Ibland blir jag rädd. Rädd för att jag mår så bra, är så glad och känner mig lycklig. Det är så ovant, inte likt mig. Jag brukar ofta har något som gnager. Jobbet, förhållandet, min bild av mig själv eller något annat trivialt. Men alltid något som stör.
Inte nu. Jag har inget där. Jag känner mig fullkomlig. Lycklig och glad och har flera gånger den senaste tiden tänkt att det här är den bästa tiden i mitt liv. Jag trivs med mig själv, jag känner att jag kan vara mig själv, jag har en pojkvän som har allt jag drömt om och är på det viset som jag gillar så mycket, jag har vänner som bryr sig och som jag bryr mig om, jag har en underbar familj som finns där för mig, jag har ett jobb med de härligaste kollegorna. Allt är bra.
Och jag är livrädd. Livrädd för att det finns något som jag inte ser. Något som stör fast att jag inte vet om det. Att jag liksom är i en bubbla av förnekelse och att den rätt vad det är smäller rakt i mitt ansikte. Visar fingret och ropar haha – där fick du!
För jag vet inte om jag verkligen kan ha sådan här tur, må så här bra och faktiskt på riktigt vara lycklig.
2 kommentarer:
Låter helt fantastiskt, bara njut av det!
Ja jag gör det! Verkligen.
Men är lite skrämd ändå. Kan man ha det så här bra?
Skicka en kommentar