Det här inlägget borde jag inte skriva. Men fan, nu räcker det.
Jag är en helt vanlig tjej. Är snäll, glad och trevlig precis som alla andra. Ibland är jag tystare på fester, ibland tar jag större plats. Jag är intresserad av helt vanliga saker och skulle på alla sätt och vis kalla mig själv ”normal”.
Ändå sker det upprepade gånger att folk inte förstår sig på mig. Och jag är så jävla less på det.
Okej, jag är kanske inte så jättemoderlig som många andra här. Okej, jag har ett speciellt jobb och satsade förut mycket på karriären. Okej, jag är inte född och uppvuxen här. Men resten då? Vad fan är det som är så svårt?
Jag vet att jag inte heller är särskilt ”kvinnlig”, om man generaliserar efter folks fördomar. Jag har som sagt inte haft någon större lust med barn, jag gråter inte offentligt, jag tar för mig och är inte blyg och jag pratar bara känslor med de jag känner väl.
Är det just det som får folk att tycka att jag är så konstig?
I alla fall är jag jävligt less på att hela tiden få höra detta. Jag vet liksom inte vad jag ska göra. Jag är mig själv, duger inte det? Jag orkar inte med det längre. Kan jag inte bara få vara? Kan inte folk bara acceptera mig som jag är? Måste jag alltid analyseras?
Och måste jag alltid placeras in i fack som jag tydligen inte passar in i? Kan jag inte bara få vara som jag är, utan att klassas som konstig? För jag är inte det minsta konstig.
7 kommentarer:
Tyvärr så är det nog alltid så att du som " ny " i en liten by blir den dom studerar. Kanske just därför du känner dig mera utsatt eftersom alla andra kommer i princip från byn allihop. Skulle du bo i stan eller så skulle du inte bli lika mycket utsatt av andras nyfikenhet! Och dessutom så är du perfekt precis som du är, och dom som känner dig vet det!
Jag ser inte alls dig som konstig! Vi är alla olika och det måste man få vara. Vare sig man vill ha barn eller inte, satsar på karriären eller inte. Det är var och ens egna val!!!
kramar
Om jag, som verkligen inte känner dig (utan bara har fastnat för din blogg för att jag gillar ditt sätt att skriva) får säga en sak, så tror jag att det har med människors osäkerhet att göra.
Om du, till skillnad från andra människor i din närhet, väljer att bara dela med dig av ditt innersta till dina närmaste, eller satsar på karriären istället för familj, eller vad det nu må vara, så känns det kanske främmande och lite "hotfullt". Och saker som är skrämmande eller "hotfullt" vill man gärna analysera, för att de ska kännas lättare att hantera.
Om du inte anser att du är "konstig" (vad är egentligen konstigt - alla är ju olika) så är du inte det, och om folk väljer att ändå se det så, så beror det på deras inskränkthet.
Men jag förstår att du upplever det som jobbigt. Jag känner igen mig en del i det du skriver, nämligen.
äh, man ska inte bry sig om alla hobbypsykologer ute i stugorna. folk snackar, så är det, oftast för att det är lättare att prata om andra än sig själva.
fortsätt vara du och dig själv!
Jag skulle tycka det vore super att få lära känna dig lite närmare, tycker du verkar vara jordnära och väldigt duktig på det du gör, vare sig det är jobbet eller hemma i hallen med slipning och målning. Och, jag har inte "hört nåt på byn" om dig. Men att jag och Jeppe skulle separera innan vi flyttade hit, det har jag hört =) Förresten firar vi 3 år som gifta idag =) bara en parentes... till ryktet... =) Sköt om dig!!
Precis som gångerna innan när du nämnt detta sitter jag som ett stort ?. Jag förstår inte vad problemet är? Förstår mig inte ett smack på det som påstår att du skulle vara "konstig"...
Jag hejar på dig precis som du är, och vad jag vill tillägga är att jag tycker det är aptrist att vi ses så sällan som vi gör. Är du konstig?? Gärna för mig i så fall, jag skulle inte vilja att du var ett smack annorlunda!
Vi tänker inte lika i allt och jag håller inte med dig i allt du gör och allt du tycker - gör det dej konstig?? Så FAN heller. Och stackars de satar som inte förstår samma sak ;-)
Vad jag bara MÅSTE få tillägga är det där om barn - folk som skaffar barn för att "det liksom bara ska vara så" (och, JA, det finns alldeles för många sådana!!)
- DET är konstigt!!!!!
Men att du är det?! Finns ingen logik i det över huvud taget!
Tesa: Det är inte bara folk från byn som säger det. Men visst blir det värre här.
Tack i alla fall. Dina ord värmde när jag behövde dem som mest.
Alexandra: Så tycker jag med, att alla gör olika val och jag tycker att man borde kunna acceptera det. Tack i alla fall.
Bullen: Det måste vara något sådant, att det upplevs som hotfullt eller så. Annars förstår jag inte varför folk i all evighet ska hålla på och deklarera att det minsann inte förstår sig på mig ...
Sofie: Ja, normalt brukar jag inte bry mig, men ibland när man är känslig tar orden som pilar i magen. Men fuck them! =)
Jenny: Det här är inte något jag hört på byn, som tur är. Det är vad några enskilda personer – både här och på andra ställen – har sagt till mig och folk i min närhet.
Men det där snacket på byn har jag också blivit utsatt för. Visste du förresten att jag har en lägenhet i stan och inte är tillsammans med pojkvännen längre? Inte? Inte jag heller kan jag säga!
Erica: Haha! Vad rolig du är!
Jag borde inte ta åt mig egentligen, det finns så mycket skitsnack. Och kanske det heller inte är menat på ett elakt sätt, men ibland blir det bara för mycket.
Jag tycker också att vi borde ses mera! Och visst är det som du säger – att man inte alltid kan tycka lika om precis allting. Det skulle ju göra vänskapen tråkigare, tror jag. =)
Skicka en kommentar