Trots slask och tö och mildväder känns den där våren fruktansvärt långt borta. I dag hann jag till exempel bara stiga upp, äta frukost, duscha, luncha med Ida, handla ett par jeans på rea och komma hem innan mörkret kom.
Inte konstigt att folk tappar livsglädjen. Inte det minsta konstigt faktiskt.
Fast i och för sig får jag väl skylla mig själv när jag sov bort halva dagen.
5 kommentarer:
Det är mörkt när jag går till jobbet, mörk när jag går hem. Hinner inte ens fatta att det kanske är ljust där emellan. Jäkla tur att de säger sig gå åt rätt håll nu. Jag vill ha solsken och ljus och d-vitaminer!
jag håller med. det är alldeles för lång tid tills det är vår!
Solresa med syster kanske????
Sen kan man tända massa ljus, luffa runt i raggsockar och mysa. I mörkret alltså. ;)
/Hon som kommenterade anonymt för längesedan om tankarna som fortfarande finns i smyg.
Jojjo: Jag vill också ha sol och d-vitaminer. Får väl det om typ fyra månader ...
Mina historier: Alldeles!
Hanna: Åh! Det vore alldeles underbart!
Maria: Men det har jag ju gjort sedan oktober. Börjar ledsna på det nu.
Skicka en kommentar