tisdag, april 29, 2014

Steg ett på torpet

Alla möbler borta från köket, alla köksskåp nedtagna och bortslitna från väggen och så satte vi äntligen igång med projekt torpet. Först ut: vitt tak.
Före. Mörkbrunt och med känslan av att takhöjden var typ en och nittio.
Efter. Redan efter en och en halv strykning så känns rummet hundra gånger ljusare, större och trevligare. 
Bara sisådär tre omgångar färg kvar för att det bajsbruna inte ska skina igenom.

måndag, april 28, 2014

Receptet för enkel konst

En OH, några vaser och glas, lite vatten, lite olja och voilà – konst!





Och här har vi A och hans syster in action. Det var faktiskt riktigt roligt.

tisdag, april 22, 2014

Den ljuvliga påsken

Jag var så trött innan påsken att jag trodde att jag skulle gå sönder. Det var mycket på jobbet och saker som blev lagda på hög och jag stressade upp mig hysteriskt mycket och hade klump i magen. Tappade matlust och hade känning av magkatarr och ont i hjärttrakten. De där typiska tecknen som säger MEN LUGNA NER DIG FÖR FAN MÄNNISKA.
Klarade inte riktigt av det bara. A var sjuk och jag försökte räcka till här och där men var en trasa som kände mig oälskad och ful och dålig och ja, sådär vidrig som man bara känner sig när man är trött och hängig och stressad och inte räcker till.

På vägen hemhem brast alltihopa och jag snörvlade som ett barn i flera tiotals mil. Samtidigt som jag körde på motorväg i mörker och regn. Trött som en trasa. Inte optimalt nej, vilket A också fattade och tvingade mig att sitta i passagerarsätet och snörvla, samtidigt som han gång på gång upprepade att bara för att han är trött och grinig en dag betyder det inte att han tänker lämna mig.
Jag är inte så underbar att leva med ibland.

Hur som helst så försvann den där magklumpen och bollen av ledsamhet på förmiddagen på långfredagen. Jag låg i mammas och pappas badkar med brännande vatten och lyssnade på musik. A satt en våning upp och skickade länkar om Kepler 186f som han tyckte att jag skulle läsa i badet. Men jag rakade benen i stället och hade i balsamet så där länge att det nästan blev en hårinpackning så han kom ner och läste högt om planeten för mig.

Och sedan blev påsken fullkomligt underbar. Först några mysiga timmar hos mormor, sedan bilresa till äldsta syster och öl och vin och gos med barnen och thailändsk gryta med bubbel fram på småtimmarna. Dagen efter promenad till hönsen och hoppsasteg på grusvägen och vidare till nästa syster där allt det underbara upprepade sig på ungefär samma vis fast med ytterligare några grader utomhus på termometern. Så vi grillade och gick i trosor på altanen, spelade spel och delade på alldeles för många flaskor vin. Och som avslutning besökte vi A:s syskon och syskonbarn på vägen hem.

Jag känner mig nästan lite mörbultad nu efteråt. Så där full med gött att jag har träningsvärk i hjärtat. Fan vilken fin och välbehövlig påsk det var.

torsdag, april 10, 2014

Det pirrar fortfarande

Ibland rusar det i mig. Oväntat och utan provokation. Bara ett il av kärlek. Jag känner ååååå vad jag är kär i han där. Mannen som jag delar mitt liv med. 
Det kan vara på jobbet, mitt i en mening om kommunalpolitik. Och då måste jag byta flik på datorn och gå in och skriva puss som Facebookmeddelande. Jag bara måste. Ett rus, en lycka och den går inte att hålla tillbaka. Han måste få veta. Jag måste skicka meddelanden med hjärtan, hur jävla tacky det än är. Så jävla mycket är jag kär i honom ännu.

