Man ska inte ta ut saker i förskott och blablabla. Och vi är inte ihop ännu och blablabla. Och inte jinxa saker och blablabla.
Men det skiter jag i. Fjärilarna i min mage går liksom inte att hålla i styr. Så, nu blottar jag mig och alla fucking känslor som finns där inne. Ut i ljuset med skiten bara!
Minns ni vad jag skrev om hur min jag ville att min framtida pojkvän skulle vara? Att han skulle förstå alla mina konstiga knäppa tankar, eller åtminstone inte skaka på huvudet åt dem. Och att han gärna skulle uppskatta mina små egenheter och ha ett sinne för detaljer.
Precis så är han som jag träffar.
Dessutom kan vi prata med varandra oavbrutet i flera flera timmar. Vi verkar ha så sinnessjukt mycket att prata om, det tar aldrig slut. Och så skrattar vi mycket också. Hela tiden faktiskt. Vi har precis samma enkla politiskt inkorrekta humor.
Att han till på köpet har de finaste bruna ögonen gör ju inte saken sämre direkt.
7 kommentarer:
Låter underbart!
Och tänk att såna grabbar finns kvar!? På Åland dessutom ;-) måste vara ödet!
Det är underbart!
Ja, tänk att det finns sådana kvar. ”De säger att de bästa är upptagna, men de ljuger, de ljuger, för vi finns ju kvar” som Lasse Lindh sjöng en gång i tiden.
Vad härligt, Matilda! Det var jättekul att träffa dig igen. Du bara strålar! Då var ju förstås jag trött och lite förkyld då, men... vad gör väl det? Lucas och jag var nöjda med vår lilla utflykt i "civilisationen". Och så ser vi fram emot lite sjösällskap i sommar sedan. =) Kram på dig!
Han jag träffar var ju inte heller särskilt pigg och social just då ... Jävligt bakfull snarare. Haha!
Men det var grymt kul att träffa dig med och det där med sjösällskapet glömmer jag inte i första taget! Kram!
Oj va skoj är det inte så här livet ska vara att man aldrig riktigt vet vad eller vem som kommer. Och de finns igen jinx utan bara livet som går vidare, på gott och ont. Kicka
Ha ha, men han verkade trevlig och såg snäll ut... trots bakfylla. =)kram
Kicka: Ja, det är väl så här livet ska vara?! Och jag tänker inte tänka och fundera utan bara göra vad som känns bäst.
Pernilla: Haha! Tur det i alla fall!
Skicka en kommentar