsen. Den värker som tusan och får mig att vilja krypa ner under täcket och läsa den tredje - och tyvärr sista - boken i triolgin.
Men kanske T kan pigga upp mig. Ska dit och våldgästa i nya lyan i dag.
Det vill säga om jag inte slår upp boken. Då lär jag fastna här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)