I fredags var jag på en spelning med ett gäng lokala band. Träffade en kompis där som sa den finaste komplimangen: ”Du ser så lycklig ut!”
Och ja, jag är det. Av solen. Av våren. Av finaste vännerna. Av jobbet. Av mat. Och av pirret i magen.
Varför ska man oja sig, fundera och använda hjärnan när man kan gå på magkänslan och hjärtat? Logiken i hjärnan går nämligen inte alltid ihop med känslan i magen, och nu väljer jag att lyssna på den senare.
Det är väl inte för intet som bloggen heter som den gör?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar