Det helt makalösa blixtovädret spelade självklart in, men det var också mycket annat som gjorde helgen i fyren helt magisk. Det var allt liksom, hela stämningen.
Jag hade inte telefonen på mig, ingen klocka och pratade inte det språk som de flesta pratade. Det fanns ingen tv, ingen radio. Ljuden man hörde var vågorna och vinden. Knappt ens fåglar.
Jag var lugn och slapp bry mig. Någon ropade att det var mat, jag satte mig vid bordet och åt. Någon sa: hjälp till att förstärka vågbrytaren med nytt murbruk, jag tog en hink och satte igång. Någon sa att den hemmasnickrade bastun under presenning på berget var varm, jag bastade. Någon sa att det började regna, jag tog skydd inne i fyren.
Det fanns inget som störde, inget som upptog mina tankar. Jag var som ett bekymmersfritt barn som inte ens behövde fatta bagatellbeslut. Någon fattade dem åt mig.
Jag var lycklig. Och lycklig att dela det med pojkvännen.
2 kommentarer:
åh vad härligt och vilka fiiina bilder!
Tack söta du! Det var så himla härligt!
Skicka en kommentar