onsdag, juli 01, 2009

Mitt i naturen på riktigt

Trots att jag bara har flyttat typ tre kilometer känns det som om en helt ny värld har öppnat sig. En helt ny värld full med natur.
Varje dag är som ett program av Mitt i naturen där man möter olika sorters djur.

Främst är det fågellivet som är rikt. Det beror troligtvis på närheten till vattnet.
Först har vi bofinken som nästan tjatar ut en. Dess kvitter är inte så där gemytligt längre utan snarare entonigt, enformigt och irriterande.
Innan jag flyttade hit visste jag inte ens hur en bofink lät.

I garaget har svalorna byggt bo och de kvittrar och flyger ut och in genom de öppna portarna och då och då är hackspetten på besök. Göken bor en liten bit härifrån och retar mig nästan lika mycket som bofinken. Svanparet bajsar på bryggan men är annars fina att titta på, precis som havsörnen som kom flaxande förbi alldeles utanför våra fönster häromdagen.

Så finns det skogsduvor som kurrar i skogen, och på nätterna, strax efter klockan två för att vara exakt, sätter näktergalen igång. Ett helvilt fågelliv med andra ord.

Småkryp finns det också mängder av. Minst sju olika sorters spindlar är inneboende och myror har jag sett minst tre varianter av. Dock inte inomhus ännu. Som tur är. Och så är det flugorna då och getingar och skalbaggar och trollsländor.
Och sitter man på bryggan får man lära sig hela havets flora genom att titta ner i vattnet. Braxen, gädda, abborre, nors och allt vad de heter. Tärnan dyker gärna ner och tar sig smakprov.

På bara några dagar har jag dessutom sett lite av skogens småvilt. I dag höll jag på att köra på en hare och i förrgår var det en liten liten mårdhundsunge som sprang över vägen. Såg ungefär ut som en liten svart griskulting.

Roligast var dock rådjursgeten som hade två yttepyttesmå mini-Bambi med sig. De kan inte ha varit mer än några dagar gamla, trots att det är långt från normal födelsetid för rådjuren. De syntes knappt i det höga gräset i dikesrenen. Jag stannade och tittade på dem i flera minuter när de buffade på mammans mage för att mjölken skulle rinna till.

Och trots att jag inte är någon skogsmulle eller ens är särskilt intresserad av naturen kan jag inte låta bli att fascineras. Jag älskar att bo mitt i naturen!

3 kommentarer:

egoistiska egon sa...

åh, avis!

Nilla nill@hotmail.se sa...

Jag har också upptäckt det där, i mindre trevlig form. Inneboende insekter lite här och var. Är dock inte alls lika förtjust som du är. Yeak.

Matilda sa...

Egon: Visst är det härligt. I går såg jag samma (tror jag) små killingar igen. Så söta.

Nilla: Ja, inneboende är inte riktigt lika trevligt som de ute i naturen.
Fast spindlarna här hemma hos oss gör inget. Det sägs ju att de bara trivs i hus som inte har mögel. Alltid något!