Jag funderar på att sluta att blogga. Funderar.
Jag har alltid tänkt att jag aldrig ska göra något stort av det, successivt bara sluta skriva. Eller fortsätta skriva när jag har lust, när andan faller på. Då och då. Ha kvar detta som en ventil som jag kan öppna när jag vill.
Men jag vet inte längre hur jag ska göra. Jag funderar faktiskt på allvar på att sluta blogga nu.
Jag skriver inte längre lika frekvent. Jag skriver inte längre lika intressant. Jag skriver inte längre lika roligt. Jag har sällan jättestor lust att blogga. Jag får ytterst lite respons. Antalet läsare har minskat med typ 100 på ett år. Antalet kommentarer går stadigt nedåt. Till och med färre klickar ”gilla”. Och färre andra bloggare länkar till mig. Det känns liksom som att bloggeran är slut. Över. Toppen nåddes sommaren/hösten 2011 där någon gång och därefter har det i stadig takt dalat.
Kort sammanfattat: Jag har inget att säga längre, jag berör inte längre = jag har ingen orsak att blogga.
Det låter kanske som att jag fiskar efter respons, men det är inte alls så jag menar. Jag har förstått att trenden i hela bloggvärlden är den samma, vi har helt enkelt ändrat vårt beteende. Och jag kan inte hålla på att försöka simma mot strömmen. Eller jag orkar inte.
Bloggen har inte samma funktion som förut. Om jag lägger upp en sak här väcker den inte några reaktioner men om jag lägger upp den på Facebook väcks fler reaktioner. Om jag lägger upp en bild här reagerar några få, om jag lägger upp den på Instagram reagerar många fler. Intressanta diskussioner förs inte på bloggen längre, de förs på Twitter. Vi har ändrat vårt beteende. Både i hur man läser bloggar och var bloggen hamnar i prioriteringslistan.
Jag säger inte att detta är ett hejdå, för det är det inte. Jag har en årssammanfattning för 2012 som snart snart är klar. Den ska publiceras.
Och fler inlägg kommer med all säkerhet att komma ännu. Men så småningom, någon gång, tror jag att den här bloggen kommer att somna för gott. Det som var fullkomligt otänkbart för två år sedan. Det är lustigt det där, hur saker och ting kan ändra. Från otänkbart till helt tänkbart.
4 kommentarer:
Är på helt samma plan. Har varken lust eller ork att blogga längre. Och jag läser inte alls lika många bloggar längre. Det verkar ha dött ut lite.
Jag tror faktiskt att det har gjort det lite. Det känns lite så i hela bloggvärlden. Eller så är det bara en svacka? Och en svacka hos mig med.
Om jag bara hade förmågan att använda orden som du, så hade det här kunnat vara jag som skrivit. Fast med några ändringar förstås..
Erica: Jag tror att det är många som känner som oss faktiskt. När man har vräkt ur sig det mesta i flera år blir man nog less efter ett tag.
Skicka en kommentar