Blixtar och dunder

Jag skrev ju att jag skulle sova i en fyr. Och det gjorde jag. Det var så jävla makalöst fantastiskt härligt underbart på så många sätt att jag inte ens kan samla tankarna tillräckligt mycket för att skriva om det.

En av de stora orsakerna till att upplevelsen blev så jävla makalöst fantastiskt härligt underbar var ovädret som drog in under kvällen.
En fyr ligger ju som bekant i eller nära vattnet. Vi var på en ö. Långt ut i havet med bara möjlighet att se land i horisonten när det är ”mycket god sikt”.
Kan ni tänka er hur jävla fantastiskt det var att se årets absolut värsta oväder därifrån?

Jag har aldrig sett något liknande. Aldrig känt samma vördnad inför naturen, aldrig blivit så hänförd, aldrig känt samma kick tidigare.
I mer än 180 grader från där vi satt höll åsovädret lov. Vi såg det först på håll innan det drog in över oss. Blixtarna avlöste varandra, åskan mullrade med sådan kraft att den kändes i bröstet. Hela himlen lystes upp. Och det är ju något man brukar säga när det blixtrar, men den här gången var det som att det mitt i allt var dagsljus. Fem sex blixtar på samma gång. Långa, korta, krokiga. Röda, blåa, vita. Så jävla häftigt.

Hade bara en liten kompaktkamera med mig men fotade så mycket jag bara kunde. 80 procent av bilderna blev skit. Men några, några blev jävligt coola. Här är de.



Den här är fotad när det blixtrar ovanför mig. Det var annars becksvart ute. Man ser för övrigt en av blixtarna uppe i bilden.




Sedan kom regnet och vi tog skydd inne i fyren och somnade till en hel symfoni utanför. Magiskt.