Men så kommer jag på att jag inte alltid trivs på Åland och har varit sugen att flytta härifrån ett tag men fortfarande inte har tagit tag i det.
Antar att saker måste mogna hos mig. Eller så ser jag helt enkelt alla guldglimtar extra bra och lever liksom för dem.
Egentligen är det kanske inte så tokigt att se det som är positivt, men jag kan ju inte hålla på och blunda för mina känslor heller. Knepigt det där. Hur ska jag veta vad jag egentligen vill?
2 kommentarer:
Känner igen funderingarna. har över ett halvt år funderat på om jag ska bli på åland eller om jag kan tänka mig flytta till kärleken i stockholm.. velar, funderar, ändrar mig och håller på och blir galen på kuppen. om ändå någon annan kunde säga "nu gör du såhär"
Ja, ibland vore det så mycket bättre att inte vara vuxen. Att ens föräldrar, eller någon annan, kunde bestämma över ens liv.
Fast jävlar vad jobbigt det skulle vara i längden.
Skicka en kommentar