Energin

Jag vet inte om det är hösten eller om det är dagjobbandet, men jäklar vad energi jag plötsligt har fått. Jag gör matlistor och lagar matlådor, bakar bröd och äppelpaj. Styr upp grejer i största allmänhet. 

Full av energi. Full av inspiration. Trots att vi inte har så himla mycket pengar att röra oss med framöver så har jag nån form av tillförsikt att allt kommer att gå bra. Att saker löser sig. Att det känns positivt allting. 

Om jag bara skulle bli av med den här hemska förkylningen skulle allt kännas så himla himla härligt. 

Nu ska jag marinera kycklingklubbor. Och sen baka ut brödet som står på jäsning. 

Funderar på att för första gången i mitt liv försöka mig på att göra surdegsbröd. Jag som aldrig bakar. Eller ja, jag som aldrig bakade. Med brödet jag bakar nu har jag bakat två gånger på en vecka. Vetetusan vad som flugit i mig. I morgon ska jag köpa rågmjöl och banne mig fixa en surdeg. Oerhört spännande!

Förra omgången bak. Snyggaste brödet någonsin!

Gårdagens äppel- och päronpaj med vispad vaniljgrädde. 

Om allt funkar för mig men inte för andra då?

Det är så himla trist att det liksom aldrig kan vara medvind särskilt länge. Om saker löser sig för mig, jag kan byta kvällsjobb till dagjobb och utveckla på jobbet, vi hittar en lägenhet där vi får bo på long term tills vi lyckats spara ihop till något eget och så vidare, så är det nåt annat som bråkas. 

A vantrivs på sin nya utbildning. Så vi är kanske snart tillbaka på ruta ett. Fast sämre. Eftersom jag tjänar mindre iom dagjobb och lägenheten är dyrare så behöver vi en till inkomst. En CSN- eller en jobbpeng. Annars blir det fattigt. 

Jag orkar inte med det längre. När fan ska vi ha råd med saker? Kunna spara till en resa till Grekland eller vad fan som helst? Ha råd att göra saker. Jag är så jävla less på att ha det knapert. Less less less. 

Varför är det alltid så, att när saker löser sig för mig gör det inte det för A? När fan är det vår tur? När är det hans tur? Han är ju liksom världens bästa och är värd det så himla mycket. När ska han få lite tur, flyt, medgång. Jävla förbannade jävla skitliv. Kan du liksom aldrig vara helt bekymmersfritt?