Och de där känslorna går ju ännu mer bananas och i spinn när jag får spontanpresenter plötsligt. Eftersom han tänkte på mig och bara inte kunde låta bli. Då slår hjärtat bom bom. Någon tänkte på mig och den någon är den där jag tänker på.
Den här underbara kavajen fick jag i dag. Älskar den. Älskar den som köpte den till mig.

onsdag, april 09, 2014

Bara en vanlig onsdag

Jag tror att det märks att jag har jobbat kväll måndag och tisdag. Jag och A hade tydligen en del pratande att ta igen efter i stort sett noll umgänge på två dagar. I kväll avhandlade vi därför de enkla ämnena:
• Hur ska man göra för att bäst visa sin aversion mot Sverigedemokraterna? Är det bäst att protestera, aktivt ta avstånd genom att lämna arbetsplatsen eller att möta dem och ställa dem till svars inför alla åhörare? Vad ger liksom bäst effekt = vad får färst människor att rösta på dem.
• Vad är meningen med livet?
• Finns andar och vad är de i så fall? Och kan de hoppa in i människor så att de blir besatta eller är det helt enkelt det mänskliga psyket som ballar ur och liksom blir besatt på egen hand?
• Hur ska man tolka det som står i Bibeln? Var gamla testamentet någonsin menat att tas bokstavligt (alltså borde man hämnas öga för öga till exempel) eller var det menat som någon form av etisk guidning, i stil med sedelärande fabler?
• Finns det vatten på Saturnus måne Enceladus? Och i så fall, finns det någon form av liv där?

Ni vet, sådana där enkla samtalsämnen som man avklarar en vanlig sketen onsdag i april.

måndag, april 07, 2014

De här krämporna

Ibland börjar jag tvivla på att allt på riktigt står rätt till i min kropp. Yrsel, blödande tandkött, ömmande brännande hud, muskelvärk på konstiga ställen, huvudvärk och ont i bröstkorgen. Kanske är en slump att jag drabbas av allt på samma gång, men nog fan börjar jag undra. 
What's up kroppen?

Två saker som gör mig arg

Träffade en kille på krogen i lördags som jag känt så där på bekantvis sedan innan jag började på tidningen. Men nu vägrade han prata med mig för att jag var journalist och han hatar journalister. Sånt gör mig så jävla förbannad. Som att journalister skulle vara på något särskilt sätt. Och som om jag är en helt annan person på grund av det jag jobbar med.

Och så blir jag så jävla förbannad på alla som länkar till artiklar från fria tider, utan att veta vad det är för sida. Utan att veta vad de har för agenda och är allt annat än opartiska i sin rapportering. Bara blint sprider rasistisk propaganda vidare, utan källkritik.

fredag, april 04, 2014

Apropå åsikter

Apropå det där inlägget om att jag saknar åsikter. På lunchen i dag pratade vi om just det och konstaterade att det egentligen är ganska tröttsamt att folk hela tiden ska tycka något. Och ja, det är det ju. Folk tycker så jävla mycket hela tiden.
Kanske ska vara glad över att jag inte har så jävla mycket åsikter egentligen?

Storyn bakom bilden

Jag älskar den här bilden på mig och A. Den är från i går när vi låg på soffan, kollade på Arrested Development och smälte pizzan vi ätit till middag. Den är så härlig och naturlig och vi skrattar så där ärligt och gött.
Sanningen är att jag faktiskt ligger och petar tänderna på bilden. Eftersom jag var så lat så tog jag mobilen som spegel och grävde med tandpetaren för att få ut det där som fastnat. Och A tyckte att det var jätteroligt att jag låg där och gapade framför en kamera och slängde sig över mig och tryckte av. Och voila – en underbar bild.

torsdag, april 03, 2014

Avtrubbad på åsikter

När jag var ung, alltså mellan 18 och 20, så var jag oerhört svartvit. Jag var väldigt bestämd i mina åsikter, argumenterade hårt för dem och kämpade extremt mycket mot orättvisor. I synnerhet om orättvisorna drabbade mig. Som när skolmaten var slut när vår klass, som åt sist, knappt blev mätta. Då skrev jag insändare till tidningen. Eller när dataläraren hjälpte de hon tyckte bäst om innan oss andra, trots att vi hade bett om hjälp först. Fick henne att införa någon slags turordningslista på tavlan.

Sedan märkte jag att världen var mer grådaskig och förstod att alla strider kanske inte ens var värda att ta. Och finslipade liksom hela den här åsiktsbiten till att bli ”normal”. Engagerade mig i saker som var viktigt men kunde ändå förstå andras argument.
Men sedan hände något. Jag tror att det helt enkelt var när jag började på tidningen. Jag var så rädd för att verka partiskt att jag över huvud taget inte vågade tycka något. Inte ens i de viktigaste frågorna vågade jag stå upp. Jaha, du är rasist och har puckade åsikter men det är bäst att jag håller käften så att ingen tror att jag tar ställning nu som den oberoende journalisten jag är. Och dessutom kan ju tidningen stämplas när jag som representant för min arbetsplats tycker något. Något sånt måste jag ha tänkt. Kocko.

I dag är det förstås bättre även om det inte är bra. Jag tycker saker och i de frågor som jag verkligen brinner för (jämställdhet till exempel) sticker jag inte under stol med vad jag tycker. Men i andra frågor har jag fortfarande svårt att tycka något. Om någon frågar mig vad jag tycker om ett regeringsförslag till exempel måste jag verkligen sätta mig ned och fundera vad jag tycker. Noggrant alltså.
Åsikter kommer liksom inte naturligt längre. Och det är jättekonstigt. Och jättetråkigt. Jag vill liksom inte vara en jämngrå massa, en utan åsikter, utan engagemang. För så känner jag mig inte.

onsdag, april 02, 2014

Punkt på punkt

• Jag drömmer väldigt mycket för tillfället. Livligt och verkligt och konstigt. Att A hånglade med en annan och var en douche med det, att jag röker, att jorden ska gå under, att ja ... allt. I natt drömde jag en massa formuleringar som jag skulle använda mig av i en kommande bok. Jättekonstigt.
• Vilket för mig in på nästa punkt, jag har ett enormt sug efter att skriva just nu. Kommer på mig själv att hitta på små berättelser och anekdoter i huvudet. Har bara inte satt mig ned vid datorn ännu.
• Apropå dator så funderar jag på att köpa en ny. En bärbar. Jag är så less på det gamla tröskverket som jag har nu. Den fungerar ju visserligen, men behöver uppdateras för att jag till exempel ska kunna göra en säkerhetskopia av min telefon. Itunes är för gammalt och för att ha nya versionen av Itunes måste jag ha ett nyare operativsystem. Så antingen får jag formatera om datorn och skaffa nytt operativsystem eller så får jag köpa en ny.
• Den här soffan som vi var sugna på att köpa, det blir nog inget med den. Inte just den, inte just nu. Ska försöka måla om vardagsrummet dock och också sätta ordentlig fart i torpet. Förhoppningsvis redan i helgen.
• Och apropå torpet så såg vi tulpanknoppar där när vi var där i söndags! Hurra! Jag älskar tulpaner. Gud vad jag ser fram emot att se hur trädgården ser ut i full blom. Minns en bondros från i höstas i alla fall.

tisdag, april 01, 2014

Var är alla färgglada kläder?

Varje inredningstidning och katalog och butik som säljer heminredning formligen översvämmas med färg och mönster. Färggranna och mönstrade kuddar, köksprylar, ljusstakar, mattor och soffor. Färg och mönster och allt annat än minimalistiskt och stelt. Eller ja, i alla fall som ett komplement till det minimalistiska och stela.

Men går du in i vilken klädaffär som helst, tittar i en katalog eller tidning som visar kläder så möts du av något helt annat. Grått, vitt, svart. Eventuellt lite enfärgat vinrött och lite blått. Någon vågar sig på svartvitt-mönstrat. Men sedan tar det slut.
Vad hände med alla färggranna kläder? Varför finns det inga sådana längre? Och om det finns, finns det bara mjuka pasteller och lite lätt mönstrade saker. Inget stormönstrat i färg. Bara basic och tråkigt och nej, det har jag redan hela garderoben full med. Jag vill ha färg! Och mönster och lite liv även på mig. Inte bara i mitt hem.

Skärmdump från hm.com.
Alltså svart är ju fint och så, men något annat borde ju finnas?

I know the feeling

Eftersom jag ska på läkarbesök i eftermiddag behövde jag ha bilen i dag. Därför fick A ta min cykel till jobbet i stället.
En inte så angenäm upplevelse för honom, tydligen. Fick nämligen det här sms efter att han cyklat de tre kilometerna till jobbet:

”Känns som jag svalt en manet. I lungorna”