Låt mig presentera: Torpet!

Det är en himla massa torpsnack här och nu, men hallå – det är faktiskt en jävligt stor grej det här med att köpa ett hus. Jag måste få älta det tills det har gått in i skallen.
Hur som helst så efterfrågade Mirijam bevisbilder på torpet. Jag tänkte först nej eftersom torpet är ganska ... ja fult på sina ställen ännu. Men å andra sidan, om ingen längre fram vet hur det såg ut innan vi fixade det kan ingen heller säga ”Gud vad fint ni har gjort det”. Och det vill jag ju förstås att alla ska säga så jag kan slå mig lite för bröstet och känna mig duktig.
Så här kommer lite bilder.

Så här ser tomten ut. Eller ja, en del av den. Den är sammanlagt på 2.300 kvadratmeter och har en massa gamla träd och grejer överallt. En syrenhäck och bondrosor bland annat. Huset till höger är själva torpet och det till vänster är uthuset.

Här är lilla torpet. Som ni ser är det inte så himla stort, kanske 50 kvadrat på bottenvåningen på sin höjd. Den utgörs av en storstuga och ett litet sovrum, hall och trappa till övervåningen.

Så här ser storstugan ut. Merparten av den upptas av den gigantiska spisen som värmer hela kåken. Där kan ni också se en del av de möbler som kom med på köpet. Lite gamla fina stolar och en vrålful men praktisk bäddsoffa. Skåpen längst till höger är dock grymt fina. Inklusive 50-talshandtag och allt. Furuskåpet till vänster däremot ... Antingen plockar vi bort det helt eller så målar vi det.

Här är en bild från andra hållet. Här syns en av de oerhört fina schablonkatterna jag pratat om. Huuu.
I storstugan krävs mest renovering nu till en början. Vi ska måla det mörkbruna taket vitt, riva bort plastmattan och se om plankorna därunder duger som golv och tapetsera om. Katterna ska målas över! Vet dock inte om spisen ska bibehållas orange eller inte ännu.

Här är lilla sovrummet på nedervåningen. En våningssäng, en garderob och en spis är typ allt som ryms.

Här är projekt nummer två: Den oinredda delen av övervåningen. Det syns lite dåligt på bilden men här är stockarna framme både i taket och på väggarna till vänster och höger. Golvet är i dag i tre olika nivåer och lappat med diverse gamla heltäckningsmattor. Men ni får föreställa er att det så småningom ska bli ett riktigt rum här. Ett allrum typ, men sköna soffor och bord så man kan spela sällskapsspel. Och någon form av bäddsoffa här också. Så att många ryms att sova.

Och här är the master bedroom, om det nu kan kallas det när det typ bara kommer att rymmas en dubbelsäng. Här är det golv, väggar och isolering färdigt, så det här rummet kommer vi nog inte göra så mycket åt de första åren. Inte ens trots att det är tre olika tapeter i det här rummet ...

Okej, nästa hus. Uthuset. Det sitter också i hop med vedboden och utedasset, som liksom ligger bakom det. Här inne är det mest ett enda hopplock av allt möjligt. Väggarna är isolerade lite här och där med diverse frigolitbitar, lappade med olika spånskivor och ... ja, en enda röra. Ser dock potentialen att det går att få till en fin gäststuga. Nedervåningen i uthuset är snäppet bättre än övervåningen som ser ut så här:

Men det är här den största guldgruvan finns! Bland all bråte finns de där möblerna jag pratade om tidigare. Ska bli spännande att riva runt bland det en dag när det är ljust. Tror dock att vi inte släpar in något till huset ännu. Onödigt när vi ska måla tak och så ju.

Så, så där. This is it, torpet jag har köpt.
Jävlar vad jag längtar tills jag kan lägga upp nya, snyggare bilder och ni utbrister ”Gud vad fint ni har gjort det”.

Ryck upp dig människa

Att vara ledig en vecka i november är ... ja, inte lika roligt som en vecka i säg augusti. I alla fall inte när jag har få vänner som inte arbetar och heller inte har tillgång till bilen. Jag går mest och drar.

I början av veckan hade jag energi, tänkte på torpet och alla projekt här hemma som jag skulle avsluta. Samtidigt var jag trött och slutkörd efter jobbet och orkade inte riktigt göra det jag tänkt.

Och sedan har det inte blivit av. Inte någonting. Jag har diskat, vikt tvätt och lagat mat och resten av tiden har jag slösurfat, kollat på dålig tv eller spelat tv-spel. I tre dagar.

Börjar känna mig i samma tillstånd som när jag var arbetslös. Apatisk och orkeslös. Måste rycka upp mig, göra något! Kan ju i och för sig börja med att kliva upp ur sängen och lägga ifrån mig mobilen.

Hej från torpet!

Vi var till torpet i kväll. Skitvintertiden gjorde ju dock att det redan var mörkt när vi kom dit så det blev inte så jättemycket vettigt gjort direkt. Men ville ändå dit, nu när det är mitt liksom. Fick ju nycklarna först i fredags och i och med helgjobb har vi inte haft möjlighet förrän nu. Vi rotade lite bland möblerna, öppnade alla skåp och sågade sönder det rostiga låset till utedasset. Där inne var det inte särskilt trevligt. Damm, sniglar, bös, spindelväv, döda myror och annat äckelpäckel. Att låset hade rostat borde ju iofs gett en vink om att det inte använts på ett tag. Invigde det i alla fall. 

Vi försökte, eller jag rättare sagt, elda i spisen också. Med tanke på att det fanns cirka sju spjäll var det inte alldeles enkelt. Rykte mest in. Vi ställde dit lite lampor och tände lite ljus i stället.

Hittade lite gott och blandat där. Glas, fina assietter, tre helt underbara kaffekoppar, en gammal kökssoffa, en Singer-symaskin, en vävstol, utemöbler, solstolar, pinupbilder, gamla bensindunkar, en gräsklippare och en sådan där dammsugare som man drar över heltäckningsmattor. Bland annat. Kan bli spännande det där torpet.

Tyvärr upplevde vi en liten nackdel också: Läget. Vi har varit osäkra på det hela tiden i och med att det inte ligger så mycket på landet som vi helst hade velat. Det ligger liksom i ett bostadsområde, men ändå avskilt. Men nu när alla löv trillat av träden kändes det ännu mer som att det låg mitt bland villorna. Bilar körde på vägarna runt om, en man stod och hostade och folk promenerade med sina hundar ... Nåja. Vi får väl se hur det känns när vi väl börjar hänga där. Sommartid när grönskan frodas tror och hoppas jag att känslan är annorlunda.

Hur som helst, det blir nog bra. Fast först måste vi städa. Mycket! Och måla och tapetsera och ta bort plastmattan och ... Funderar på att börja i helgen redan. Om vi får eld i spisen vill säga. Annars kommer färgen aldrig torka.

Kalla mig torpare Andersson

Det var inte mer än några månader sedan som jag skrev att jag ville ha en sommarstuga, ett gammalt torp som skulle vara min fristad. Fri från stress och onödiga bekvämligheter.

Och nu, nu är det verklighet. Ja, ni läste rätt, jag har köpt ett torp!

Det är ett alldeles underbart hus från gud vet när. Registreringen hos lantmäteriet gjordes i alla fall 1924 och baserat på inredningen kan man gissa att torpet byggdes då någon gång.

Torpet är ganska litet men otroligt charmigt. Storstugan utgörs till största delen av en gigantisk gammal spis med bakugn. Har redan planer på att lära mig baka så att jag kan nyttja möjligheterna. Eller åtminstone lära mig att göra pizzadeg så att jag kan bjuda mina gäster på varm, stenugnsbakad pizza med oändliga mängder ost på.

Jag tänker också att jag ska skaffa en hammock som jag kan ligga i på sommaren. Där ska jag dricka ett gott vin, läsa bra böcker och kanske lyssna på Edith Piaf på någon gammal skraltig LP-spelare.

Och de regniga dagarna ska jag spela sällskapsspel till sent in på natten. Och skratta. Det ska jag göra mycket i mitt torp.

Jag har som ni märker redan har målat upp en färdig bild av hur det ska bli. Kanske en väl romantiserad bild till och med, men när man fantiserar behöver man faktiskt inte tänka på att det är 2.000 kvadratmeter gräsmatta att klippa, att ved måste huggas, att det inte finns vatten inomhus, att fönstren kanske drar och att utedasset troligtvis inte lockar så mycket när man vaknar mitt i natten av att man är kissnödig.

Men å andra sidan, skulle jag vara en realist hade jag nog heller aldrig köpt ett torp. Och det hade ju varit hemskt synd.

Publicerad i Ålandstidningen.

Ledig ledig ledig ledig!

Efter en vecka (inklusive helg) med vansinnigt mycket jobb, faktiskt mer än vanligt, eller ja, stressigare än vanligt i alla fall, är jag nu ledig. I en hel vecka. Planerna för veckan är stora: Åka till torpet, äta middag med vänner och ja, det var det.

Hade också planerat att sova länge och gå i morgonrock precis hela dagen i dag, men vaknade först av grannens radio, sedan av ett sms och slutligen av ett samtal från elbolaget som ville ha nycklar till torpet så att de kan sätta tillbaka elmätaren och koppla på elen. Och i och med det förstördes dagens andra plan också - att ta emot någon i morgonrock är inte så välkomnande. Så nu går jag runt i mysbyxor i stället.

Funderar på att läsa en bok. Och koka riktigt kaffe. Härliga lediga dag!

Så blev jag till

November har för mig alltid varit något av en hatmånad. Mörk, dyster och energilös är de tre ledorden.
Jag gillar fortfarande inte november, men sedan den där måndagen för ganska exakt två år sedan har november blivit något annat. Inte ”the end” som jag skrev då, snarare en början. En nystart.
För det var då, för två år sedan som saker och ting vände. Först vändes hela världen upp och ner men sen, sen såg jag ett ljus i tillvaron som vände hela livet på rätt. På helt rätt den här gången.

Jag hittade liksom mig själv där någonstans. Inte på en gång förstås. De två första veckorna efter den där måndagen då jag och mitt ex gjorde slut var jag som i ett vakuum. Satt på soffan och grät. Låg på soffan och grät tills jag somnade. Lagade mat och grät. Åt och grät. Duschade och hulkgrät. Och pratade pratade pratade pratade så mycket som jag aldrig hade gjort förut. I alla fall om saker jag aldrig tidigare hade pratat om. Mig själv och vad jag egentligen känner. Hur outgrundligt ledsen jag var, hur jag mådde, hur jag skulle orka gå vidare. Alla som bara frågade något litet fick hela mitt liv hällt över sig. Åh vad jag behövde prata.

Jag gick i terapi där jag också grät och pratade och efter bara några besök där var det som om min själ fick ett lugn över sig. ”Så ja, så ja, Matilda, allt blir bra”, var det som att mitt inre sa till mig. Och jag reste mig därifrån, starkare, lyckligare och liksom ny. Hel. Redo för resten av livet. En nystart.
Mörka, dystra, energilösa november blev början på något nytt. På något fint. På vad som visade sig vara jag. Utan allt är jättebra-mask. Bara jag. Som jag är.

Så jävla lat är jag inte

Klart jag uträttade alla ärenden som jag skulle. Nu har jag bara ett samtal kvar att ringa innan alla papper är inlämnade, alla samtal ringda och allt fix är ordnat. Tills jag får besluten vill säga. Allt hänger nu på att jag beviljas jordförvärvstillstånd och när (om borde jag kanske skriva, men enligt alla experter bör jag få det) jag fått det väntar en ny runda av springa-runt-med-papper och ta kopior och fan och hans moster.
Så i december någon gång är förhoppningsvis allt det här pappersarbetet som ett torpköp innebär avklarat. Kanske kan ta mig tid att njuta av faktumet att jag har en sommarstuga då. Lagom tills det blir minusgrader och man inte vill vistas där något mer.

Latmasken talar

Jag prackade på A min cykel i dag så att jag skulle kunna ha bilen och åka och uträtta ärenden på förmiddagen innan jobbet. Besöka elbolaget och lämna papper på att elen på torpet överförs till mig och så vidare. Viktiga saker som helst bör vara gjorda den här veckan.

Men i stället ligger jag i sängen, lyssnar på radion och slösurfar på mobilen. 

Jag fattar inte att sådana där enkla grejer ibland kan kännas som att bestiga ett berg.

Nu börjar jag smälta det

Jag har köpt ett torp! Helt knasigt, men helt underbart. Jag äger det, det är mitt.

Nu börjar det gå in i min skalle att jag faktiskt har ett torp och sakta men säkert har tankarna på inredning fått liv. Tryckte ju tillbaka dem hårt förut för att inte rusa iväg och bli besviken, ni minns. Men nu, nu drömmer jag om en gråblå panel i hallen och en sådan där gammal hatthylla gjord av rör med krokar. Och kanske vitmålat golv i köket. Eller så målar jag det i någon färg! Vitt tak i alla fall och så ska nog de gamla 50-talsköksskåpen bli turkosa eller mintgröna. Spisen, som i dag är knallorange vet jag inte hur jag ska göra med. Kattschablonerna ska i alla fall målas över.

Jag längtar till nästa vecka då vi äntligen kan åka dit. Nycklarna får vi på fredag men eftersom jag jobbar hela helgen kan vi, eller i alla fall jag, inte åka dit. Men nästa vecka! Då! Ska ta med dammsugaren, en såg, tidningar och lite ved. Tänkte städa lite och se om jag lyckas få eld i spisen. Och gå igenom "lagret" av gamla möbler som finns på vinden i uthuset. Såg bland annat en gammal kökssoffa som jag tror hårt på. Fan, det pirrar lite i mig när jag tänker på det. Jag har köpt ett torp!

Så här lång var den här helgen

Tidsomställning gör att jag för en gång skull är halvpigg en måndagsmorgon. Vilket känns ganska konstigt med tanke på att helgen har varit som hela förra veckan - en enda röra av flackande, tankar och att-göra.

Fredag kväll var bara hem och laga snabb middag som skulle räcka till lunch på lördag, iväg och vara barnvakt till världens härligaste ettåring och så fort hon somnat plockade vi fram mattepappren och började plugga.

Tidig lördag och koka kaffe och bre mackor och 9.00 vid en skolbänk med vässad penna, sudd och linjal. 17.30 därifrån med ett rejält stukat självförtroende. Eller äsch, jag hade inte förväntat mig så mycket av den kvantitativa (matte) delen egentligen. Hade dock hoppats på åtminstone fem fler rätt per provomgång. Den verbala delen är jag dock nöjd med. Lite onödiga slarvfel men i en av omgångarna hade jag bara fyra fel av fyrtio. Och det är jag fasen stolt över. Borde få ett resultat kring 1,2 och får väl vara ganska nöjd med det med tanke på att jag inte skrivit ett prov på tio år och inte räknat ett mattetal på tretton år.

Mentalt slut men bytte ändå till klänning och strumpbyxor och på med lite rött läppstift. Ut och äta middag och full efter två glas vin och en hysterisk vecka toppat med en utmattande dag. På bra konsert och vidare ut på krogen en sväng.

Snubbla i säng och vakna vrålhungrig och med jordens huvudvärk. Treo och stekt ägg och vakna till liv först på eftermiddagen. Och iväg på middag till kusinen med familj som hade min moster och mormor och en kusin till på besök.

Först vid niotiden hemma igen och fick oväntat ett energiryck och halvstädade hela lägenheten.

Och ja, precis så där lång var den här helgen.

Jag kan inte räkna

Hela dagen högskoleprov i dag. Om tio minuter kan man kolla hur det gick. 

Vet dock inte om jag vill det ...

Vad har jag gett mig in på?

Herregud, jag har köpt en sommarstuga. Köpt. Något. Stort. Jag äger liksom något annat än min bil och diverse mer eller mindre begagnade möbler.
Har lite svårt att ta in det. Och är lite rädd för vad jag egentligen har gjort. Jag har liksom köpt ett torp. Som är mitt. Där jag får göra vad jag vill. Utan att fråga någon hyresvärd. Och tagit lån. Som jag ska betala i flera år framöver. Plus att jag måste stå för alla kostnader som en sommarstuga innebär. Dyrt. Eller? Vet jag ens vad alla kostnader innebär? Elavgift, vattenavgift, sopavgift. Försäkringar. Renoveringar. Och ved, hur fan ska jag få tag i ved att elda med? Jag måste köpa en yxa. Och spara pengar. Tänk om jag inte har råd att ha ett torp?
Vad fan har jag gett mig in på egentligen?

Det här är så svårt att ta in att jag endast kan skriva i korta meningar.

Å andra sidan kan jag typ dö snart

Inte nog med att jag dras med huvudvärken from hell i dag, jag har också hittat mystiska utslag på min kropp. Som kliar.
Eftersom jag redan har haft vattkoppor i vuxen ålder kan jag utesluta det, så jag googlade huvudvärk + utslag för att luska reda på vad jag kan ha för fel.
Första sökresultatet verkade lovande. Där passade även mina andra symtom in – stel nacke som jag dragits med i snart tre veckor, ljuskänsliga ögon och kanske en släng feber.

Och ta-da! Jag kan ha hjärninflammation. Låter ju hemskt lovande.

Mitt, mitt, MITT TORP

Stora beslut, som sagt. Trots migränliknande huvudvärk och identitetskris har jag köpt ett torp. I dag skrev jag på köpebrevet, nästa fredag får jag nycklarna i handen.
Om jag är pepp? Om jag är pepp!
JAG ÄGER ETT TORP!

X = 3y + (z-2)

Hela kvällen i går, och jag menar verkligen hela, pluggade vi matte inför högskoleprovet på lördag. Jag har inte räknat matte sedan jag gick ur gymnasiet år 2000 och till och med glömt hur man räknar minus för hand. Hallå, det finns ju miniräknare liksom.

Hur som helst så gjorde vi nästan en del av provet. En del som ska ta 55 minuter alltså. På hela kvällen. Med facit och uträkningsknep till hands. Känns stabilt det här. 

Men när vi höll på i går var det något glömt långt där inne i hjärnan som började röra på sig. Kugghjulen knarrade liksom i gång. Vad var nu Pythagoras sats? Hur räknade man roten ur? Hur räknar man ut x i en ekvation? Hur fungerade bråkräkning egentligen? Jag tror de där rostiga kugghjulen febrilt försöker komma på det för hela natten har jag drömt om matte.

De har två dagar på sig att vakna till liv, annars är det kört. 

Que? Tur att jag är rätt bra på svenska i alla fall.

Identitetskris

Jag är 32 år och vet inte vem jag är, vad jag vill, vad jag har för drömmar och mål. Jag vet inte ens vad jag vill bli när jag blir stor. Ska det vara så?
Ska man, så här gammal, inte veta vem man är? Inte ha några intressen? Känna sig vilsen och dålig? Ja, för dålig känner jag mig nu. Jag har länge vetat att jag aldrig kommer att bli bäst på någonting, jag har åt helvete för dåligt tålamod och för mycket vilja att göra nya saker för att någonsin bli det, men nu tror jag inte ens att jag är bra. Långt ifrån bäst och inte ens bra. En släng dåligt självförtroende kan man kanske kalla det.
Har liksom tappat bort vad mina styrkor är och skulle på allvar aldrig kunna skriva ett glättigt personligt brev om jag någon gång skulle byta jobb. Jag menar, vad kan jag? Vad är mina goda egenskaper? Vad kan jag tillföra på en arbetsplats? Ja, det skulle vara en himla dålig inre jukebox då. För det kan jag i alla fall – störa mina kollegor med att tralla på extremt dåliga visor. Kan det klassas som en god egenskap?

Och så har jag mitt i allt det här tagit stora beslut. (Berättar mer om det i morgon.) Är det verkligen så klokt? Att fatta stora beslut när jag inte riktigt känner igen mig själv?
Äsch, det är väl bara att blunda och hoppa. För en sak som jag faktiskt är rätt bra på är att lyckas landa på båda fötterna.

Splittrad

Min hjärna går för högvarv. Jag tänker torpköp, jag tänker öva på högskoleprovet, jag tänker middaggäst i kväll, jag tänker barnvakt på fredag, jag tänker middag med mormor, moster och kusiner på söndag, jag tänker konsert på lördag, jag tänker förbereda mat för att äta under stressiga provet, jag tänker handla, jag tänker jordförvärvspapper, jag tänker banklån, jag tänker att mitt i allt det här ska jag jobba också.

Söndag:

Sovmorgon och sen frukost. Slappa på soffan och vidare till sportpuben på pizza och IFK Mariehamn på storbild. Hem och byta till blåbrallor och bära in utemöblerna och ut vinterdäcken. Till ett garage och byta däck, fylla på spolarvätska och kolla oljan. Och när vi ändå var i gång ett varv i biltvätten. Lilla bilen blev som ny!

Och sist och slutligen film och ost och kex. Fin söndag.

Biltvätt eller inkommande storm?

Torpinspiration

I dag var vi och tittade på ytterligare ett torp. Det fjärde, femte, sjätte, sjunde någonting. Svårt att hålla räkningen. Och detta gjorde vi trots att vi kommit så långt med ett av de andra torpen att jag och säljaren snackar köpebrev, byggrätt och att flytta över el- och vattenanslutningar.

Vi kikade egentligen mest av nyfikenhet tror jag. Fint var det i alla fall. Perfekt storlek, många fönster som gav underbart ljus, bra skick, vatten och el indraget osv. Låg dock väldigt långt bort, granne med en stor ladugård vilket skapade en slöja av koskit över hela landskapet och så hade det inga fungerande spisar, vilket skulle betyda eluppvärmningskostnader som inte är av denna värld.

I alla fall gav det här torpet en hint om hur fint det torpet jag troligtvis köper kan bli. I dag är det i ... Halvdant skick. Mycket målarfärg, många rullar tapeter, en hel del isolering och plankor lär behövas. Men samtidigt som det är mycket jobb så gillar jag det. Jag får liksom välja hur jag vill ha det. Skulle det vara i bättre skick skulle jag inte förmå mig att riva ut/bygga om hur som helst.

Har redan planer på hur jag vill göra när (om?) köpet av torpet är klart. Första prioritet är i alla fall att måla taket i kök/vardagsrum. Nu är det mörkbrunt vilket gör att allt känns dystert och mörkt. Och efter det ska jag måla över de gräsligt fula schablonkatterna på den stora spisen. Sedan duger det bra att bo där för min del.

Är det verkligen något positivt?

A om lampan:

"Jag älskar den, den är helt underbar! Den gör att vårt hem ser ut som en 1800-talsbordell."