Vi har fått lägenheten i Gustavsberg. Bra och dåligt. Vi vet nämligen inte vad vi ska göra, om vi vill ha den.
Det är så himla svårt.
Kanske jag är kinkig? Kanske jag bara borde nöja mig med att ha fått en lägenhet som jag får ha mina egna möbler i och som jag kan hyra en längre tid? Men jag vill liksom inte bo i Gustavsberg och jag bävar för hur jag kommer att må där. Och dessutom är den ganska dyr.
För mig är det som att välja mellan två viktiga saker: Att ha ett hem eller att ha ett liv.
Om vi skulle flytta till Gustavsberg skulle följande inträffa:
Jag kommer att känna mig hemma. Ha en fast punkt. Känna mig trygg igen och kanske också slutar ha den där överhängande ångesten som jag hela tiden dras med. Slipper hatta runt i andrahandslägenheter där jag känner noll inspiration till allting. Vill liksom inte ens laga mat här eftersom det inte finns de prylar jag vill ha i köket. Med ett eget hem får jag tillgång till alla våra saker, alla mina kläder och kan därmed kanske njuta av att öppna garderoben. Och VI FÅR HA KATTERNA DÄR! Och så finns det badkar och en fet balkong. Och lägenheten är bra planerad och fräsch och allt.
Men. Om vi skulle flytta till Gustavsberg skulle även följande inträffa:
Jag skulle inte ha ett liv. Bor jag jag i Gustavsberg finns det ingenting att göra. Det finns ett litet centrum med Coop och en bar och några små restauranger, men jag kan inte superspontant slänga mig på tunnelbanan och ta en fika med en vän, gå på stan eller gå ut och dricka några öl och enkelt och smidigt ta mig hem igen. Det går bussar relativt ofta, men det krävs en hel del planering för att göra något.
Om jag inte hittar något jobb, vilket jag inte lär göra på en gång när skolan tagit slut, kommer jag därmed att sitta i Gustavsberg i lägenheten och ja, ruttna. Så känns det i alla fall. Jag vet hur låg jag blir av att inte ha något att göra (det räcker liksom med att ha semester för länge) och jag är så himla rädd för att jag ska bli deprimerad. Jag tror att det kommer att kännas som att jag inte har något liv om jag bor där.
Och också så dras jag hela tiden med känslan: Det var inte det här jag ville ha när jag bestämde mig för att flytta till Stockholm. Jag vill ju ha möjligheter, gå på bio, på spelningar, äta ute och gå på trottoarer där det går andra människor. Gustavsberg är liksom som Mariehamn, lite halvdött och där det inte finns något att göra. Ingen Stockholmskänsla alls.
Och också: Den kostar 8.000 kronor i månaden. I Gustavsberg, ute på Värmdö.
Å andra sidan är det billigt i jämförelse med snittpriset som folk tar ut för andrahandskontrakt. I alla fall om man kollar Blocket. Där kostar det 15.000 för en liten etta i Vasastan typ. Plus x antal tusen i deposition.
Och vi har inte råd att betala 15.000 i månaden. Herregud, A är studerande och jag vet inte när jag får ett jobb. Har visserligen en buffert så jag klarar mig, men ändå. Ändå!
Åååh vad jag har ångest. Jag vet verkligen inte hur vi ska göra. Kan inte någon bara bestämma åt mig? Eller åtminstone komma med lite synpunkter. Borde vi vara nöjda med att vi har fått en lägenhet? Eller ska vi fortsätta leta?
Vi har fram till helgen på oss att fundera och jag vetefan hur vi ska kunna bestämma oss fram tills dess?
4 kommentarer:
Varför måste du sitta och ruttna i lägenheten i Gustavsberg om du inte får ett jobb direkt? Det är ju inte skitlångt in till stan även om det inte bara är att sätta sig på tunnelbanan.
Varför inte ta lägenheten och slappna av ett tag, sök jobb och kela med katterna och åk in till stan på lite mer planerade besök en tid framöver för att sen när du fått jobb kanske börja kolla efter nåt lite närmare stan?
Vi bor i förort för 18 000/mån. En fyra visserligen. Men ändå.
Ta lägenheten och ändå fortsätta leta? Säga upp den när/om ni hittar ngt bättre? Så långt bort är inte Gustavsberg. Det ÄR svårt med bostad i Sthlm. Tyvärr.
(Vi betalade 8500:- i Vällingby)
Jag antar att ni kollar andrahand.se och bostaddirekt.se, men har ni provat att annonsera på blocket? Två kompisar till mig har fått lägenhet genom att göra det.
Skicka en kommentar