Jag känner inget agg mot mitt ex. Jag hatar honom inte och tycker inte att han är dum. Han är en bra kille, en jättebra kille. Han är snäll och omtänksam och bryr sig. Han är social och rolig och är ärlig och rak.
Han har många fina egenskaper alltså.
Och jag är också en bra tjej. Jag är snäll och omtänksam och allt sånt jag med.
Problemet är att vi inte funkade ihop. Vi älskade inte varandra längre helt enkelt, i stället sårade vi varandra och fick den andra att må dåligt. En negativ spiral som vi inte kom ur, trots att vi kämpade jättemycket med att bryta mönstret. Det funkade helt enkelt inte.
Och jag tycker att det känns så skönt att ha kommit till den insikten. Att vi är två bra människor men som helt enkelt är bäst på olika håll, var för sig.
2 kommentarer:
Jag tänker inte uttala om mig om det där med hur ni hade det ihop, men i övrigt kan jag bara hålla med. Ni är suveränt, underbara människor båda två! Med i "bästaklubben" helt enkelt som dottern, hade sagt ;-)
Gulle du! Puss! Och detsamma!
Skicka en kommentar