Simply the best

Här är det bästa av det bästa under den gångna veckan:













Nu drar jag hemhem en vecka! Tjoho!

Drömmer om våren

Det snöar en massa ute och även om jag kommit på att jag gillar snön så längtar jag lite till våren. Särskilt när jag började titta på en massa vårbilder.
Åh våren!







Samtliga bilder har jag fotat våren 2008. Det var en himla härlig vår.

Snart är vi här igen

I morse var det frost. Snart är vintern här. Då blir rutorna fulla med frost – på insidan. I alla fall om det som i vintras blir mer än tjugo minusgrader.
Bilderna från 8 januari 2010.

Men det var en magisk morgon i alla fall

Fotade i morse. Genom framrutan, med mobilen, körandes i 90. Trafikfara? Va? Vem? Jag?

På jakt efter det röda guldet, del 2

Den spännande fortsättningen av På jakt efter det röda guldet, del 1.

Eftersom kräftfisket är strikt kontrollerat är det förbjudet att vistas på den lilla sjön mellan 22 på kvällen och sex på morgonen. Men eftersom man inte vill riskera att kräftorna ska hitta hålet ut tar man upp mjärdarna så fort som möjligt. Alltså klockan sex.

Den här morgonen var sjön alldeles stilla och det enda som hördes var båtarnas årtag i vattnet.

Vi rodde längst bort först och såg solen som sakta gick upp mellan träden.

Så hittade vi våra flöten, som markerar var mjärdarna ligger, och började dra upp dem.

Pojkvännen fick sticka in händerna och plocka ut kräftorna en efter en. Utan att bli nypt. Han lyckades inte riktigt. Redan i första buren blev det blodutgjutelse.

Vi rodde vidare till nästa mjärde och nästa och nästa.

I nästan alla fanns det kräftor. En del små men ganska många stora. För att man ska få ta upp dem ska de vara minst tio centimeter långa. De små sparar man så de hinner föröka sig och utöka det sinande kräftbeståndet.

Totalt hade vi 15 mjärdar och när vi hade vittjat alla rodde vi tillbaka över det spegelblanka vattnet.

Och vid strandkanten mätte vi alla kräftor och räknade dem. Hälften av dem var godkända, resten tömde vi tillbaka ner i sjön.
Så tog pojkvännens pappa med sig dem hem och kokade med salt, krondill, öl och några sockerbitar så att de förvandlades till det röda guldet. Nu ligger de i vår frys och väntar på att vi ska hitta rätt tillfälle att njuta av dem.

På jakt efter det röda guldet, del 1

Det var min sista semesterhelg, för typ två veckor sedan. Sommaren gjorde tillfälligt comeback och solen sken och värmde, trots att det var kväll.

Fåglarna flög visserligen söderut, men jag försökte låtsas att det fortfarande var sommar.

Jag, pojkvännen och pojkvännens pappa hoppade i en skranglig eka för att fånga det som fanns nere på botten. Flodkräftor, ännu inte drabbade av kräftpest.

Till vår hjälp hade vi fisk upphackad i bitar. Braxen, skulle det vara. Det var en favorit.

Och så hade vi mjärdar som jag öppnade ...

... och pojkvännens pappa riggade dem klara.

Betet är mitt i så att kräftorna kryper in för att äta, men inte ut.

Och så gällde det att hitta rätt ställen. Pojkvännens pappa har fiskat kräftor där sedan han var en liten pojke och känner vattnen bra. Sedan var det bara att kasta i.

Och så rodde pojkvännen iland oss igen. Genom det ljumma vattnet.

När vi kommit iland kilade jag och pojkvännens pappa till en av mjärdarna vi just lagt för att se om någon redan hade krupit in.

Some kind of art

Från i lördags kväll, på väg hem.

En helg i en fyr

Det helt makalösa blixtovädret spelade självklart in, men det var också mycket annat som gjorde helgen i fyren helt magisk. Det var allt liksom, hela stämningen.

Jag hade inte telefonen på mig, ingen klocka och pratade inte det språk som de flesta pratade. Det fanns ingen tv, ingen radio. Ljuden man hörde var vågorna och vinden. Knappt ens fåglar.

Jag var lugn och slapp bry mig. Någon ropade att det var mat, jag satte mig vid bordet och åt. Någon sa: hjälp till att förstärka vågbrytaren med nytt murbruk, jag tog en hink och satte igång. Någon sa att den hemmasnickrade bastun under presenning på berget var varm, jag bastade. Någon sa att det började regna, jag tog skydd inne i fyren.

Det fanns inget som störde, inget som upptog mina tankar. Jag var som ett bekymmersfritt barn som inte ens behövde fatta bagatellbeslut. Någon fattade dem åt mig.

Jag var lycklig. Och lycklig att dela det med pojkvännen.