När man attraheras av andra människor tittar man på stilen, ögonen, figuren, kroppshållningen eller något annat. Man använder ögonen för att bedöma hur bra den tilltänkta partnern är.
Men kanske man skulle använda lukten i stället?
Jag såg på tv för ett tag sedan att forskare i England, eller var det var, lät tio tjejer sova i samma t-shirt i en veckas tid och sedan lät tio killar lukta på tröjorna och säga vem som luktade godast.
Omedvetet valde killarna den t-shirt som tillhörde tjejen som hade mest olik gensammansättning när det gällde sjukdomar och allergier mot dem själva.
Och det är ju jättesmart evolutionsmässigt. Survivor of the fittest, det naturliga urvalet. Genom lukten väljer man alltså den partner där chansen att så friska och starka barn är störst.
Problemet är ju att det är lite knöligt att gå runt och lukta på folk. Och så luktar folk väldigt lite i dag. Eller, vi gör allt för att inte lukta snarare. Duschar varje dag, rakar oss under armarna för att eventuell svett inte ska fasta i håren och sprida lukten vidare och döljer den egna doften med diverse blom- och kryddofter i parfymer.
Sedan är det också svårt att komma folk så nära. Vi håller gärna en distans och de få tillfällen då chansen till närkontakt finns är det ofta på ett dansgolv på en nattklubb. Och alla vet ju hur mycket olika ickeangenäma dofter det finns där.
Själv valde jag partner efter skrattgroparna. Eller ögonen kanske? I alla fall är jag helt övertygad om att lukten inte hade något med det att göra.
Min kille jobbade nämligen som ladugårdsavbytare då ...
Publicerad i Ålandstidningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar