tisdag, januari 26, 2010

När den vita lögnen kom till undsättning

Det här var några år sedan då jag och kompisen hade varit i Stockholm. Vi hade haft en supertrevlig helg som avslutades med att vi skiljdes åt över en stor latte på centralstationen.
Som vanligt fastnade vi alldeles för länge vid fikat och jag fick svepa det sista kaffet innan jag rusade till bussen hem.

På bussen var det tjockt med folk och ganska snart började den stora latten göra sig påmind. Jag spanade efter busstoaletten och märkte till min fasa att den saknades. Det fanns ingen toalett.

Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag ”nog skulle klara av att hålla mig hela vägen”. Det var ju bara drygt en timme kvar.
Efter en kvart började jag redan få problem. Jag försökte tänka på att urinblåsan inte är helt fylld när man börjar känna sig kissnödig och kände mig lite hoppfull.
En kvart senare började jag svettas. Jag var väldigt kissnödig. Benen hade jag tvinnat ihop så många varv det bara gick för att klämma åt.

Ytterligare en kvart gick och svetten började nu pärla i pannan. Jag hade tagit av mig ytterkläderna och satt på händerna för att på något sätt skapa ett tryck mot urinblåsan. Jag grimaserade och försökte tänka på något annat än att kissa ner mig.
Till slut gick det inte längre. Jag var tvungen att kissa. På en gång. Nu var bara problemet: Var?

Jag beslöt mig för att gå fram till busschauffören för att be henne stanna, men samtidigt skämdes jag så mycket. Vad skulle jag säga? ”Hej, jag är 22 år gammal och har inte lärt mig att man ska kissa innan man sätter sig på en buss. Kan du vara snäll att stanna?”

Så fick jag en idé. Jag tvinnade ut benen och krånglade mig upp från sätet, vaggade fram till chauffören och sa: ”Alltså, jag har just blivit gravid och kan inte riktigt styra över när jag blir kissnödig. Och jag måste kissa NU!”.
Svaret blev: ”Herregud, precis så där var jag också när jag var gravid. Jag stannar på en gång”.

Och trots att jag fick kissa i ett dike med en full dragspelsbuss med folk stirrandes på mina bara skinkor var den vita lögnen helt klart värd det. Men annars försöker jag att inte ljuga. Jag lovar.

4 kommentarer:

Linda.E sa...

Haha! Tänk att jag har lyckats med samma sak. Fast jag och min kompis var så jävla dumma att vi öppna en varsin cider direkt vi kom in i bussen och den ville lika snabbt ut. Jag gick fram tre gånger och bönade och bad att hon skulle stanna, men förgäves. Till sist sa jag att hon skulle få alla pengar jag hade och att jag verkligen behöver kissa nu. Hon sa i högtalarna "Det är en som behöver göra en liten avstickare, men vi är snart på väg igen". Ut i skogen skenade jag och min kompis gapskrattade när jag kom tillbaka in i bussen. Alla i hela bussen hade tittat efter mig.
20 kronor fick hon för besväret. Jag trodde faktiskt jag hade mer.

Matilda sa...

Haha! Du hade inte funderat ut en lika bra anledning som jag hade hör jag! =)
Tack och lov har de ju toalett på bussen i dag. Trots det brukar jag kissa en extra gång på centralen. För säkerhets skull!

Anonym sa...

Haha! Kissade nästan ner mej när jag läste det här! Vilken pärs...

Kram Sara

Matilda sa...

Haha! Ja, det var en jävla pärs. Trodde på riktigt att jag skulle dö! Har förresten hört att man kan dö av sprucken urinblåsa. Jag tror ta mig tusan jag var ganska nära.