Ledsen att jag tjatar om det men kan liksom inte släppa tankarna på det. Knappt en sekund går utan att jag tänker på det. Ena stunden inreder jag den halvt nästa är jag förkrossad och övertygad om att vi inte får den. Slits mellan hopp och förtvivlan som sagt. Mest förtvivlan faktiskt. Jag tror inte att vi får den. Trots alla tummar som hållits för oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar