Jag sitter i köket/vardagsrummet. Håret är skitigt och står åt alla håll. Större delen av dagen har spenderats framför datorn och ögonen börjar bli sådär torra och vidriga som de blir efter ett tags stirrande.
Itunes spelar Asha Ali – sorgligt, rakt och fullkomligt ärligt. Och jag känner för att gråta en skvätt. Inte för att jag är ledsen, utan bara för att.
Himlen är ungefär lika grå som en novemberdag och jag kräks över den. Jag kräks över att vara ensam framför datorn på min semester. När det dessutom är riktigt jävla skitväder.
Så känner jag mig tragisk. Och är tillbaka till ångesten och där jag en gång började.
Botar vin?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar